…
Jag tror jag tar och inleder med att citera min vän Lejonets tankar kring vår samtid, i detta blogginlägg:
”Vi lever i inversernas tidevarv. De som talar sig varma om demokrati skyr de breda massornas åsikter och uttrycker rädsla för följderna om folkmakten får styra. De som ropar högt om fascism är de som vurmar för de ”nödvändiga omställningar” som överstatliga organisationer och globalt näringsliv rullar ut genom symbios med nationsstaternas regimer som påtvingar alla institutioner att implementera dessa, helt utan demokratisk process. De som vurmar för mångfald räds åsikter som ifrågasätter, de kräver censur, utfrysning och häxjakt på alla som vågar uttrycka åsikter andra än de tillåtna, politiskt korrekta.
När väldrillade människor ropar ”konspirationsteori”, lydigt enligt CIA-planerat manér i syfte att undvika att för makten farliga stenar lyfts på, låt oss då omfamna detta begrepp enligt dess faktiska betydelse. Må alltfler gräva, lyfta på stenar och blottlägga konspirationer, dra ner byxorna på dem som vill härska över och forma världen i enlighet med egna intressen. Konspirationer råder det ingen brist på, däremot finns ett aldrig sinande behov av fler människor som blottlägger och utforskar, fler som agerar konspirationsteoretiker.”
Stjärnorna vakar över mig på himlavalvet, när jag går till återvinningsstationen vid COOP, med plast, glas och metall. Luften är frisk, och gruset som kommunen och vägverket spred ut för några dagar sedan, när det blev halka efter att första snön tinade, det gruset fryser nu vid minus en grad fast i marken och ger grepp för fötterna. Sådant grepp kan vara förrädiskt dock, om det finns en liten fläck, på ett enda ställe utan grus, där tö-vatten frusit till is utan att synas. När luften är frisk, och det är stjärnklart, och jag ser upp på det oändliga universum, så känner jag mig på något vis som en del av allt, och tillräckligt liten i allt, för att den stunden bli bekymmersfri, och varken livet eller döden är i fokus. Kommer att tänka på Timon, Pumbaa och Zimba i tecknade Lejonkungen, när jag tittar upp mot stjärnorna. Och det är lustigt och olustigt hur precis allting i livet förändras sen du börjat ifrågasätta saker, sen du insett hur mycket man nu VET att de ljugit för oss om, och funderar vad mer de ljugit för oss om, som vi tar för självklara sanningar, vilket så klart gynnar de som berikas av att vi inte ställer frågor, i form av miljarders dollar och oinskränkt makt över människors liv… men även över människors död…. som om de vore gudar.
Den självsäkre Timon, undrar inte vad de små gnistrande prickarna på himlen är, han VET !!Det är eldflugor
Pumba, som är presenterad som den mindre intelligente grisen trodde att det är jättelika gasbollar som brinner miljoner mil bort. Medan Zimba minns vad hans far sa, att det var forna kungar som såg ner på oss därifrån himlen, varpå de andra börjar hånskratta. Jag har sedan skoltiden, då läraren Anders bad oss som hemläxa, leta ut avsnitt ur Utvandrarna av Wilhelm Moberg, som var skrivna som metafor…ända sedan dess haft väldigt nära till att skriva med hjälp av metaforer, och även hitta dem.
Här ser jag Timon, som en företrädare för vad vetenskapen inte borde vara, men dessvärre ÄR, i vår nuvarande, verkliga värld, som självsäkert hävdar saker utan grund, och hånar andra tankar. Den olärde Pumbaa presenterar den för dem galnaste versionen av sanning, vilken vi västerlänningar har lärt oss är en obestridlig sanning. Och Zimba, den blivande Lejonkungen, och hjälten i historien, pratar egentligen om forntida natur-religiösa folktro typ, en som på ett vis hjälper de kvarlevande på ett bättre vis än brinnande gasklot, eller eldflugor, men som avfärdas som nonsens.
Jag förstår ju även jag, när ja är på väg till Återvinningsstationen, som man gör som lydig medborgare, utan att ifrågasätta varför, att det i slutändan har marginell eller ingen positiv inverkan på miljön, att sopsortera. nästan ingenting av det vi återvinner, återvinns, utan bränns upp, vilket jag misstänker blir fallet med de nya direktiven om matavfall också. Det är ett av alla meningslösa trick de har för att skapa illusionen av att de har en uppgift, med sina påhitt, samtidigt som, även om det för miljön är ganska meningslös, har den uppgiften att få oss att räta in oss i ledet, och göra som vi blir tillsagda, lita på auktoriteten, vara upptagen med sådant nonsens som verkar logiskt om man inte synar det, så att vi inte tillbringar vår tid med att tänka själva, upptäcka deras lögner genom ifrågasättande och sunda konspirationsteorier.
