Månad: november 2024

…
Idag kom det in ett äldre par på caféet jag valt för dagen, maskerade, men inte rånare. Den 13 november 2024 så fortgår maskeraden, illusionen, lögnerna, och följarna som tror de gör gott, som lyder. Jag vet inte hur jag ska beskriva min reaktion till det, mina känslor inför hur folk inte bryr sig om nåt eller nån, hur människor slutat leva, hur människor slutat vara människor, och istället är mask-bärare, soldater och drönare och trogna tjänare till de maktens män och kvinnor som inte tvekar en millisekund att mörda miljoner människor på ett bräde, och sen både skryter om det och ljuger om det på samma gång? Det äldre paret hade suttit med sin mask på sig i sin bil, när de klev ur sin bil, hade de dem på sig utomhus, och inne på caféet tog kvinnan av sig sin vid kassan, men inte mannen. Jag får väl ändå anta att han tog av sig den när han drack kaffet????? (Han satte sig så jag inte såg)

Jag måste nog ompröva min toleranta hållning till hela skådespelet, dvs till den del som folket står för, blir medskyldiga till. De som skyddar och lydigt följer despoter som inte drar sig för att mörda, massmörda människor… de är medbrottslingar. Det går inte att tassa omkring på tå med det längre. Tidigare har min hållning varit att det är upp till var och en att ta vaccin, att bära munskydd, att skrika efter totalitära åtgärder mot folket, att stödja raserande av den globala ekonomin, ställa hundratusentals småföretagare världen över utan jobb, etc etc …. Men när du bär mask, det bevisligen helt verkningslösa munskyddet, för smitta och även mottaglighet av någon sorts sjukdom, DÅ TAR DU STÄLLNING MOT frihet och för tyranni. Tyrannerna vill komma undan med vad de gjort, och det gör de om vi låter det rinna ut i sanden, om de inte ställs till svars, om vi fortsätter att lyda och låta oss skrämmas till att ta emot injicerade gifter, begränsa våra liv, vår frihet, våra barns framtid. Det här är riktigt jävla allvarligt, och majoriteten av befolkningen stödjer utan att själva förstår det, massmord, eller i bästa fall massdråp, genom sin tystnad, genom sin lydnad.

i USA där massor av obligatoriska barnvaccinationer är ett faktum sedan 1989, lider nu 1 av 30 av Autism eller liknande kroniska tillstånd. Innan 80-talet då de började med allehanda vaccinationer på barn, var det 1 på 10.000. Kom inte o säg till mig att det inte finns samband med vaccinering. Fatta att vaccinbolagen ALDRIG behöver stå till svars, och att i USA är dessa vacciner obligatoriska, så vaccinbolagen behöver inte ens göra reklam för sina produkter på en fri marknad. Deras ord är i det närmaste lag. En helvetisk affärsidé utan möjlighet att gå i förlust i pengar, men massor av människoliv.

Maskerna, som av någon outgrundlig hjärntvättad anledning ännu lever kvar i folks förintade sinnen, ÄR de facto tänkt som, och fungerar som, att vara tyrannerna trogna, och att bevis på att du går att skrämma till vad som helst. Här Neil Oliver:

När man tittar på den videon, som öppet lägger upp och bevisar lögnerna kring vaccineringen och ”pandemin”, så möts man ännu av ”informationsskylten”:

som försöker antyda att den inte förbjuder er att titta på videon, men att den ”Enda sanna informationen” finns att läsa på länken till folkhälsomyndigheten. När man klickar där, kommer du hit:

dvs INTE till Folkhälsomyndigheten som skrivs. Och går du på eget bevåg till folkhälsomyndighetens sida, så fortsätter de pumpa ut samma totalt vetenskapsfientliga lögner, som alla vet, vilket har bevisats vara felaktig, och lett till massor av död och lidande… ÄNDÅ fortsätter man som inget hänt, råda människor till vaccination. På vilket sätt är det INTE mord?

Man kan säga att deras taktik tycks vara att hålla masken,
och rädda ansikten – will you let them ?

…

…
Sitter på kaffesmak, klockan är 11:52.
Yildiz, Rooney , Sam, Adam och ett biträde utan namn är här. Två kunder utöver mig. Tyst och lugnt, men lugnande musik är störande. Livet då? Jo det pågår….. tydligen. Sedan upphör det….. tydligen. Har beställt, och dricker en espresso macchiato. Yildiz har nära tills skratt, när hon jobbar med de anställda. Adam lite mer bossig, mycket mer bossig förresten. Han är nog boss. Livet pågår, äta, dricka, sova, gå, diska, tvätta, fika, prata, läsa, lyssna, kämpa, vila. Livet pågår. Skratta, gråta, skrika, rädas, svettas, duscha,….. livet pågår, spela musik, lyssna på musik, bråka

Ibland, ofta känns allt det stora i världen alltför stort för lilla mig. Vad kan en liten trasig, bortskämd man från norr, göra åt det som sker? Han kan göra det han han kan! Det verkar som om en bekant har funnit kärleken, på senare år. Bra! S är kanske i himlen, eller så är han i våra minnen, ett tag till, tills våra minnen har upphört. Eller så är han inte alls längre. Olle har dragit ut på gitarrlagning. Mycket mycket att göra antar jag? Inte överst prioriterad, antar jag? Men vem är det? Tycker att nya låten jag gjort är rätt bra. Fast lite osäker på titeln ännu. Tvivlarens kamrat men bra text bra melodi. Tycker jag iallafall

Sollefteå kommun, ca 18 000, Sollefteå stad ca 8000 invånare. Vart är alla? Idag måndag, mitt på dagen, någon enstaka ute på stan. Men stan är ju inte längre stan. ICA är stan, och det mesta sköts via mobiler och datorer när det gäller inhandling. Resten av tiden framför MPD mental programing Device eller det som vi i Sverige fortfarande kallar för tv. Adam ser bekymrad ut. Han är boss. Han är trött. Och han är nog fortfarande inte helt kry. Han gör det alldeles enastående tycker jag. En inte så kul diagnos och gör ändå det som behöver göras i behandling och fortsätter ändå som om ingenting har hänt med företaget. Fortsätter att se framåt, hitta lösningar. Satsar stort, i en liten stad, där folk gömmer sig bakom sina MPDs. Beundransvärt

Många gör det faktiskt enastående. Oftast är det folk som i allmänhet inte anses göra det enastående som gör det enastående. Medan mediokra människor som gör allt för att försöka skina, inte är så enastående. Samma gamla människor i rörelser, och unga. Liten stad. Levt större delen av mitt trygga, låtsasliv här, känner till många, känner få. Vad blir det med världen? Det vete fan hörninini ??? Sedan tidernas begynnelse har domedagsprofetior profeterats och världen har inte gått under, ännu. Men det beror ju på egen synvinkel. Om jag dör till exempel, då går ju min värld under. Om det inte finns femsiffriga tal på mitt konto utan helt plötsligt en nolla, så går min värld i det närmaste under, så är det ju nu. Men vad ska jag göra åt det nu? Spara är ju dumt, om siffrorna kanderas ut med ett knapptryck, eller makten bestämmer att en tomat kostar 400 kr.

Jag hade ju ur den synvinkeln velat haft en egen gård, liten täppa att odla på. Och liten skogsdunge att ta ved och virke ifrån. Men det ser svårt ut med nuvarande ekonomi, och min ålder, samt att jag inte riktigt passar in i den här världen, faktiskt. Och det vanhedrar mig inte direkt. Eller? En viktig kommungubbe gick förbi. En viktig som var så viktig att hen inte riktigt kan redogöra för vad han gör när han är viktig. Och erhåller skattebetalarnas bidrag för att vara så viktig. Då är man viktig. Efter risgrynsgröt kokande, och kaffe med 1000 bitars pussel, är jag tillbaks i hängstolen hemma igen. Har varit mörkt några timmar och klockan är bara halv sju. Okynnes köpte ett finskt pussel med oemotståndligt vackert motiv

Det är obeskrivligt vackert, att sitta här och titta ut över hur neonljus och andra sorters ljus, dansar i den lätt krusiga ytan på Ångermanälven. Att man får ha det så här bra, det får man nog. Jag har inte tittat på tv på flera veckor, om det inte är så länge som en månad nu? Men jag har hittat ett kryphål, en klausul, även där. Likt Adams italienska glass och mitt självutnämnda sockerförbud. SVT play har jag sagt till mig själv är okej. Igår blev det ”Allt för Sverige” där jag älskar att få se vackra Sveriges natur och byggnader, samt höra om familjernas historia historia. Trots att det räknas som gråt, regisserad gråt, nästan. Vet inte om det behövs regisseras, för det är nog känslosamt på riktigt. Men det uppmuntras nog och zoomas in. Anders Lundin är den perfekta sorglösa lekfarbrorn, men tävlingsbiten, utslagnings biten ogillar jag. Och lite ogillar jag hur de i programledningen uppmuntrar till är ”kulturkrockar ” och sen ska amerikanerna klippas in och säga vad de tycker om svenskarna och deras kultur på ett generaliserande fånigt vis. Men det goda goda väger upp det onda.

