Mannequins…

…
Allt är precis som vanligt, och precis ingenting är sig likt. Och värre kommer det bli, och när det blivit värre kommer de vara precis som vanligt också.

Det osynliga tredje världskriget fortgår, och planer för eskalering pågår helt öppet, medan avledande nyhetsreportage på avledande nyhetsreportage manglas ut, världen över, som fångar Mannequins fokus, medan de förändrar världen från grunden, medan de avskaffar mänskliga rättigheter, medan de avkönar människorna, medan de tystar människorna… listan är lång. Det senaste av de tydliga är beslutet att inom FN skapa en global regering. Mannequins reagerar inte då heller, men om Putin säger att han utan att expandera utöver Sovjets gränser, då reagerar Mannequins, för Mannequins har blivit beordrade till det.

Det krigas traditionellt med vapen i vissa områden, på order av de som står bakom den globala regeringen. Det är Mannequins som krigar, det är Mannequins som upprörs utan att förstå, det är Mannequins som tar ställning för den ena parten, fast det är ett proxy-krig, mellan två parter som utan inblandning troligtvis skulle levt i fred. Det är Mannequins som kallar sannings-sökare för konspirationsteoretiker i betydelsen av att sanningssökarna som inte blint litar på den globala makten, som skapat en pandemi, och skyller på de ovaccinerade, trots att de klarar sig bättre hälsomässigt, som skapat en klimatkris och skyller på vanligt folk, som skapar krig, och skyller på de som inte skapat förutsättningarna för kriget. Västvärlden har hundratals miljoner Mannequins… i öst har de hjärntvättade slavar, i Kina, Nordkorea, Ukraina, Ryssland… skillnaden är kosmetiskt. Men fler av slavarna i öst är medvetna om sin fångenskap, än i väst.

Ansiktslösa, uttryckslösa skyltdockor, utan äkta leenden, utan äkta tårar, utan äkta tankar, utan äkta hjärta, utan själ… Mannequins. Allt är precis som vanligt, och precis ingenting är sig likt. Och värre kommer det bli, och när det blivit värre kommer de vara precis som vanligt också.

Samtal med ”Lejonet” och ”Björnen”, underlättar kampen att behålla mitt förstånd, bland alla livlösa, mål-lösa, ryggradslösa, TV-tittande Mannequins, utan åsikt, egen åsikt, utan vilja att leva sitt eget liv, utan vilja… utan vilja. Att dyka ner i kaninhål, Diving down rabbit holes, är en metafor hämtat från Alice i underlandet:

”Down the rabbit hole” is an English-language idiom or trope which refers to getting deep into something, or ending up somewhere strange. Lewis Carroll introduced the phrase as the title for chapter one of his 1865 novel Alice’s Adventures in Wonderland” (Från det ganska så ofta, propagandistiska wikipedia)

Jag tolkar det i förlängningen oxå, som att under ytan pågår det saker, mycket saker som är under radarn för befolkningen. Med massor av tunnlar, och gångar som blir mörkare, och mer knasiga ju fler gångar man dyker ner i. Och relaterar det till hur maktens galningar i både öst och väst, använder sig av lögner, propaganda och censur, psyops (psykologiska operationer/krigföring MOT världens befolkningar. Allt oftare går det inte att dela saker på Facebook, eller messenger. Det utöver all shadow banning som drabbar alla som kritiserar de galna psykologiska krigföringen, och lögnerna mot oss. Och Mannequins som oxå är deras offer, egentligen deras första offer, försvarar dem. Och medan det sker, medan jag gör vad jag kan för att belysa det förgäves… ser man ändå mina fötter i skenet från stearinljusen vid min utsiktsplats, med en bok, och en kopp kaffe

Lejonet och Tvivlaren, har samtal, människor emellan, med öronen på spets, hjärnan inkopplat och ett öppet sinne. Samtalet är öppet, även för saker som kanske låter konstiga till en början, eller som vi har olika sätt att se på initialt. Målet är inte konsensus för våra samtal. Målet är inte att fördöma, inte ens fördöma de som ännu sover sött, på väg in i slaktfållan, målet är samtalet, målet är frågeställningar, sökande, SÖKANDE efter sanningar. INTE att rista in i sten, och kasta bort huggmejsel och riva stenbrottet, inte att ”bränna böcker” genom censurering på internet av dissidenter och fritänkare. Nere i kaninhålet, där mycket ter sig lika mycket som en hallucination som i Alice i Underlandet, finns så klart risken att gå vilse. Men om ingen går ner dit… så vinner både hallucinationerna och ondskan. Men världen ovan kaninhålen, kan i själva verket vara det galna, hallucinationerna, och sanningen finns i kanihålen, för verklighetens galenskaper överträffar de mest mörka sagor och fantasier, vilket är en av anldningarna att de som/vi som försöker avsläöja dem, framstår som galna, när vi presenterar sanningen,… vilket mörkrets herrar o damer kallt räknar med, när de uppmanar Mannequins att ropa ”konspirationsteoretiker och foliehattar. Mannequins fortsätter att ropa det även sedan sanningen i vissa fall blivit avslöjad..

På vilket sätt den här ”civilisationen” kommer gå åt helvete, kan jag inte föutspå, men att onda planer ätr i görningen medan Mannequins hejar på, är tydligt. Och om det sker ikväll, har jag första parkett på undergången.

Men jag kan bara fortsätta samtala, med de som förmår tala egna tankar, och lyssna, Jag kan bara ta en dag i taget,och göra det människor gör, för jag kan inte bli en Mannequin, antingen lever jag, eller så dör jag. Allt är precis som vanligt, och precis ingenting är sig likt. Och värre kommer det bli, och när det blivit värre kommer de vara precis som vanligt också.