…
Nu har ännu en fin och god människas liv tagit slut, Stig, en som var väldigt omtyckt av cafégäster i övrigt. Och för bara någon vecka sedan, en annan fin man, Erland. Jag tyckte mycket om de båda två. Jag tände ett ljus på caféet vid mitt bord, och kände mig lite sorgsen över deras bortgång… och saknad infinner sig eftersom. Stig och jag pratade ju mycket om ditt och datt. En lugnare och mindre konfliktsökande människa fick man leta efter. Utan att för den skull vara utan integritet och egna åsikter. Men hetsade inte upp sig i onödan. Jag kan oftast vara så, men inte alltid som han var. Det händer att det blir konfrontation, ibland pga att jag känner mig trängd eller förminskad. Och ibland pga av den andra gör det. Sen vem som är lättkränkt eller inte, är ju högst subjektivt. Men nästan alltid beror det på missförstånd och bristande kommunikation under samtal, och till en viss del även ofta skyttegravskrig kommunikationsmässig genom att försvara en ståndpunkt eller bara om vem som minns rätt om något. Och ibland inte ens en ståndpunkt som faktiskt är deras egen, som de kommit fram till själva, utan bara upprepar någon auktoritets ståndpunkt eller än värre, diktat. Det senare finner jag förbryllande.
Erland, också oerhört fin man. Blev 87, vilket får anses vara bra jobbat ändå. Sjuk till och från sista åren, likt Stig. Erland broderade och stickade dessutom, och gav bort till lotterier, vilket imponerade på mig. Men framförallt en harmonisk herre, lugn och sansad… vilket jag inte är, åtminstone inte inombords. Och därför går det att provocera fram små utbrott hos mig om man trycker på ”rätt” knappar. Erland kände jag genom boulen, och Stig genom café. Vilka mina triggers är, för att tända till på alla cylindrar, behåller jag dock för mig själv, och jobbar på dem. Jag är högst medveten om flera av dem.
Men, men livet går vidare…. ett tag till iaf
Idag råkade jag ut för, apropå kommunikation, ett ”samtal, som påminde om dessa två konversationer, från 4 bröllop och en begravning:
https://clip.cafe/four-weddings-a-funeral-1994/bride-groom/
och
https://youtu.be/qTW2odOrMxY?t=32 (fram till 0.46)
Där till slut enda utvägen var att göra som hen ville, avstå från vidare konversation. Vilket jag till slut, om än något förbryllad över ”samtalet” … fann vara ett klokt beslut. Så vi satt och teg mot varan, bredvid varann, och pratade med alla runtomkring, men inte med varandra, för precis varenda försök till neutral konversation från min sida, resulterade i eskalerande irritation, likt den gamla farbrodern på bröllopet jag länkade till. I mitt fall hade jag dessutom oförskämdheten att ha rätt i det HEN blev osams med mig om, huruvida det förhöll sig med vissa saker. Eftersom jag för säkerhets skull kollade med källan själv. Fascinerande, ändå med kommunikation, eller bristen på den! Jag är inte osams med hen, men jag får respektera hens önskemål om att inte prata.
En annan sorts ”kommunikation, blev jag vittne till på COOP. Där ett äldre par stod bakom mig i kassa-kön. Mannen tittade lite förstrött på tidnings-stället. Då kvinnan med en bestämt ton befallde mannen att ta dagstidningen. Varpå mannen går fram och tar tag i en Expressen. Och ett irriterat stön kommer från kvinnan/hustrun förmodligen.
– Nääääää
Varpå mannen, böjer sig ner mot Lokaltidningen, och kvinnan inte protesterar. Sedan tog han ändå ingen tidning, vilket föranledde ifrågasättande från kvinnan. Men mannen hade noterat att det var gårdagens tidning. Kommunikation. Det senare exemplet är ett typexempel på manlig och kvinnlig kommunikation, där OFTA kvinnor förväntar sig att mannen är tankeläsare, vilket jag kan vittna om att få av oss är.