Donald J Trump som president. Ja vad säger man? Andas man ut och är lättad eller ropar man på hjälp? Karln är labil och oberäknelig, men absolut inte sämre än alternativ Kamala Harris. Att makten bakom dessa skådespelare inte kan lita på Trump att göra som de säger, är av godo. Men mannen är ingen ingen ledare, är inte taktfull och har inte speciellt mycket makt, trots att han ser ut att få mer spelrum än någon på mycket länge. Popular vote, Senaten presidentposten och leder representanthuset men är inte klart.

Kort kvällspromenad genom stan. Mötte inte en käft.
Gonatt

…
Allt detta med konflikter och konfliktlösning går att reflektera kring ända ner på person och relationsnivå…och bör reflekteras kring. Konflikträdd? Till viken grad och till vilket pris? Det är potentiellt pris för själva konflikten, men alltid ett pris för att inte ta konflikten, för åtminstone ena parten.

Nyligt fick jag kritik för att lägga ut en tecknad satirisk bild på ett nazikors som visade EU-emblemet ovanför ytan, men korset i sin helhet under ytan. Det tycktes att jag gått för långt med att antyda liknelserna med EU som bevisligen och helt öppet försöker bli en Europeisk stat med centralstyrd makt, med icke demokratiskt valda makthavare, vilket det redan är. Ursula von der Leyen är bara det tydliga exemplet på det, men hela apparaturen hela systemet är korrupt och omöjligt att genomföra demokratiskt. Ju större landyta… desto mer odemokratiskt, är min hypotes. Till en början lät man mig inte veta på vilket sätt jag gått för långt i mina antydningar med den satiriska bilden. Det presenterades inte motargument, med tillhörande försök att stärka hållningen att det inte var på det viset att EU har blivit, och kanske alltid haft för avsikt att bli det fjärde riket if you will. Utan jag hade bara ”gått för långt”, vilket fick uppbackning av ytterligare en släkting, även den utan bredare förklaring till varför jag skulle ha gått för långt. Till slut fick jag ett what-aboutistiskt ”argument” att jag inte var villig att fördöma Israels folkmord på Palestinier. Jag svarade att jag inte var så insatt i den konflikten, och jag försöker att inte kasta mig in i diskussioner och hävda en massa saker jag inte har tillräcklig kunskap om, eller satt mig in i.

Nu har jag fått liiite mer information, via intervju med Prof. John Mearsheimer, en amerikansk professor i statsvetenskap vid University of Chicago. Intervjuad av Jasmin Kosubek, tysk frilansreporter, skulle jag kalla henne, med en Youtube-kanal på 184.000 prenumeranter. Och jag börjar forma en uppfattning. Att ett folkmord pågår gentemot Palestinierna, har jag i dagsläget ingen information som motstrider. Dvs min uppfattning är att ett folkmord pågår där. Det var nog min uppfattning redan då, men jag kan inte kunna allt, kan inte veta allt, kan inte ha rätt i allt, därför försöker jag lära mig genom ÖPPEN debatt, utan censurering. Och tar det därifrån. Jag har fortfarande inte riktigt fått det klart för mig hur mitt ställningstagande MOT Europeiskt diktatur i form av staten EMU, skulle på något visa vara ett stöd FÖR folkmordet på Palestinier? Jag misstänker att det inte föreligger någon större iver att klarlägga det från de upprörda släktingarna, vars invändningar varit fullkomligt legitima om man tycker att icke demokratisk tillsatta ledare och centralisering inte är ett problem, för låt oss säga förhindrande av t ex folkmord.

En mycket intressant intervju var det. John, har läst om och följt många konflikter, och de geopolitiska spänningarna och hoten genom modern historia. Det blev extra intressant när hon, en mycket duktig och till synes förberedd intervjuare hamnade på defensiven, inte utifrån vem som har rätt eller fel, utan från synvinkeln hur vi anpassar våra synpunkter utifrån vad vi är rädda att bli utsatta för. Vilket oxå i högsta grad går att reflektera kring i våra vardagliga konflikter, små och stora. Vad riskerar vi via konflikt, är den del som de flesta svenskar per automatik reflekterar över, men väldigt få skulle jag säga, kontemplera över vad de riskerar genom att inte konfrontera eventuella orättvisor, maktförtryck, genom att inte ifrågasätta när vi på ett individuellt plan blir globalt censurerade och tystade av den icke demokratiskt valda makten som vill centralisera makten än mer. Min uppfattning är att de allra flesta, åtminstone svenskar, som de facto är ett privilegierat, men fredsskadat folk, i det närmaste undviker konflikt, tills dess att bödelns yxa redan är på väg mot den egna nacken. Svensken, och många andra I-länders medborgare, som levt i en trygg bubbla i hela sina liv, utan krig, utan ondska av den kalibern som är omöjlig för oss att föreställa sig, men hela tiden varit vardagsmat i stora delar av världen.

Allt annat än den tryggheten är så overklig för oss, att vilket hot som än hotar Sverige, svenskarna och världen, så kommer man landa i att staten vill oss gott, ”vetenskapsmännen” vill oss gott, pressen talar sanning och att vi bar behöver luta oss tillbaka och bistå som försökskaniner i ett globalt medicinskt experiment, som staten, media, och ”vetenskapsmännen” garanterar är effektivt och säkert. Inte ens när sanningen kommer fram om hur Pfizer, ett av de psykopatiska vaccinföretagen gömmer forskningsresultat kring vaccinen, och yrkar på att de inte ska lämnas ut för granskning på över 70 år. Och att alla vaccinföretag krävt och fått igenom av regeringar att de inte blir skadeståndsskyldiga vid fall av död eller sjukdom till följd av vaccineringen. Inte ens då, ser svensken att bödelns yxa svingas, utan ställer sig istället på bödels sida, och försvarar denne. Så priset för att inte ta konflikt, kan vara lika dödlig som den att ta konflikt, eller dödligare. I det här fallet så dör tusentals om inte miljoner människor, i tron om att det är nåt annat, för att de som de litar på ljuger för dem. Vore det då inte bättre, att ifråga sätta, och se bödelns yxa komma, och kliva ner fråmn giljotinen? För vi är inte ens fastbundna där, vi går frivilligt dit. Och om man ändå dör i konflikten, så dör man medan man ännu är vid liv, så dör man med hedern och huvudet i behåll, i dubbel bemärkelse, så dör man som en man… i mitt fall.

Som det verkar, uppfattar inte svensken ens censur som ett direkt hot mot dem. Inte ens ett globalt medicinskt massexperiment, inte heller att utan demokratiskt gå igenom det låta USA invadera svensk mark, genom medlemskap i NATO. Det får mig att undra vad utöver fråntagandet av snuset, eller fråntagandet av rätten att dansa som små grodor runt en fallossymbol varje midsommar, eller höjning av bensinpriset som på riktigt skulle få svensken förbannad? I have no fucking clue över vad som skulle få en svensk att tappa förtroendet för auktoriteter? Vi har under ett helt sekel vaggats in i tron, att de aldrig skulle skada sitt eget folk eller något annat folk. Well folks _ thats just aint true, ir is simply enough not true.

Den geopolitiska delen som John tar upp, hoppas jag att kunna återvända till, men nu är jag trött efter en lång dag, som jag ägnat åt att rädda världen, bland annat genom att grundligt gå igenom högerextremistiska konspirationsteorier med min högerextremistiska vän och konspirationsteoretiker Lejonet. Vi håller på med skumma samtal om att vi vill ha yttrandefrihet, transparens, få bestämma över våra egna kroppar samt äta hälsosam mat. Det blir inte mer högerextremt än så.

That’s all folks, for now!

…
Känslor kan vara sanna, men kan inte vara sanningEN

På ett ett är det synd att inte fler har åtkomst till att läsa artiklar från media man inte håller med om. Så som är fallet med ETC, som, om det inte alltid varit det, blivit en megafon för feminism, HBTQ, och transformers… f’låt trans-kultur kanske är den rätta terminologin? Jag vet inte, det är inte helt lätt att hänga med i köns-cirkusen, där clownen är cirkusdirektör, och alla hästar inte är i stallet så att säga.

