…
Jag är man jag
Män. står inte högt i kurs idag.
Frågar du feminister och regnbågsmänniskor,
skulle jag gissa att de mestadels kommer hävda
att det är männens eget fel.
Det höjdes röster om att det var männens eget fel när rapporter
iofs lögnaktiga och missvisande rapporter om att män i större
utsträckning drabbades av svår covid och dödsfall. Allt var lögn
och skådespel, inget var riktigt. Men feminismen som är van att ha
ensamrätt på både kränkthet och att vara värst drabbade vad gäller
allt i livet, föreslog att det berodde på mäns ”riskbeteende”
Det mesta är… men väldigt lite skuld finns enligt de nya
köns-dystopiska rörelserna, att lägga på varken kvinnlighet,
eller något av de andra 47 könen som inte är att betrakta som män,
eller toxida män.
Jag kan inte vittna om hur det ser ut i varje land i världen,
men jag kan vittna lite om USA, Storbrittannien,
och mitt forna hemland Sverige, vad gäller synen på män
och manlighet, och de allt mer, helt legitimt hatade männen
Nu är ju det allt mer utbredda manshatet med licens att dagligen
förminska, och förlöjliga män, inte poppat upp på en dag,
helt plötsligt. Det har under lång tid smugits in som något
hedervärt och samtidstypiskt, rättfärdigt.
Igår zappade jag förbi Lisa Nilsson på ”Min sanning”, och zappade
fort vidare. TV och radio är fullt med kvinnors tolkningar, kvinnors
synvinklar, kvinnors känslor, kvinnors kränkthet,
och nu skulle jag sitta och lyssna till en ekonomiskt framgångsrik kvinnas
svåra liv, med män som metoo:at hennes känsloliv?
Njä… had more than enoght of that actually.
Hann dock uppfatta fragment, så som att tre män hade förgripit sig på henne,
framgick väl inte hur, riktigt, men det är ju heller inte viktigt i vittnesmålen
under metoo och efter. Det viktiga är att män över lag är skyldiga, sen spelar
det inte så stor roll om det kallas för våldtäkt, oaktsam våldtäkt, övergrepp, tafsning …
Känslan hos den självutnämnt kränkta kvinnan eller ett av de 46 nya könen
är inte bara det som definierar ”brottet”, utan även det som ligger till grund
för eventuella juridiska eller journalistiska drev-rättegångar,
och dessvärre även för utgången av desamma.
Vidare så togs ersättningen under pandemin upp, och Lisas svåra ekonomiska situation
till följd av nedstängningarna. Och vad gäller min uppfattning kring detta är det en tve-eggad kniv.
Eftersom hela nedstängnings-karusellen var helt onödig, tyrannisk, och implementerad
av regering och riksdag, och på så sätt berövas vissa yrken, så som Lisa Nilssons kulturella,
från inkomster i större utsträckning än andra. MEN, hela den här ersättningskarusellen,
kom i slutändan att handla om satt rikast blev mest ersatt. Kultur på lägre nivå, dansarrangörer
… trubadurer… not so much huh ? Stora globala företag däremot, tog emot statliga ersättningar
till följd av de helt onödiga, tyranniska nedstängningarna av samhället och världen, på ICKE vetenskapliga grunder. Och vidare… så om staten betalar ut ersättning till Lisa Nilsson för utebliven inkomst,
vems är pengarna som vi kallar ”statens”? Jo skattebetalarnas, de som inte fick nån ersättning efter de tyranniska, onödiga, inhumana, ovetenskapliga nedstängningarna.
När jag tänker på alla ”mina” fina tanter här i stan, på boulen, på café… och på lotterna,
som var födda, uppväxta och levde under en tid då manlighet inte ansågs som toxid. Hur vänliga, ödmjuka, stolta kvinnor de är. Som bär sin last med heder, som inte behöver trycka ner andra för att förhäva sig själva.
När dessa tanter kommer och ger en en kram och kindpuss. De klär sig fint bara för att gå o handla på affär, fina i håret, och bemöter människor med rak blick och rak rygg, trots att det skulle kunna påpekas att deras ok i live varit av en helt annan tyngd och svårighetsgrad än ”Kulturarbetaren” Lisa Nilssons. Eller Cissi Wallin, eller Lulu Carter… så är det inte speciellt kontroversiellt att påstå att någonting, under en längre tid gått fel, och riktigt ordentligt så. ”Mina” tanter… är kvinnor… riktiga kvinnor, med rak ryggrad, och fast blick, som bär sina ok med heder.
Jag är man, det är inte så många av oss kvar nu.
Men vi ska dö med stövlarna på.