…
Jag har vid ett par tillfällen hävdat att konsensus är ett av de farligaste tillstånd som existerar, åtminstone i större skala. Men jag fick revidera min initiala teori om att ordet konsensus skulle vara ett av de farligaste orden, till att tillståndet är det. Ord får aldrig betecknas som farliga, då det uppmuntrar till censur, deplattformering, cancelkultur, och i slutändan diktatur. Men det farliga med just tillståndet konsensus, är att man upphör ifrågasätta saker, och upphör man med det kommer inte ondskan knacka på dörren och be om att få komma in, utan innan de vet ordet av det har de redan kommit in och tagit över successivt. OBJUDNA, kan tyckas, men att sluta ifrågasätta auktoritet, ÄR en inbjudan till despoter, och inhumanitet.
Det pågår en del konflikter inuti mig nu, kring mänskligheten, ismer, sanningar, falsk vittnesnörd, demokrati, diktatur, ismer, manligt kvinnligt, hen-ligt. Och ju mer jag ifrågasatt mitt eget delvis cementerade värderingssystem, utifrån ny input, ny information, desto mer frågetecken uppstår ju så klart. Konsten är delvis att leva med dessa frågetecken, och normalisera att man inte vet. Läsandet av två böcker och det kontinuerliga vänskapliga diskuterandet med vän, väckte inom mig en reaktion, som jag tyckte var intressant, och vill klura kring varför det är så? Jag delade min reaktion med den vän som ofta delar samma syn kring allt som hänt de senaste åren kring vacciner, plandemi, krig, WHO, WEF… etc etc … vi har inte uppnått konsensus gud ske pris, men ibland skiljer sig våra tankar mer än ibland, och frågor som inte kan besvaras ställs, och vi får lämna samtalet ”oense”. Min reaktion var till Dr Clare Craigs bok om vacciner, covid, och ”pandemi” SAMT Yeonmi Parks Medan tid ännu är.
Jag tyckte det var märkligt att jag initialt var nästan euforisk över vad de skrev, och hur de förklarade saker på ett mer lättförståeligt vis än jag förmått… (kändes det som) Eller så var det bara glädje och igenkänning över saker som jag i en censurerad, yttrandefrihetsfientlig,. globaliserad värld trott att jag inte fått gehör för? Men nu fann jag mig bli besviken på vissa delar av dessa böcker, vilket är märkligt för en som har ”den som är utan tvivel, är inte riktigt klok” som ledstjärna. Och ibland är det klokt att ”blotta sig” och vara ärlig inför sina reaktioner…. åtminstone inför sig själv, men även ibland inför andra. Det kloka Lejonet, som jag betraktar precis lika klokt som innan kvällens meningsutbyte, uttryckte således saker jag inte höll med om till fullo, samt saker som ingen av oss ännu har något fulländat svar på. Jag sa som det var, att jag till min förvåning reagerade på dessa böckers utveckling med besvikelse, över att de inte var de fulländade svaren på allt, att dessa kvinnor inte i den utsträckning jag trott eller förväntat mig, var inne på samma slutsatser som jag, och att det kom utifrån en påsmugen förväntan att de skulle vara fullkomliga, och vara idoler. Och en undran om dessa orimliga förväntningar kom från en inre längta om att bli ”omhändertagen”.
Men vi har till en början så klart totalt olika bakgrunder i livet Lejonet och jag, vilket sedan format någon slags politisk värderingsgrund, och vi kom från varsin politisk pol kan man säga, för att nu mötas i gemensamma slutsatser kring det dystopiska globalistiska styret som man vill genomföra, ett globalt maktövertagande, av icke demokratiskt valda härskare. Jag har kommit från en tro på vänsterpolitik, han tror jag mer från höger, och Anarkistisk filosofi (Utan härskare) Och säkerligen har det funnits en glasklar logik i varför vi fram till 2020 haft olika världssyn, 2020 när helvetet på jorden började bryta ut i skräckinjagande skala…. och då pratar jag inte om virus, utan om avskaffande av demokratin, i och mänskliga rättigheter med viruset som lam undanflykt. Lejonet, en oerhört dedikerad, intelligent småföretagare, arbetar hårt för det han vill uppnå. Markägare och husägare. Hans familjär historia har vi inte varit inne på så mycket, men min brist på familj har jag ju varit öppen med i denna blogg genom åren.
Och här kom våran bakgrund säkerligen att spela en roll i tolkandet av min ovan nämnda reaktion, som jag frivilligt delade med L, och ville ha respons på, vilket jag fick och tackade för. Vi kom in på två saker: Den ena huruvida en längtan om att vilja bli omhändertagen var en feminin egenskap, eller inte. Vilket jag bestämt hävdar att det inte alls behöver vara. Och att i mitt fall beror sådan tillfällig, kanske inte så konstruktiv längtan på min trasiga föräldralösa uppväxt, och den trygghet som jag borde fått med mig därifrån, men inte fick (Ett konstaterande, hur än man ser och tycke i ämnet)
Men det kan också, istället för en längtan om omhändertagande, vilket ju i sig också borde definieras till vilken grad det ska omhändertas (vilket vi inte gjorde när vi diskuterade) … man kan också anta att det var en längtan efter en ledare, eller bara en visshet om att fler delar våra åsikter, att fler slåss för yttrandefrihet. Och där kan ju då isf längtan efter en ”ledare” bli problematisk om man längtar efter personlig frihet. Men återigen, det krävs då att man definierar vad en ledare är och vilka egenskaper denne bör ha.