Det hade t ex varit lättare att bemöta texter, om man i detalj fick ta del av vilket gallimatias som printades ner. Är det utöver den viktiga finansieringen en annan tanke bakom betalvägg. Endast lika-tänkande är välkomna? Precis som hon den röd-rosa-regnbågsfärgade som uteslöt mig från ett diskussionsforum, första dagen, för att jag tyckte att de fokuserade mer på att hitta nedlåtande ord istället för att debattera faktiska debattämnen. Jag blev inte kränkt av att bli utesluten ur en sådan grupp, kanske nästan en lättnad. Men problemet kvarstår att då sitter de och dväljs i sina egna oluftade tankar och känslor, utan att kunna vädra dem eller testa dem inför världen, och då uppstår situationer som den skärmdump jag här la in i texten ovan. När känslor medvetet eller omedvetet förväxlas med sanning. Nu vet jag ju tyvärr inte detaljerna i texten, och jag kan ju inte tänka mig att finansiera galenskaperna med prenumeration för att få reda på det. Men de som nu gick därifrån gråtande från mässan…. varför grät de? Och om de grät, innebär det då att de per automatik har rätt i sak, i det som togs upp i seminariet? Var det samer som grät? Har samer rätt i allt och rätt till allt som följd av att svenska staten förföljde dem, under 1900-talet? Har samerna rättigheter som inte andra svenskar har? Är tårar ett belägg för någonting annat än att man är ledsen?

Det finns redan en par tusen kilo bakvänd hysch hysch kring sorg och ledsna, deprimerade människor, som i det närmaste har kommit att betraktas som en sjukdom, fast det är det naturligaste som finns, likt glädje, ilska och rädsla. Men med tiden, har den rosa politiken och åsiktskorridorerna gjort det till att en ledsen kvinna, en ledsen minoritet, eller en ledsen – nån av de andra 46 könen – inneburit juridiska rättigheter mot den de pekar ut som orsaken till dennes ledsenhet.

Det är som att om en gråtande kvinna, en gråtande hen, men inte en gråtande man så klart, kommit att utgöra en juridisk grund för vem som felar, och därmed juridiskt sett även bryter mot lagen. Och ovanpå det har sjukligt nog, även massor av lagar förvrängts till absurdum i denna känslostyrda era av bedrövliga rättsövergrepp. Så som det ”samtyckeslagen” vilar på, helt avhängt på vad det påstådda offret bestämmer sig för att i efterhand hävda att de upplevt, inte i huvudsak på vad som hänt eller vad som sagts, eller vad som kommits överens om verbalt, eller genom tyst överenskommelse i agerande.

Denna bakvända offer-rättvise-patos, ser vi i många sammanhang, utöver HBTQ, ”transsexualitet”, tidigare förtryckta minoriteter som samer, etc etc …. t ex i den med avsikt att ta bort fokus på införandet av totalitär globalistisk enpartistat, som nu sker …. när man i frågor kring Israel – Palestina, använder sig av förintelsen som moralisk rättfärdighet att i det närmaste utrota palestinier och Palestina. Allt baserat på känslor, och inverserade offerroller. Det är fullständigt omöjligt att för en svensk reda ut vad som är ”rätt” eller”fel” ur en historisk synvinkel,. som småbarnen som bråkar och skyller på varann om vem av dem som började, och i slutända lessnar föräldern och säjer till bägge att sluta, varpå den som blivit oskyldigt anklagad får svälja o gå vidare. Från vilket årtal i historien, under hur lång tid ska ett land ockuperas innan det betraktas som legitimt tillhöra ockupanten? Hur långt tillbaka i historien kan Sverige t ex hävda att Finland varit Svenskt, och kräva att det åter ska bli så? Kan Norge hävda med samma typ av argument, att Härjedalen och Jämtland en gång varit Norskt och därför bör återlämnas till Norge, om de inte ska invadera Sverige militärt? Allt är en cirkus igångsatt av andra, större aktörer än Hamas eller Israel… med ett helt annat syfte än vad som är rätt eller fel eller rättvist.

Och samerna nu då? Ja Sverige och den svenska regeringen HAR så vitt jag kan förstå, begått grymma förföljelser och oförrätter historiskt. Men när det gäller Samernas kultur, seder och levnadssätt som förvisso är gammal, och naturnära, så handlar det till slut om en form av äganderätt av mark. Och kan man verkligen inte få ifrågasätta att en så liten minoritet ska få styra över så stora arealer, när de allra flesta övriga svenska medborgare inte äger en kvadratmeter? Och isf på vilken grund, hävdar man denna rätt att ”äga” mark för samerna, och deras ”rennäring”? Vilar den påstådda rätten på tradition ?…på samma vis som hur Ukraina, Ryssland, Israel, Palestina slåss för rätten till mark, och naturresurser och rätten att driva bort de andra? Man kan isf driva det hur långt som helst. Vargen är ett hot för rennäringen, och finge man som man ville där, vill nog många där, i likhet med många jägare utrota vargen. Inte för att vargen är ond, inte för att vargen är skadlig utan för att den hotar deras ekonomiska intressen och livsstil. Och vargen var bevisligen där före både samer och jägare. Om man nu grundar det på tradition, och vem som var först?

Även där är tårar, och känslor förstklassiga vapen, mot motståndarna, och för ens eget intresse. Man visar gärna upp jakthundar som är rivna och dödade av vargen, eller boskap, eller då i samernas fall renar. Man anspelar på det grymma sinnet hos vargen som dödar deras domesticerade djur (läs minskar vinst och inkomst) genom att visa upp bilder som är hemska att titta på för oss ”civiliserade” människor. Det beror alltså på vad man har för intressen, hur man beskriver verkligheten utifrån sina egna intressen, och det resulterar allt som oftast i att man gärna förvränger verklighetsbeskrivningen, eller totalt utelämnar parametrar som är av yttersta vikt för helhetsbilden. Vargen är t ex inte ond, den är som rovdjur en del av naturen, som håller efter betande djur och dylikt, så att de inte blir för många och i sin tur betar ner vegetationen till den grad att hela faunan förändras och ibland orsakar förändrade flodfåror, och annan obalans.

Det blir nästan alltid fel, eller katastrof, när man låter känslor diktera, med företräde före verklig forskning, verklig ÖPPEN forskning. När man låter rädsla härska och styra över förnuftet och en öppen diskussion. Det mest fasansfulla exemplet på det i närtid är ju massvaccineringen globalt, där vi var en hårsmån från att låta obligatorisk vaccinering, för all framtid genomföras, enkom baserat på medveten spridd rädsla från auktoriteter, i syfte att centralisera makt och kapital globalt till några få, så de kan styra och ställa över huruvida människor får leva eller dö, utan att bli ifrågasatta. Allt de hävdade var byggt på lögner. Vaccin var inte safe and effective, det hindrade inte smitta, det skyddade inte från allvarlig sjukdom eller död, faktum är att det visar sig att vi konspirationsteoretiker dessvärre hade rätt IGEN, om att det gör miljoner sjuka, och kanske miljoner som dör. Ingen vet? Varför vet ingen? För att de som vill forska i det, riktiga journalister och riktiga forskare förbjuds göra det, och för att medborgare vars egna liv förstörs, inte bemöts med värdighet, avskrivs som inbillade sjuka, med orden om att det inte finns något vetenskapligt belägg för de katastrofala effekterna av massvaccineringen med mRNA – OCH DET BEROR PÅ ATT DEN FORSKNINGEN MEDVETET UTEBLIR, ELLER MEDVETET DÖLJS!!!

Det är ingen bra idé att låta känslor gå före otvivelaktiga bevis. Det är ingen bra idé att låta känslor ta över juridiken. Det är ingen bra idé att låta känslor styra politiken.

Känslor kan vara sanna, men kan inte vara sanningEN

…
Jag tror jag tar och inleder med att citera min vän Lejonets tankar kring vår samtid, i detta blogginlägg:

”Vi lever i inversernas tidevarv. De som talar sig varma om demokrati skyr de breda massornas åsikter och uttrycker rädsla för följderna om folkmakten får styra. De som ropar högt om fascism är de som vurmar för de ”nödvändiga omställningar” som överstatliga organisationer och globalt näringsliv rullar ut genom symbios med nationsstaternas regimer som påtvingar alla institutioner att implementera dessa, helt utan demokratisk process. De som vurmar för mångfald räds åsikter som ifrågasätter, de kräver censur, utfrysning och häxjakt på alla som vågar uttrycka åsikter andra än de tillåtna, politiskt korrekta.