Idag tog jag del av en podd från en av de få kvarvarande riktiga journalisterna, Per Shapiro, som grottar ner sig i bl a detta med missbruket av ordet KONSPIRATIONSTEORETIKER. Och efter ett mycket bra avsnitt med grävande journalistik, kring mörkläggningen från stat och Media kring Estoniaförlisningen, så avslutar hamn med ett klipp från, Kanadensiske journalisten James Corbett:
https://folketsradio.se/estonia-och-grindvakterna/?
Per Shapiro:
”Jag gör inga anspråk på att kunna förklara hur Estonia förliste. Men jag tror att om journalistiken ska ha en framtid, och inte reduceras till stenografi åt myndigheter och mäktiga intressen, så är det hög tid att vi tar tillbaka ordet ”konspirationsteori” Kanadensiske Journalisten James Corbett, tror att det är en fruktlös strategi att vägra kallas konspirationsteoretiker, eller att kräva att bli kallad nåt annat istället. Kanske konspirationsanalytiker eller konspirationsforskare. När vi väl hamnat i den diskussionen, har vi redan förlorat
James Corbett:
– You could stop them, and give then a CIA-lecture of that term, and explain what term you prefer to be called by, etc. But I think, we all know how effektive that is, as a retorical taktic. Once they get you to fight over the term it self, the argument has already been lost. Yo see? This is a magical term, by put that spell on you, and you’re trapped by it
Per Shapiro:
Men hur kan vi få ordet att mista den magiska laddningen? Precis som ordet kättare har gjort. Makthavare och förtryckare, använder ju inte det ordet längre. För dom vet att det skulle slå tillbaka på dem själva, som en boomerang. Dom skulle framstå som trångsynta och intoleranta,
James Corbett:
– If we say that this is not something that we have to avoid at all costs, and instead accept it, and embracing it What if I say, I’m say conspiraty theorist, now lets talk about som facts and evidence, here is my theory, here is my evidence, what’s YOURS ?
Once we flip that script, then we can start to change the conversation, – it self.
Just den insikten som james Corbett här talar om, ang vikten av att äga de tänkta smädesord som kastas efter en, i syfte att inte bara tysta mig, utan även alla er som redan är tysta, så att ni inte får för er att tänka själva,. Just i fallet av ordet konspirationsteoretiker, har jag tidigare delat den tanken på Facebook, att jag är en stolt konspirationsteoretiker. Och i blogginlägg förklarat tydligare ordets ursprungliga betydelse, en som har teorier om konspiration. Vilket tidigare, helt neutralt borde haft betydelsen att en som har teorier om konspirationer, per definition, varken per automatik har rätt eller fel, teorierna är ett sätt att avslöja just vem som har rätt eller fel i vad. Detta vill de som konspirerar inte höra talas om, så de har lyckats hypnotisera massorna att kalla alla som ifrågasätter total auktoritet, för konspirationsteoretiker, med betydelsen att det är fel. Dvs inte fel i fakta eller sakfråga, utan att det är fel att ifrågasätta myndigheter och makthavarna. Och vad jag minns, så var det väl bara Lejonet som backade upp mig på min definition av ordet konspirationsteorier, att äga det ordet. Det har även fått mig att reflektera på fler plan kring detta på vilken kedjereaktionen på den typen av metoder för att tysta de som söker sanningar. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.
Själv erinras jag ett avsnitt från David Graebers bok, ”Bullshit Jobs”, den bok där hans studier visar att över 30 % av arbetsstyrkan upplever att de har meningslösa ”arbetsuppgifter, eller inga alls. I den boken, och om jag inte minns helt fel, parallellt med den, även Yeonmi Parks ”medan tid ännu är”, hur maktens människor redan tidigt i historien insett vikten av att hålla sina slavar upptagna hela tiden, även om tillagda arbetsuppgifter inte alls är av något gagn för slavdrivaren, för på så sätt finns inte tid eller ork för revolt mot slaveriet.
Det finns ju olika former av censur den som är svart, och direkt och utövas av myndigheter stater och även stora globala företag. Som innebär att mediekanaler stängts ner folk som pratar tystas och hotas. Med den hårdföra typen av censur, följer mer odefinierad censur som kallas självcensur, som gör att massorna blir rädda att upprepa det man vet är sant eller tror sant eller vill ha reda på. till och med inför sig själv. Till följd av detta kommer som följd av allt detta ytterligare en del av en censur den delen där man tror sig vara ensam om att tänka och tycka något om du är en bland 100 000 människor som har kommit fram till något eller upptäckt till och med en sanning och i själva verket det är 40 000 av dessa som har kommit fram till detta, censuren gör att du tror att du är själv totalt ensam om din tanke. Det tar ifrån dig i värsta fall kamplusten att fortsätta, och det vet de som sätter detta i system. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.
