…
Jag är väl lite autistisk antar jag? Jag har hört att de inte gillar förändringar i tillvaron, att allt ska vara samma. Nu vill jag väl inte att ALLT ska va samma, men stora förändringar brukar kunna göra mig orolig och sedan ledsen. Men det finns ju mycket annat som gör oxå. Jag har inte känt mig så här ledsen/nedstämd på ett bra tag. Men jag provar att hantera det, så som jag lärt mig under senare år. Fortsätta ta hand om mig på alla plan, motion, nyttig mat, sömn, vila och stimulera hjärnan. Sköta personlig hygien. När världen runtomkring mig skakar, likt en samhällelig jordbävning, så skakar även jag. Jag är stark, jag är inklecklell, jag är klok, men jag är högst mänsklig, sårbar och skör oxå.
När min bostadssituation blir osäker, när det finns väldiga krafter, som redan sitter i makten, vars mål är att destabilisera, avfolka, kontrollera, censurera, … ja då påverkar det mig. Och när oro över hälsa uppstår i tider då sjuksköterskor på vårt sjukhus vittnar om att de inte skulle vilja vara sjuk i den här regionen, när man blir äldre… ja då är det inte så tryggt. Man kanske inte behöver diagnostisera sig själv som lätt autistisk då, för att förklara oron, och nedstämdheten?
Takfläktens bullrande missljud, grannungens skrik på nätterna , nöter oxå på mig.
Gränser ja ? Både gränser och gränslöshet kan leda till elände, på ett personligt plan, men även mot diktatur och dystopi. Så frågan är inte bara vilka gränser är av godo, och vem ska ha makten att sätta dem? Jag vill börja med att JAG måste sätta gränserna för vad jag tillåter gentemot mig, vad jag utsätter mig för, och när andra invaderar min personliga integritet och min vilja. I grunden kan jag enligt mina värderingar inte sätta gränser för andra, om de inte är i relation till mig? Jag är uppväxt med den självförintande läran att låta andra köra över mig, och inte ha samma rättigheter som andra, vilket ju ofrånkomligen leder till sorg, dålig självkänsla och värre. Det har tagit mig ett helt liv, att kunna stå upp för mig själv, eftersom ingen annan har gjort det, eller kan göra det. Men jag har blivit rätt duktig på det, trots att det inte sitter i ryggmärgen, och aldrig kommer att göra det.
Så när andra ska bestämma över mig, mitt liv, min frihet, med vilken rätt gör de det då? Genom ”lagar”, genom kontroll, genom att ta ifrån mig mänskliga rättigheter? Vem har gett dem den rätten? Gud? Gamla kungar hävdade ju det, vilket så klart är nonsens, men det funkade för att folket var gudfruktigt. I Sverige var det länge sedan svenskarna var gudfruktiga, inte ens de som kallar sig kristna är det idag. Det är någon slags överklassreligiositet över den svenska tron idag. Och de är i minoritet. Att tro skulle kunna försätta berg, är inte enkom förtröstansfullt det är hotfullt oxå. Jag känner mig ledsen och maktlös inför allt som sker, och hur lite folk tycks bry sig om sin egen undergång, eller andras undergång. Jag förstår faktiskt inte hur man kan undgå att känna igen mönstren från alla gånger i historien det på olika vis utspelat sig, förtryck, lögner, kontroll, censur, tortyr, mord, slaveri… det pågår nu, i olika grad över hela världen, inkluderat Sverige.
Nu använder de som håller på att införa en teknokratis, global diktatur, utav nationalismen som skräckexempel, medan man på en ännu större skala, använder sig av nästan i princip exakt samma metod som Hitler, och Mussolini, Kim Un Jong, och Xi Jinping gör. I detta fall utgör det de hävdar skulle vara en värld utan gränser, hotet mot alla mänskliga rättigheter. Istället för att det kommer finnas ett gäng maktgalna människor i Sveriges riksdag och resten av västvärldens svagt demokratiska organ, så blir det EN makt som bestämmer över alla. Och massorna har gått på att utan gränser blir det inga krig. Det blir bara inga krig mellan nationer, istället blir det legaliserade massmord, det fria ordet borttaget, … EN makt, ETT parti… EN härskare… EN Sauron, EN Tengil. På samma vis, ville Klaus Schwabs World Economic Forum att vi skulle svälja att i framtiden ska vi, folket inte äga någonting alls, och vara lyckliga. Det man inte förtydligar, är att isf ska allt ägande hamna på en lite global elit, som kommer ha makten över våra ord, makten över våra kroppar (obligatorisk vaccinering) och m,akten över våra hjärnor och själar genom ensidig propaganda som inte får ifrågasättas (”Lita på vetenskapen”) Eller när de bestämmer att de ska bekämpa ”desinformation, misinformation, och malinformation”, vilket i praktiken innebär att de påstår att de har den enda sanningen, och allt de kallar för desinformation, misinformation, och malinformation, kommer råda som det. Och allt de tydligen behöver göra, är att tala om att >”oberoende faktagranskare” har gått igenom det, och att vi måste lita på det. Och…OCH, de har de stora massorna på sin sida, i detta… som försvarar detta tankeförtryck.
Ikväll misströstar jag, imorgon måste jag upp och kämpa mot dessa krafter igen, och alla de som bara tiger still, eller till och med valt förtryckarnas sida… en majoritet kan det tyckas. Som tycker det är mer bekvämt att bli styrda, än att vara fri, tänka fritt, och ha transparens. Och jag undrar varför inte jämställdhetsrörelser, eller påstådda sådana, som feminism, och regnbågsrörelsen, är på frihetens sida? Jag vet varför, vet ni ?
Jag måste upp igen, innan ringdomaren räknat till tio, jag måste studsa tillbaka med ryggen mot ringrepen, jag måste försvara mig, jag måste försvara oss, även när den stora publiken hejar på diktaturen, och har köpt ringdomaren. Jag måste göra det… när så få andra vill eller vågar. Jag orkar egentligen inte, men måste orka, för mig, för oss. Jag vill egentligen inte, men måste vilja….
Vart är allt? Vart är alla ?