När väldrillade människor ropar ”konspirationsteori”, lydigt enligt CIA-planerat manér i syfte att undvika att för makten farliga stenar lyfts på, låt oss då omfamna detta begrepp enligt dess faktiska betydelse. Må alltfler gräva, lyfta på stenar och blottlägga konspirationer, dra ner byxorna på dem som vill härska över och forma världen i enlighet med egna intressen. Konspirationer råder det ingen brist på, däremot finns ett aldrig sinande behov av fler människor som blottlägger och utforskar, fler som agerar konspirationsteoretiker.”

Stjärnorna vakar över mig på himlavalvet, när jag går till återvinningsstationen vid COOP, med plast, glas och metall. Luften är frisk, och gruset som kommunen och vägverket spred ut för några dagar sedan, när det blev halka efter att första snön tinade, det gruset fryser nu vid minus en grad fast i marken och ger grepp för fötterna. Sådant grepp kan vara förrädiskt dock, om det finns en liten fläck, på ett enda ställe utan grus, där tö-vatten frusit till is utan att synas. När luften är frisk, och det är stjärnklart, och jag ser upp på det oändliga universum, så känner jag mig på något vis som en del av allt, och tillräckligt liten i allt, för att den stunden bli bekymmersfri, och varken livet eller döden är i fokus. Kommer att tänka på Timon, Pumbaa och Zimba i tecknade Lejonkungen, när jag tittar upp mot stjärnorna. Och det är lustigt och olustigt hur precis allting i livet förändras sen du börjat ifrågasätta saker, sen du insett hur mycket man nu VET att de ljugit för oss om, och funderar vad mer de ljugit för oss om, som vi tar för självklara sanningar, vilket så klart gynnar de som berikas av att vi inte ställer frågor, i form av miljarders dollar och oinskränkt makt över människors liv… men även över människors död…. som om de vore gudar.

Den självsäkre Timon, undrar inte vad de små gnistrande prickarna på himlen är, han VET !!Det är eldflugor
Pumba, som är presenterad som den mindre intelligente grisen trodde att det är jättelika gasbollar som brinner miljoner mil bort. Medan Zimba minns vad hans far sa, att det var forna kungar som såg ner på oss därifrån himlen, varpå de andra börjar hånskratta. Jag har sedan skoltiden, då läraren Anders bad oss som hemläxa, leta ut avsnitt ur Utvandrarna av Wilhelm Moberg, som var skrivna som metafor…ända sedan dess haft väldigt nära till att skriva med hjälp av metaforer, och även hitta dem.

Här ser jag Timon, som en företrädare för vad vetenskapen inte borde vara, men dessvärre ÄR, i vår nuvarande, verkliga värld, som självsäkert hävdar saker utan grund, och hånar andra tankar. Den olärde Pumbaa presenterar den för dem galnaste versionen av sanning, vilken vi västerlänningar har lärt oss är en obestridlig sanning. Och Zimba, den blivande Lejonkungen, och hjälten i historien, pratar egentligen om forntida natur-religiösa folktro typ, en som på ett vis hjälper de kvarlevande på ett bättre vis än brinnande gasklot, eller eldflugor, men som avfärdas som nonsens.

Jag förstår ju även jag, när ja är på väg till Återvinningsstationen, som man gör som lydig medborgare, utan att ifrågasätta varför, att det i slutändan har marginell eller ingen positiv inverkan på miljön, att sopsortera. nästan ingenting av det vi återvinner, återvinns, utan bränns upp, vilket jag misstänker blir fallet med de nya direktiven om matavfall också. Det är ett av alla meningslösa trick de har för att skapa illusionen av att de har en uppgift, med sina påhitt, samtidigt som, även om det för miljön är ganska meningslös, har den uppgiften att få oss att räta in oss i ledet, och göra som vi blir tillsagda, lita på auktoriteten, vara upptagen med sådant nonsens som verkar logiskt om man inte synar det, så att vi inte tillbringar vår tid med att tänka själva, upptäcka deras lögner genom ifrågasättande och sunda konspirationsteorier.

Idag tog jag del av en podd från en av de få kvarvarande riktiga journalisterna, Per Shapiro, som grottar ner sig i bl a detta med missbruket av ordet KONSPIRATIONSTEORETIKER. Och efter ett mycket bra avsnitt med grävande journalistik, kring mörkläggningen från stat och Media kring Estoniaförlisningen, så avslutar hamn med ett klipp från, Kanadensiske journalisten James Corbett:

https://folketsradio.se/estonia-och-grindvakterna/?

Per Shapiro:
”Jag gör inga anspråk på att kunna förklara hur Estonia förliste. Men jag tror att om journalistiken ska ha en framtid, och inte reduceras till stenografi åt myndigheter och mäktiga intressen, så är det hög tid att vi tar tillbaka ordet ”konspirationsteori” Kanadensiske Journalisten James Corbett, tror att det är en fruktlös strategi att vägra kallas konspirationsteoretiker, eller att kräva att bli kallad nåt annat istället. Kanske konspirationsanalytiker eller konspirationsforskare. När vi väl hamnat i den diskussionen, har vi redan förlorat

James Corbett:
– You could stop them, and give then a CIA-lecture of that term, and explain what term you prefer to be called by, etc. But I think, we all know how effektive that is, as a retorical taktic. Once they get you to fight over the term it self, the argument has already been lost. Yo see? This is a magical term, by put that spell on you, and you’re trapped by it

Per Shapiro:
Men hur kan vi få ordet att mista den magiska laddningen? Precis som ordet kättare har gjort. Makthavare och förtryckare, använder ju inte det ordet längre. För dom vet att det skulle slå tillbaka på dem själva, som en boomerang. Dom skulle framstå som trångsynta och intoleranta,

James Corbett:
– If we say that this is not something that we have to avoid at all costs, and instead accept it, and embracing it What if I say, I’m say conspiraty theorist, now lets talk about som facts and evidence, here is my theory, here is my evidence, what’s YOURS ?
Once we flip that script, then we can start to change the conversation, – it self.

Just den insikten som james Corbett här talar om, ang vikten av att äga de tänkta smädesord som kastas efter en, i syfte att inte bara tysta mig, utan även alla er som redan är tysta, så att ni inte får för er att tänka själva,. Just i fallet av ordet konspirationsteoretiker, har jag tidigare delat den tanken på Facebook, att jag är en stolt konspirationsteoretiker. Och i blogginlägg förklarat tydligare ordets ursprungliga betydelse, en som har teorier om konspiration. Vilket tidigare, helt neutralt borde haft betydelsen att en som har teorier om konspirationer, per definition, varken per automatik har rätt eller fel, teorierna är ett sätt att avslöja just vem som har rätt eller fel i vad. Detta vill de som konspirerar inte höra talas om, så de har lyckats hypnotisera massorna att kalla alla som ifrågasätter total auktoritet, för konspirationsteoretiker, med betydelsen att det är fel. Dvs inte fel i fakta eller sakfråga, utan att det är fel att ifrågasätta myndigheter och makthavarna. Och vad jag minns, så var det väl bara Lejonet som backade upp mig på min definition av ordet konspirationsteorier, att äga det ordet. Det har även fått mig att reflektera på fler plan kring detta på vilken kedjereaktionen på den typen av metoder för att tysta de som söker sanningar. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.

Själv erinras jag ett avsnitt från David Graebers bok, ”Bullshit Jobs”, den bok där hans studier visar att över 30 % av arbetsstyrkan upplever att de har meningslösa ”arbetsuppgifter, eller inga alls. I den boken, och om jag inte minns helt fel, parallellt med den, även Yeonmi Parks ”medan tid ännu är”, hur maktens människor redan tidigt i historien insett vikten av att hålla sina slavar upptagna hela tiden, även om tillagda arbetsuppgifter inte alls är av något gagn för slavdrivaren, för på så sätt finns inte tid eller ork för revolt mot slaveriet.

Det finns ju olika former av censur den som är svart, och direkt och utövas av myndigheter stater och även stora globala företag. Som innebär att mediekanaler stängts ner folk som pratar tystas och hotas. Med den hårdföra typen av censur, följer mer odefinierad censur som kallas självcensur, som gör att massorna blir rädda att upprepa det man vet är sant eller tror sant eller vill ha reda på. till och med inför sig själv. Till följd av detta kommer som följd av allt detta ytterligare en del av en censur den delen där man tror sig vara ensam om att tänka och tycka något om du är en bland 100 000 människor som har kommit fram till något eller upptäckt till och med en sanning och i själva verket det är 40 000 av dessa som har kommit fram till detta, censuren gör att du tror att du är själv totalt ensam om din tanke. Det tar ifrån dig i värsta fall kamplusten att fortsätta, och det vet de som sätter detta i system. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.