Lejonet och jag ser ganska likt på verklighetsbeskrivningen, den som är dold för alla som inget vill veta. Men då och då kan vi ev se annorlunda på vägen ut ur det globala helvete som man försöker införa, men de flesta västerlänningar ännu inte insett att det redan har börjat, och hur mycket värre det kan komma att bli om vi låter dem. L:s tro på marknaden och det kapitalistiska systemet, uppfattar jag som att den är intakt, och en tro på att staten, nationalstaten inte kan bringa något annat än elände. L får mycket gärna korrigera om jag uppfattat det rätt eller inte. Jag har åtskilligt mer frågetecken inför det rena kapitalistiska systemet än L. Och det faktum att jag har dessa frågetecken, och ren kritik till det, har traditionellt per automatik uppfattats som att jag då är för Socialism. Speciellt då om man som jag tidigare röstat på vänsterpartiet i stor utsträckning fram till senaste valet. Så är dock inte fallet. Jag har precis lika mycket att ifrågasätta kring socialism (vilket man OCKSÅ måste definiera för att kunna diskutera) … som jag har kring Anarkism, och ”liberalism”.
Och just frågorna kring Kapitalism, kontra Socialism, tar den Nordkoreanska överlevaren, flyktingen och amerikanska medborgaren Yeonmi Park upp i andra hälften av sin bok, den del som började få mig att motvilligt känna mig besviken, utifrån de förväntningar jag hade innan jag började läsa. Jag hade nog förväntad mig att hon skulle fortsatt i samma andra som första delen av boken, där hon såg likheter mellan dagens USA (Till skillnad från det USA som genom sin konstitutions grundande faktiskt var sinnesbilden för ett he land of the free, där vi faktiskt är mer överens) På ett ställe skriver hon:
”Det finns en efterfrågan på marknaden, producenterna tillgodoser den efterfrågan, ovch konsumenterna gynnas”
Nu är ju det enligt mig inte med verkligheten helt överensstämmande, bara delvis. För med kapitalismens utbredning samt ologiska och ohållbara mål om ständig nationell eller företagsmässig ”tillväxt” så ligger det enligt mig i kapitalismens natur, att se till att SKAPA BEHOV HOS KONSUMENTERNA, SOM VI INTE ALLS BEHÖVER, OCH TILL OCH MED I DEN BLINDA JAKTEN PÅ EKONOMISK AVANS, skapa skadliga produkter, vilket hela Big Pharma och vaccinerna, och den förgiftade matindustrin är ett tydligt exempel på. Och den kommersiella propagandan, som vi kallar för ”reklam” men i själva verket är skadlig propaganda, med syfte att uppnå makt. Precis som den skadliga socialistiska motsvarigheten med statlig propaganda. Bägge bygger på lögner. Staten och kapitalet sitter faktiskt i samma båt, och det är faktiskt inte dom som ror, som ror så att svetten lackar. Och piskan den kittlar faktiskt inte heller deras feta nackar. (Blå Tåget) Och delvis har både Kinas ekonomiska uppsving och västvärldens frihet byggts på slaveri, modernt och historiskt.
Med allt detta sagt, om kapitalismen, och dess brister, och dess paradoxala strävan efter monopol, som den säger sig avsky, så har hon, Yeonmi Park, VÄLDIGT VÄLDIGT rätt i sitt sågande av den socialism hon upplevt, och nu ser träda fram i USA, i institutioner som skolor, vård, parlament etc…
Vi har också , Lejonet och jag mycket kvar att diskutera, kring ägande, ägande av mark, försvarande av mark, vapenlicens, vilka alla är avgörande för att Anarki ska vara en ”lösning” Jag tar den diskussionen när som helst, och det vet jag att Lejonet gör också. Det är ord, tankar, det är fria tankar, det är yttrandefrihet som producerar humanitet, lösningar, utvägar, mänsklighet.
Den enligt mig utopiska hemvisten för att människan ska fungera, är just utopisk, och omöjlig att sträva efter och meningslös i allt annat än just en förklaring om i vilket system människan kan fungera utan härskare, utan förtryck, utan slaveri, utan censur, men inte utan våld. Och det är så som människan en gång kom ifrån, i naturen, med naturen, som samlare och jägare.
Jag kommer få anledning att återkomma till denna viktiga bok otaliga gånger i mina inlägg, och hos mig ställs den i ”referensbiblioteket” 🙂