Apropå metaforer ja, när jag var ute och gick, i trafiken häromdagen, så satte som vanligt min ständigt ifrågasättande, lyriska, berättande, sanningssökande hjärna igång igen, för att försöka få nån slags ordning på min tillvaro här i jordelivet. De egenskaper som faktisk räddat livet, förståndet på mig, och räddat min själ, från att försvinna in i ingentinget. Och jag kom att tänka på livet, jaget, risker, val, mod och ryggrad utifrån, läs och häpna, bilkörning: Jag har med åren utvecklat en kontrollerbar åkräddhet, trots min hjärna förstår att jag inte per automatik är säkrare under en bilfärd om det är JAG som sitter vid ratten. Det handlar om en KÄNSLA av kontroll, som är bedräglig. men om jag själv kör, kan jag sänka hastigheten om jag vill, jag kan fokusera helt på bilkörning, jag sitter vid ratten, och jag kan t o m stanna bilen, eller om en lastbil kör över på mitt körfält i mötande, kan jag välja att köra i diket framför att frontalkrocka mot ett mycket tyngre fordon.
Så det är inte helt utan grund ändå. men jag behöver inte nödvändigt vara en skickligare chaufför. Jag har också tyckt mig märka av en tendens att ”skickliga chaufförer” kan vara livsfarliga, om de tänker att den ”skickligheten” gör att riskerna i trafiken elimineras av deras skicklighet, och därmed tänker att de kan köra i 180, och reda ut alla tillkomna trafiksituationer, inkluderat att en älg hoppar ut framför bilen i 180. Jo då jag har stött på några sådana i mina dagar. Många av dem är till yrket chaufförer oxå. Man kan också i metaforandet tänka sig att livet är själva bilresan, och att om du kör själv, kan du välja vilka vägar du tar i livet, medan om du alltid är en ”passagerare” i livet, så kan du aldrig välja din egen väg. En liknelse till jag kom på, var egentligen från vår kära Faster Ester, som alltid från passagerarsätet stirrade in i hellyset på mätande bilar, och blev förblindad av det, och upplevde att den egna chauffören oxå borde uppleva det som hon gör, och blev rädd. Som tur är förstår de flesta att om man förlorar sikt pga mötande trafik som inte bländar av, så anpassar man hastigheten efter sikten, samt tittar på sidan av vägen, inte in i strålkastarna. Vilket också kan framkalla metaforen till livet, att inte stirra sig blind på faran, utan se vägen istället. Det bländande helljuset kan metaforiseras med propaganda om man vill, statlig såväl som kommersiell. Att komma ihåg, jag är chauffören över mitt eget liv, om jag inte sätter mig i baksätet hela livet, och litar på stat, myndigheter, företag, globala organisationer, oberoende faktagranskare, Gud, WHO, forskare, experter…. alla dessa nämnda är baksätteskörning, där du inte kontrollerar varken vägval, eller säkerhet över ditt eget liv, eller död.
Jag tänker på de exempel av nybliven makt i olika segment av samhället från föreningsnivå, arbetsplats politiker etc. Och ingen kategori tycks vara undantagen, men de nyrika eller de med nylig fådd makt kan många gånger ter sig mera frenetiskt galna än de som är född med makt. Jag tänker på den människan på ditt röda feministiska forumet som stängde av mig för all framtid för att jag ifrågasatt att de som var på forumet använder sig av av ord som ”mupp” om varandra. Och jag blev stängt för att jag jag hade citerat ordet ”mupp”. Det vill säga min åsikt var högst obekväm och hon hade all makt att bara ta bort alla som tänkte olika. Jag tänker på kvinnan som är född in i svågerpolitiken i kommunen och fått en högt uppsatt post på en av de kommunala verksamheterna, och som missbrukar den makten för sin hat mot män. Jag tänker på honom som var någon slags halv kucku på kommunen och utnyttjade ny anställda till att göra skitjobb som var hans medans han åkte iväg och roade sig. Det finns gott om exempel. Makten berusar. Dessa var exempel på samhällets lägre institutioner. När människor får en slags total makt över människors liv och människors död så har det gått väldigt långt. När man ser det som accepterad förlust när miljoner människor dör i deras krig eller deras misslyckade mediciner och vacciner. När man har makt att censurera alla som kritiserar censurera all forskning som mot säger det som de tjänar pengar på. De tycks inte längre ha några problem med ett total-ljuga inför hela jordens befolkning de tycks inte ha några problem med att miljoner människor dör och när så sker så fortsätter de i samma stil.