Apropå metaforer ja, när jag var ute och gick, i trafiken häromdagen, så satte som vanligt min ständigt ifrågasättande, lyriska, berättande, sanningssökande hjärna igång igen, för att försöka få nån slags ordning på min tillvaro här i jordelivet. De egenskaper som faktisk räddat livet, förståndet på mig, och räddat min själ, från att försvinna in i ingentinget. Och jag kom att tänka på livet, jaget, risker, val, mod och ryggrad utifrån, läs och häpna, bilkörning: Jag har med åren utvecklat en kontrollerbar åkräddhet, trots min hjärna förstår att jag inte per automatik är säkrare under en bilfärd om det är JAG som sitter vid ratten. Det handlar om en KÄNSLA av kontroll, som är bedräglig. men om jag själv kör, kan jag sänka hastigheten om jag vill, jag kan fokusera helt på bilkörning, jag sitter vid ratten, och jag kan t o m stanna bilen, eller om en lastbil kör över på mitt körfält i mötande, kan jag välja att köra i diket framför att frontalkrocka mot ett mycket tyngre fordon.

Så det är inte helt utan grund ändå. men jag behöver inte nödvändigt vara en skickligare chaufför. Jag har också tyckt mig märka av en tendens att ”skickliga chaufförer” kan vara livsfarliga, om de tänker att den ”skickligheten” gör att riskerna i trafiken elimineras av deras skicklighet, och därmed tänker att de kan köra i 180, och reda ut alla tillkomna trafiksituationer, inkluderat att en älg hoppar ut framför bilen i 180. Jo då jag har stött på några sådana i mina dagar. Många av dem är till yrket chaufförer oxå. Man kan också i metaforandet tänka sig att livet är själva bilresan, och att om du kör själv, kan du välja vilka vägar du tar i livet, medan om du alltid är en ”passagerare” i livet, så kan du aldrig välja din egen väg. En liknelse till jag kom på, var egentligen från vår kära Faster Ester, som alltid från passagerarsätet stirrade in i hellyset på mätande bilar, och blev förblindad av det, och upplevde att den egna chauffören oxå borde uppleva det som hon gör, och blev rädd. Som tur är förstår de flesta att om man förlorar sikt pga mötande trafik som inte bländar av, så anpassar man hastigheten efter sikten, samt tittar på sidan av vägen, inte in i strålkastarna. Vilket också kan framkalla metaforen till livet, att inte stirra sig blind på faran, utan se vägen istället. Det bländande helljuset kan metaforiseras med propaganda om man vill, statlig såväl som kommersiell. Att komma ihåg, jag är chauffören över mitt eget liv, om jag inte sätter mig i baksätet hela livet, och litar på stat, myndigheter, företag, globala organisationer, oberoende faktagranskare, Gud, WHO, forskare, experter…. alla dessa nämnda är baksätteskörning, där du inte kontrollerar varken vägval, eller säkerhet över ditt eget liv, eller död.

Jag tänker på de exempel av nybliven makt i olika segment av samhället från föreningsnivå, arbetsplats politiker etc. Och ingen kategori tycks vara undantagen, men de nyrika eller de med nylig fådd makt kan många gånger ter sig mera frenetiskt galna än de som är född med makt. Jag tänker på den människan på ditt röda feministiska forumet som stängde av mig för all framtid för att jag ifrågasatt att de som var på forumet använder sig av av ord som ”mupp” om varandra. Och jag blev stängt för att jag jag hade citerat ordet ”mupp”. Det vill säga min åsikt var högst obekväm och hon hade all makt att bara ta bort alla som tänkte olika. Jag tänker på kvinnan som är född in i svågerpolitiken i kommunen och fått en högt uppsatt post på en av de kommunala verksamheterna, och som missbrukar den makten för sin hat mot män. Jag tänker på honom som var någon slags halv kucku på kommunen och utnyttjade ny anställda till att göra skitjobb som var hans medans han åkte iväg och roade sig. Det finns gott om exempel. Makten berusar. Dessa var exempel på samhällets lägre institutioner. När människor får en slags total makt över människors liv och människors död så har det gått väldigt långt. När man ser det som accepterad förlust när miljoner människor dör i deras krig eller deras misslyckade mediciner och vacciner. När man har makt att censurera alla som kritiserar censurera all forskning som mot säger det som de tjänar pengar på. De tycks inte längre ha några problem med ett total-ljuga inför hela jordens befolkning de tycks inte ha några problem med att miljoner människor dör och när så sker så fortsätter de i samma stil.

…
Jag har vid ett par tillfällen hävdat att konsensus är ett av de farligaste tillstånd som existerar, åtminstone i större skala. Men jag fick revidera min initiala teori om att ordet konsensus skulle vara ett av de farligaste orden, till att tillståndet är det. Ord får aldrig betecknas som farliga, då det uppmuntrar till censur, deplattformering, cancelkultur, och i slutändan diktatur. Men det farliga med just tillståndet konsensus, är att man upphör ifrågasätta saker, och upphör man med det kommer inte ondskan knacka på dörren och be om att få komma in, utan innan de vet ordet av det har de redan kommit in och tagit över successivt. OBJUDNA, kan tyckas, men att sluta ifrågasätta auktoritet, ÄR en inbjudan till despoter, och inhumanitet.

Det pågår en del konflikter inuti mig nu, kring mänskligheten, ismer, sanningar, falsk vittnesnörd, demokrati, diktatur, ismer, manligt kvinnligt, hen-ligt. Och ju mer jag ifrågasatt mitt eget delvis cementerade värderingssystem, utifrån ny input, ny information, desto mer frågetecken uppstår ju så klart. Konsten är delvis att leva med dessa frågetecken, och normalisera att man inte vet. Läsandet av två böcker och det kontinuerliga vänskapliga diskuterandet med vän, väckte inom mig en reaktion, som jag tyckte var intressant, och vill klura kring varför det är så? Jag delade min reaktion med den vän som ofta delar samma syn kring allt som hänt de senaste åren kring vacciner, plandemi, krig, WHO, WEF… etc etc … vi har inte uppnått konsensus gud ske pris, men ibland skiljer sig våra tankar mer än ibland, och frågor som inte kan besvaras ställs, och vi får lämna samtalet ”oense”. Min reaktion var till Dr Clare Craigs bok om vacciner, covid, och ”pandemi” SAMT Yeonmi Parks Medan tid ännu är.

Jag tyckte det var märkligt att jag initialt var nästan euforisk över vad de skrev, och hur de förklarade saker på ett mer lättförståeligt vis än jag förmått… (kändes det som) Eller så var det bara glädje och igenkänning över saker som jag i en censurerad, yttrandefrihetsfientlig,. globaliserad värld trott att jag inte fått gehör för? Men nu fann jag mig bli besviken på vissa delar av dessa böcker, vilket är märkligt för en som har ”den som är utan tvivel, är inte riktigt klok” som ledstjärna. Och ibland är det klokt att ”blotta sig” och vara ärlig inför sina reaktioner…. åtminstone inför sig själv, men även ibland inför andra. Det kloka Lejonet, som jag betraktar precis lika klokt som innan kvällens meningsutbyte, uttryckte således saker jag inte höll med om till fullo, samt saker som ingen av oss ännu har något fulländat svar på. Jag sa som det var, att jag till min förvåning reagerade på dessa böckers utveckling med besvikelse, över att de inte var de fulländade svaren på allt, att dessa kvinnor inte i den utsträckning jag trott eller förväntat mig, var inne på samma slutsatser som jag, och att det kom utifrån en påsmugen förväntan att de skulle vara fullkomliga, och vara idoler. Och en undran om dessa orimliga förväntningar kom från en inre längta om att bli ”omhändertagen”.

Men vi har till en början så klart totalt olika bakgrunder i livet Lejonet och jag, vilket sedan format någon slags politisk värderingsgrund, och vi kom från varsin politisk pol kan man säga, för att nu mötas i gemensamma slutsatser kring det dystopiska globalistiska styret som man vill genomföra, ett globalt maktövertagande, av icke demokratiskt valda härskare. Jag har kommit från en tro på vänsterpolitik, han tror jag mer från höger, och Anarkistisk filosofi (Utan härskare) Och säkerligen har det funnits en glasklar logik i varför vi fram till 2020 haft olika världssyn, 2020 när helvetet på jorden började bryta ut i skräckinjagande skala…. och då pratar jag inte om virus, utan om avskaffande av demokratin, i och mänskliga rättigheter med viruset som lam undanflykt. Lejonet, en oerhört dedikerad, intelligent småföretagare, arbetar hårt för det han vill uppnå. Markägare och husägare. Hans familjär historia har vi inte varit inne på så mycket, men min brist på familj har jag ju varit öppen med i denna blogg genom åren.

