…
Hur mycket handlar det inte egentligen om att lita till sig själv, här i livet? Jag har funnit den tilliten i någon mån först på senare år, och den har väl kommit gradvis, och inte infunnit sig själv, utan att jag gjort något för att nå den. Dom som får det med modersmjölken, och får höra det rakt igenom sin uppväxt, kan hända får ett enormt försprång vad gäller självtillit. Men, jag har oxå förstått att om man använder sina erfarenheter på rätt sätt, och tar lärdom av dem, så har ju t ex en sån som jag erfarenheter som de som fick självtilliten med modersmjölken INTE har. Och det innebär att jag har kunskap, som de inte har, förståelse som de inte har, på ett område de aldrig behövt utforska. Det måste enligt min logik inte bara innebära att JAG kan tillföra nåt unikt till världen, och människorna, utan att ALLA har nåt unikt att tillföra. Alla är unikt likadana på den punkten.
För att ett samhälle, ett företag, en grupp, en nation, och till sist och syvende en individ ska frodas och utvecklas, blomstra och leva, så förutsätter det att många förstår att ta rätt på alla dessa unika erfarenheter, lyssna på dem, dra lärdom av dem, och nyttja kunskaperna. Få nytta av alla unika erfarenheter och lärdomar. Dessvärre, är den medvetna, och av de globala makten skapade agendan och trenden motsatt, och all centralisering av makt och hävdad kunskap, dödar det unika, dödar lärdomar, dödar individualitet, dödar även nödvändiga, lokala, mindre communityn. Min slutsats på frågan om höger och vänster i politiken, när det kommer till kollektivism ELLER individualism, är BÄGGE och INGEN av dem. Båda de alternativen är bättre än endast en av dem.
Jag har aldrig sett på mig själv som en ledare. Åtminstone inte haft något behov av att styra andra, vara ledaren. Men i en situation, där en grupp inför en uppgift verkar stå handfallna, och ingenting händer, så hände det ofta att jag, utifrån att jag är otålig, tar på mig ledarrollen, där och då, och sedan gladeligen lämnar ifrån mig den rollen, när uppgiften är utförd. Jag tar gärna ett steg tillbaka, om jag uppfattar att någon annan i gruppen har bättre förutsättningar att lösa uppgiften, eller bara är bättre på att fördela uppgifterna. Och om man funderar kring dessa saker bör man ju oxå fråga sig vad det innebär att vara ledare? Som så ofantligt många ord i alla språk, så både missbrukas ord för att förleda, och lura, så till den milda grad att den ursprungliga betydelsen går förlorad, och ordet förlorar sin ursprungliga karaktär totalt.
De flesta som kallar sig själva för ledare, är det sällan, de är i stället ute efter makt över andra människor. Det är inte ledarskap för mig. Nu går världen in i en globalt totalitär fas, om inte tillräckligt många vägrar att följa dessa icke-ledare, vilka inte har tillstymmelsen av begrepp om människovärde, utan i princip är att betrakta som psykopater. Och under dessa globala psykopater, har du följare, som lyder dess order, och i sin tur överför sina inhumana, transhumanistiska läror, på folken. Och förut skulle jag uttryckt det ”på folket som valt dem” Men nu är inte det sant nästan nån stans i världen längre. Val och demokrati, är bara ett skådespel, vi påverkar ingenting, vilket jag gärna utvecklar och förklarar, för den som vill veta. Jag har redan gjort det massor av gånger i blogginlägg förvisso.
Nästan helt återställd i kroppen, trots att det var så sent som Torsdag kväll som jag fick lite nysningar, snuva, och trötthet. Känner mig typ 95 % återställd. Men jag blev heller inte speciellt sjuk, trots att jag inte vaccinerat mig, eller pga att jag inte vaccinerat mig, eller pga hälsosamt leverne, och en jävla massa tur. Men lite sant är det väl som Ingemar stenmark sa när de anklagade honom för att ha tur:
”det är underligt att ju mer jag tränade desto mer tur hade jag”
Men vad vet jag egentligen? Ganska lite av allt som finns att veta faktiskt. Men troligtvis, om man får tro Vår genom tiderna bästa utförsåkare, så vet jag som vet så lite av allt som finns att veta, betydligt mer än de som vet allt. För de bemödar sig inte ta reda på någonting. Och dessvärre är det sådana fd människor som tar sig till makten, istället för ledare, riktiga ledare. Och riktiga ledare, är inte ledare permanent, utan släpper fram andra tillfälliga ledare. En riktig ledare, enligt mig, bör kunna ta ett steg tillbaka, en riktig ledare leder när det behövs, och sedan vill han inte leda längre. De som INTE är ledare, men strävar efter makt, de vill inte leda, de vill avleda.
En riktig ledare får människor att växa, inte krympa. En riktig ledare dödar inte dom han leder, utan hjälper dem att blomstra och leva, ibland bara genom att ta ett steg tillbaka och betrakta, medan personen själv löser uppgiften. Och då växer man som människa.