Och här kom våran bakgrund säkerligen att spela en roll i tolkandet av min ovan nämnda reaktion, som jag frivilligt delade med L, och ville ha respons på, vilket jag fick och tackade för. Vi kom in på två saker: Den ena huruvida en längtan om att vilja bli omhändertagen var en feminin egenskap, eller inte. Vilket jag bestämt hävdar att det inte alls behöver vara. Och att i mitt fall beror sådan tillfällig, kanske inte så konstruktiv längtan på min trasiga föräldralösa uppväxt, och den trygghet som jag borde fått med mig därifrån, men inte fick (Ett konstaterande, hur än man ser och tycke i ämnet)

Men det kan också, istället för en längtan om omhändertagande, vilket ju i sig också borde definieras till vilken grad det ska omhändertas (vilket vi inte gjorde när vi diskuterade) … man kan också anta att det var en längtan efter en ledare, eller bara en visshet om att fler delar våra åsikter, att fler slåss för yttrandefrihet. Och där kan ju då isf längtan efter en ”ledare” bli problematisk om man längtar efter personlig frihet. Men återigen, det krävs då att man definierar vad en ledare är och vilka egenskaper denne bör ha.

Lejonet och jag ser ganska likt på verklighetsbeskrivningen, den som är dold för alla som inget vill veta. Men då och då kan vi ev se annorlunda på vägen ut ur det globala helvete som man försöker införa, men de flesta västerlänningar ännu inte insett att det redan har börjat, och hur mycket värre det kan komma att bli om vi låter dem. L:s tro på marknaden och det kapitalistiska systemet, uppfattar jag som att den är intakt, och en tro på att staten, nationalstaten inte kan bringa något annat än elände. L får mycket gärna korrigera om jag uppfattat det rätt eller inte. Jag har åtskilligt mer frågetecken inför det rena kapitalistiska systemet än L. Och det faktum att jag har dessa frågetecken, och ren kritik till det, har traditionellt per automatik uppfattats som att jag då är för Socialism. Speciellt då om man som jag tidigare röstat på vänsterpartiet i stor utsträckning fram till senaste valet. Så är dock inte fallet. Jag har precis lika mycket att ifrågasätta kring socialism (vilket man OCKSÅ måste definiera för att kunna diskutera) … som jag har kring Anarkism, och ”liberalism”.

Och just frågorna kring Kapitalism, kontra Socialism, tar den Nordkoreanska överlevaren, flyktingen och amerikanska medborgaren Yeonmi Park upp i andra hälften av sin bok, den del som började få mig att motvilligt känna mig besviken, utifrån de förväntningar jag hade innan jag började läsa. Jag hade nog förväntad mig att hon skulle fortsatt i samma andra som första delen av boken, där hon såg likheter mellan dagens USA (Till skillnad från det USA som genom sin konstitutions grundande faktiskt var sinnesbilden för ett he land of the free, där vi faktiskt är mer överens) På ett ställe skriver hon:

”Det finns en efterfrågan på marknaden, producenterna tillgodoser den efterfrågan, ovch konsumenterna gynnas”

Nu är ju det enligt mig inte med verkligheten helt överensstämmande, bara delvis. För med kapitalismens utbredning samt ologiska och ohållbara mål om ständig nationell eller företagsmässig ”tillväxt” så ligger det enligt mig i kapitalismens natur, att se till att SKAPA BEHOV HOS KONSUMENTERNA, SOM VI INTE ALLS BEHÖVER, OCH TILL OCH MED I DEN BLINDA JAKTEN PÅ EKONOMISK AVANS, skapa skadliga produkter, vilket hela Big Pharma och vaccinerna, och den förgiftade matindustrin är ett tydligt exempel på. Och den kommersiella propagandan, som vi kallar för ”reklam” men i själva verket är skadlig propaganda, med syfte att uppnå makt. Precis som den skadliga socialistiska motsvarigheten med statlig propaganda. Bägge bygger på lögner. Staten och kapitalet sitter faktiskt i samma båt, och det är faktiskt inte dom som ror, som ror så att svetten lackar. Och piskan den kittlar faktiskt inte heller deras feta nackar. (Blå Tåget) Och delvis har både Kinas ekonomiska uppsving och västvärldens frihet byggts på slaveri, modernt och historiskt.

Med allt detta sagt, om kapitalismen, och dess brister, och dess paradoxala strävan efter monopol, som den säger sig avsky, så har hon, Yeonmi Park, VÄLDIGT VÄLDIGT rätt i sitt sågande av den socialism hon upplevt, och nu ser träda fram i USA, i institutioner som skolor, vård, parlament etc…

Vi har också , Lejonet och jag mycket kvar att diskutera, kring ägande, ägande av mark, försvarande av mark, vapenlicens, vilka alla är avgörande för att Anarki ska vara en ”lösning” Jag tar den diskussionen när som helst, och det vet jag att Lejonet gör också. Det är ord, tankar, det är fria tankar, det är yttrandefrihet som producerar humanitet, lösningar, utvägar, mänsklighet.

Den enligt mig utopiska hemvisten för att människan ska fungera, är just utopisk, och omöjlig att sträva efter och meningslös i allt annat än just en förklaring om i vilket system människan kan fungera utan härskare, utan förtryck, utan slaveri, utan censur, men inte utan våld. Och det är så som människan en gång kom ifrån, i naturen, med naturen, som samlare och jägare.

Jag kommer få anledning att återkomma till denna viktiga bok otaliga gånger i mina inlägg, och hos mig ställs den i ”referensbiblioteket” 🙂

…
Jag och en av mina närmaste vänner intellektuellt, brukar fundera kring hur vi ska uttrycka oss i frågor som råder tystnadskultur kring, för att få folk att tänka själva, och undersöka själva, läsa, efterforska, ifrågasätta? Om vi bör hålla igen lite med att uttrycka vad vi upptäcker i våra efterforskningar, som ändå helt säkert har en bredare bas än de som aldrig, under hela sitt vuxna liv, ändrar sig på en enda punkt vad gäller värderingar eller verklighetsbeskrivning, eller om vi ska bre på med precis det vi funnit, med vad vi faktiskt avslöjat, och vad vi tycker och tänker kring detta. Vilket sätt är bäst för att inte skrämma iväg folk från idén att ifrågasätta sina djupt rotade föreställningar?

“Those who cannot change their minds cannot change anything.” George Bernard Shaw

Personligen är jag inte riktigt klar över vilket som är bäst, än idag, fast vi klurat på det i flera år, allteftersom jag vänt ut och in på mina egna värdegrunder, samt verklighetsbeskrivningar. Det enda jag kommit fram till, är att INGEN som inte vill ta in någonting som helst som rubbar deras trygghetsbubbla, kommer ta in någonting som helst, alldeles oavsett hur jag och mina vän, och våra fritänkande likar, förmedlar oss. Så det enda vi kan göra, är att ha kontinuitet, leva som vi lär, fortsätta att på olika sätt bryta av folks djupt inrotade föreställningsvärldar, verklighetsbeskrivningar, som i princip alltid är baserade på propaganda, vilket i sin tur är så nära det kan komma, ren lögn. Själv läser jag allt jag kommer över, speciellt sådant som inte uppmuntras av myndigheter, staten, big pharma, big Tech … och övrig global makt.

Jag gör mig så klart obekväm hos en absolut majoritet av hela min omgivning, när jag då och då ifrågasätter saker som de påstår vaa obestridligt sant, utan att egentligen ha tänkt den tanken själv, eller för den delen förkovrat sig i ämnet genom att läsa och ta del av motstridiga utvärderingar, forskningsresultat eller för den delen åsikter och värderingar. Jag gör mig så klart obekväm när jag har med mig korsord, dagbok och böcker på café och lägger synligt upp boktitlar som ”The final Pandemic – an antidote to medical tyranny ”, ”Bullshit jobs”, ”Den verklige Anthony Fauci” ”vaccineffekten, Fallet Julian Assange, och nu nyligt två vittnesmål från nordkoreanska flyktingars berättelser, och varningar över likheterna mellan diktaturen de flytt, och vad som en längre tid implementerats inom västerländska institutioner som utbildning, medicin, stat etc. … ”Medan tid ännu är” och Flickan med sju namn

Det är vardagsmat att få sådana reaktioner för mig nu för tiden, och då håller jag ändå igen, och pratar större delen av tiden jag konverserar med medmänniskor om sådant de är bekväma att prata om. Så sent som idag undrade en äldre, trevlig herre över boken jag läser nu: ”Medan tid ännu är” av den amerikanska medborgaren tillika nordkoreanska flyktingen Yeonmi Park. När jag bara för den äldre mannen antydde det intressanta med de varnande likheterna mellan världens värsta och grymmaste diktatur och den nu alltmer globaliserade västerländska världsmakts-ordningen som öppet själva erkänner att de eftersträvar ”global governing” … så blev det för mycket för honom att kontemplera över. Och såg allvarligt på mig och sa:
– ”Är du säker på att allt som står i sådana där böcker är 100% sanning då?”
Jag svarade att
– INGENSTANS finns att läsa eller höra 100%-ig sanning, och det är därför man måste läsa och lyssna till en bred informationsbas.

Jag gör mig obekväm, och det får jag leva med. För jag klarar inte av att tysta mig själv i saker jag upptäck, jag klarar inte av att vara oärlig gentemot mig själv, och jag kan inte leva fritt om min yttrandefrihet är hotat eller kvävd.

”Om frihet betyder någonting överhuvudtaget så är det rätten att säga till folk vad de inte vill höra.” sa Orwell.

Den stackars gamle mannen, bytte ju så klart ämne som praxis är bland icke fritänkare. Och om den gamle mannen inte vill efterforska saker på egen hand, ifrågasätta vad han dagligen blir matad med, vars opposition konstant och i allt högre utsträckning blir tystad och censurerad… så kommer han inte göra det. Allt vi kan göra, vi som inte vill bli förslavade i en dystopisk teknokrati… är att så frön runt omkring oss, och hoppas på att ibland blir förutsättningarna rätt för att fria tanka ska gro och växa. Från boken ”Medan tid ännu är”:

Detta är alltså skrivet av en ung kvinna som utstått helvetet på jorden, och kommit tillbaka från det, hur hon bl a i Kina blivit såld som sexuell slav och våldtagits. Hon kunde av någon anledning till västerländska lyxfeministers förtret komma till freds med Universitet Columbias beteckning av våldtäkt.

Den stackars gamle mannen på caféet, vars tankar var så hårt självcensurerade, att enkom nämnandet av att författaren var Nordkoreansk, innebar för honom att ingenting hon skrev eller sade kan finnas en gnutta av sanning i. Trots att hon i själva verket hyllat västvärlden och USA, och alla demokratiska friheter som finns/funnits där, i synnerhet den Amerikanska konstitutionen och första tillägget. Men det hon gör, är att hon som utifrån egen erfarenhet sett de strukturer som en totalitär diktatur har, ser varningsflaggorna som vi fredsskadade och rättighets-skadade västerlänningar inte ser – därav boktiteln ”Medan tid ännu är”. Och det här är ett genomgående mönster hos de flesta svenska och västerländska medborgare, att aldrig ifrågasätta auktoriteter, delvis till en följd av att vi likt nordkoreansk skola nu åter igen lär oss att vi INTE ska ifrågasätt auktoriteter. Jag vill tillägga att den här mannen, betraktar jag som en oerhört fin människa, så det är inte ett angrepp alls på hans karaktär, utan ett ex på ett stor fara med vart vi i väst är på väg. ett av miljoner personifierade ex.

Jag har vid flera tillfällen, utifrån Ulf Lundells vardagar-böcker, gett tydliga ex på liknande icke-tänkande. I hans fall egentligen beroende på hans begränsade informationskällor, gammelmedia. När det gäller alla lögner och all propaganda kring vacciner och ”pandemi”. Om och om igen skriver han själv massor med ledtrådar som borde få slanten att trilla ner. Han känns så nära, men ändå så långt ifrån. ”Tagit tredje sprutan, fick covid”. Ändå fortsätter han i bok efter bok spy galla över ovaccinerade, och längta efter nästa spruta. En annan man på cafeet vittnade om relativt unga människor i hans omedelbara bekantskap som dött i turbocancer och hjärtproblem, och att han själv sedan lång tid hade väldigt jobbigt med hälsan, han hade tagit 4 covid-sprutor, men han misstänkte ”postcovid”

Så hur ska bred ifrågasättande information, och frågeställningar kunna nå människor som lider, blir sjuka och dör, när de dyrkar och litar på det och dem som gör dem sjuka? Jag och min intelligente vän, frågar oss det. Och det enda svaret jag har är kontinuitet, och att då och då¨så frön, och hoppas på att jordmånen för att de ska gro vid flera tillfällen skapar förutsättningar för insikter, och viljan att utforska saker själv, UTANFÖR ”oberoende faktagranskare” och ”folkhälsomyndigheten”

Men som folk kanske egentligen känner inför att vi är på väg mot global diktatur, där vi inte har rätt till våra kroppar tankar eller känslor:

”Vem bryr sig!???”

(Detta inlägg väntar på att bli granskad av ”oberoende faktagranskare”) 🙂 ”För information om vaccin besök folkhälsomyndigheten, för där har vi inga otillåtna svar”

Att i tungomål eller skrift yppa sig om genitalier så väl manliga som kvinnliga, har genom historien varit differentierande tabubelagt och tillika sedermera upphov för att humoristiskt låsa upp det som, av anständighet, tabu och kristendom knutits samman i en förbjuden klump av ångest. Så sent som 2002 lanserades av Anna Kosztovic och … jo just det RFSU… ordet snippa som ersättning för det av anständigheten och expertisen mer vulgära ordet fitta, som man inte längre ville hitta, för att tvätta mun och tunga med såpa på de unga. Och de gamla fula gubbar och snubbar som till naturen tillhör det o-täcka könet som logisk följd av att det kvinnliga även betecknats som det täcka könet. Tilläggas bör att ordet vulva inte längre kunde leva upp till den könslöshet och oskuld som krävdes.

//Vi konspirationsteoretiska, högerextremistiska antivvaxxare vill varna känsliga läsare att klicka på länken på Wikipedia till ordet Vulva, eftersom det visar bilder på hur en sådan ser ut i verkligheten, innan den är granskad av oberoende faktagranskare och anses olämplig trots att den är sann (Malinformation)//

Jag har ju inte gjort någon doktorsavhandling i ämnet Kuk-Fitta-Snopp-Snippa, rättat av nutidens facit-hybrider, även kallade för ”oberoende faktagranskare”, vilka allt som oftast är betalda helt oberoende av de som helt allena vill råda över sanning och osanning utifrån egen makt och vinst, samt styra tankarna på hela jordens befolkning, för folkets eget bästa. Men detta till trots delar jag som, galen foliehatt, högerextremist, konspirationsteoretiker och misogyn, antivaxxare och toxisk man, med mig av mina tankar, vad jag upplever, tror och vet, så att de inom sin tid kan censureras av oberoende faktagranskare.

Men utan att fördjupa mig i det, så har jag för mig att huvuddelen av svordomar tidigare var av helvetisk karaktär, knutna till religion, som förklaring på gott och ont, samt kanske skrämselpropaganda för att skrämma folk och barn till lydnad. Numera har vi först och främst skolan till den programmeringen, och TV:n
Efter sekulariseringen mellan kyrka och stat, och vårt avkristnande, och övergång till låtsaskristendom lagom till jul, har vi eventuellt influerats av andra språk, låt oss gissa amerikansk engelska till användning av ”runda ord” så som cirkel och sfär i vårt svärande… eller om det var fitta, kuk och knulla, vad det nu är för runt med dem?

Min dessvärre, ohängde bror blev ertappad som liten med att använda ordet knulla om och om igen, varpå vuxna frågade om han visste vad det betydde? Och självklart visste han det: ”Knallpulver” svarade han självsäkert. En avlägsen släkting hade dessutom i fyllan (då allt är tillåtet enligt svensk sed, och kan förlåtas dagen efter, så länge man inte är nykter när man bryter mot seder och bruk) … i fyllan hade han när hans bror fått på båten av sin hona, slängt upp kuken (snoppen/urinröret) på köksbordet och undrat:
– Duger inte den här då?
Det gjorde den inte, detaljerna kring det har jag blivit besparad.

Nä, det här är allvarliga saker, humor och osedlighet, så jag får försöka hålla mig från humor några rader, om det går. Men vi människor har ju trots en mycket intensiv period av propaganda för att avhumanisera oss till avkönade produktionsenheter, fortfarande spår och gener kvar från hur vi som art överlevde i naturen. På den tiden var kvinnor och män olika till fysiken, och det var allmänt accepterat, att kvinnor födde barn, och att män i genomsnitt var fysiskt starkare än kvinnor, samt att det var vanligt att man visste vilket kön man tillhörde, och att till och med politiker och vetenskapsmän visste om detta. Och dessa spår av beteenden som fortfarande är självklara i naturen, där resten av faunan fortsätter göra vad som var framgångsrikt för sin arts överlevnad… dessa spår skiner igenom fortfarande gud ske pris, och den velige anden, och den omskrivne snickaren från Nazaret o allt det där.

Jag har blivit allt mer varse, eller åtminstone inbillat mig ha kommit på hur det fungerar med ”kukmätning” och rangordning, när vi män sammanstrålar i kvinnofria zoner. (Zoner som kvinnor själva har valt att avlägsna sig ifrån, annars finns inga sådana, enkom mansfria zoner som t ex Emma Knyckare propagerade och planerade för) Mitt självförtroende och min självkänsla har med åren växt, mestadels min egen förtjänst, vilket har fört det med sig att varken män eller kvinnor lika lätt plattar till mig, eller kör över mig. Så istället för att likt Dovhjorten, eller Elefanttjurar mäta sin styrka genom i första hand uppvisningar, och i sista hand dödlig strid, för rätten att få para sig, så ägnade sig länge männen enbart åt uppvisningarna, och de var verbala tester på uthärdande av tråkningar, och lätt mobbing. Men RAK mobbing, vilket skiljer sig från honor i människovärlden, enligt vittnesmål från honorna själva (skvaller) Under lumpen till ex blev jag utsatt för liknande, men var så pass skör, att ”hjorden” av unga ”tjurar” körde ut mig ur ”flocken”. Nu som gammal ointresserad tjur eller ”oxe” (snörpt) spelar jag spelet på en annan nivå. Inte för att vinna min rätt till parning, vilket jag oärligt hävdar är ointressant, utan för att bibehålla min position i flocken av gamla av-toxidiserade, uttjänta ”oxar”. så spelet fortgår nämligen, det är en del av naturen. Kanske inte så najs när man blir utsatt. But there it is.

Så jag behöver inte mäta min kuk längre, gud ske pris, för det är inte kuken (snoppen) som ger rang i avdankade gubbars flock, det är syrligheten, och förmågan att avstå från att bli kränkt, eller hävda sig kränkt. Det är tur för min del. För det är inte mycket bevänt med varken storlek eller uthållighet, eller för den delen fysiskt handgemäng. Men i djurriket är det fysiskt styrka som är den avgörande egenskapen hos hanar för att få föra sina gener vidare, på så sätt blir arten fortsatt stark, frisk och konkurrenskraftig mot allt annat levande som vill äta upp dig eller ta ifrån dig din föda eller köra bort dig från den. Vetenskap och forskning som inte står högt i kurs bland Metoo, feminister, RFSU eller Regnbågsrörelsen… av någon underlig anledning. Vidare är humorn, självdistans, egenskapen att ”äga” vad som än kastas på en i riktad elak humor (nu för tiden kallas det ”kränkningar” om det inte riktas mot män) … samt även egenskapen att kunna ge lika mycket som man tar. Jag tror att det håller på att vattnas ur den yngre generationen hanar, vilket feminismen, regnbågsrörelsen, RFSU, och Metoo, tycker är av godo, eftersom manlighet och skillnader mellan könsroller håller på att avskaffas, till förmån för artificiella livmödrar och 47 olika kön, efter eget val, med början på förskolan. Nutida kukförlängare kan tänkas vara för män att förnedra sin könstillhörighet och vara underdåniga? Som i fallet med konstnären på biblioteket som benämns i detta inlägg.

Kvinnors hierarkier inom kvinnliga gemenskaper kan jag ju egentligen bara vidareföra kvinnliga vittnesmål ikring. T ex kvinnliga arbetsplatser, så är mobbingen inte direkt, så som hos män, utan mer grupperingar, skvaller och baktalande om varann. Illasinnade men troligtvis sanna rykten hävdar att kvinnorna istället ägnar sig åt att baktala varandra med samma syfte att skapa rangordning samt att utnämna sig till alfahonan vars fitta (INTE snippa) ska få snopp, stock eller kuk.

Det har även pratats om kukförlängare, i dylika sammanhang, som en liknelse till vad som gör mannen mer benägen att få fortplanta sig (Numer under förutsättning att kvinnan inte ångrar sig UNDER samlaget, eller EFTER samlaget, till följd av att mannen inte kontinuerligt försäkrat sig om kvinnans intresse, oavsett om kvinnan varit intresserad av sex initialt, eller till och med initierat samlaget, och det ÄR a one way street, för all skuld och allt ansvar vilar på mannen och hans förmåga att läsa tankar, så det inte senare i rättssal kan bedömas som oaktsam våldtäkt – ett begrepp lika ”tydligt” och klargörande som begreppet ”malinformation”, som sägs vara sann information, som kan skada maktens narrativ) ) Så det finns alla sorters kukförlängare än idag, inklusive de klassiska kukförlängarna snygga dyra, bilar och ett fett bankkonto, vilket feminister bedyrar sig inte bry sig om, och sedan i åtmionståne tillräckligt många fall för att det ska vara besvärande för deras sak, går i säng med de mest förlängda kukarna, flyttar ihop med dem, skaffar barn, skiljer sig och blir bittra på män. Jag har tyvärr ingen säker statistik på detta beteende från Folkhälsomyndigheten, som har de enda sanna sanningen, enligt nutidens måttstock på sanning. Men att det förekommer, väljer jag att hävda, helt utan att kunna bevisa, Det är en konspirationsteori jag har.

INNAN Metoo, när det blev lagligt, uppmuntrat samt blev moraliskt rätt och riktigt att offentligt förnedra och anklaga män för allehanda vidrigheter och brott, brukade även jag skämta och driva, i större utsträckning än nu, med ”manlighet” ”machomän” och hö-hö-hö-män. Det är jag fortfarande villig att göra i någon utsträckning, samt bjuda på mins egna otillräckligheter… om jag skulle finna några 😉 Men utifrån att makten, samt galenskaper är de som främst bör hanteras med humor och ironi som vapen, så behöver inte Metoo, maktgalna feminister, könsdystopiska transhumanister någon extra hjälp att platta till manlighet och sudda ut miljoner år av framgångsrik evolution och fortplantning. OCH feminism, transhumanism, etc är politiska rörelser, och är därmed i en fungerande humanistisk, demokratisk värld med yttrandefrihet som motto…. attackerbara, att påstå något annat är att förespråka censur och diktatur…

Att skämta och driva med män och manlighet är oerhört uppskattat bland de moraliskt upphöjda, jag gör det ibland, men inte för dem, utan för att mina koder i hur män beter sig bland män, utifrån att kunna tåla lika mycket som man ger, säger mig att kunna lägga sig platt lika väl som att ge giftiga humoristiska kommentarer.
Ex: På en konstutställning här i staden, i samma lokaler som den viktigt inkluderande mänskliga rättigheten för fd män som kallar sig skamlösa vinhoror att få läsa sagor för barn, och göra dem osäkra på vilket kön de tillhör, i samma lokaler flummade en duktig konstnär i sin presentation runt i upplevelser fria tolkningar så som konstnärer ska göra. Men kände sig tvungen att inflika att kvinnor hade rätt i att ifrågasätta oss män och vår manlighet eftersom vi var män… varpå den kvinnliga delen av publiken fnittrade förtjust över att han hånade sig själv i första hand… personligen tyckte jag bara synd om honom, eftersom jag är toxid.

Men, återigen, för att förtydliga för alla som kan tänkas förklara sig kränkta av min frispråkighet, tafatta humoristiska försök i ämnet kuk-fitta-snippa-snopp, så vill jag förtydliga mina värderingar, mina uppriktiga humorfria värderingar kring ämnet:

Jag är i högsta grad FÖR alla människors rätt att älska vem de vill, och vad folk gör i sina sängkammare har INGEN något att göra med, om inte våld förekommer. Och i synnerhet inte staten, har någon rätt satt lägga sig in vem folk älskar. Just av den anledningen är jag starkt EMOT statlig propaganda för regnbågsrörelsen, sagoläsning av transvestiter för små barn, vilka inte ska behöva ifrågasätta vilket kön de tillhör, pga statlig eller kommunal propaganda i form av biblioteksverksamhet med mera. Inför lagen ska homosexuella eller vem som helst, ha samma rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare. Vilket i sin tur är anledningen till att jag är starkt EMOT ” det som missvisande kommit att kallas för samtyckeslagen. Ingen av vilka nystiftade lagar eller kommunala aktiviteter har haft som syfte att uppnå¨någon form av jämställdhet i vilken mån det nu överhuvudtaget är genomförbart o praktiken. Min tydliga uppfattning är att det uppifrån allra högsta ort, som understöder detta, är splittring av familjer, förgörande av traditionell könsidentitet, osäkerhet i syfte att söndra och härska. Och dessvärre har alltför många bland människorna, visat att det fungerar som planerat.