…
Vad skulle du göra om du plötsligt insett att du blivit fundamentalt lurad och vilseledd, i nästan allt du trott på? Om dessa lögner du trott på, fått dig att bli medansvarig till förföljelse av de få kvarvarande riktiga, modiga journalister, parlamentariker och civilister/medborgare som fortfarande slåss för dina mänskliga rättigheter och att du insett att du blivit medansvarig, genom tystnadskultur, eller till och med potentiellt miljoners människors död, genom att aktivt stötta de i makten som ljugit för dig? Vad skulle du göra då ? Skulle du erkänna det för dig själv ens? Och skulle jag fördöma dig då? – Som svar på den sista frågan i den långa meningen av frågeställningar, så är svaret NEJ, jag skulle inte fördöma NÅGON som kommit till insikt och vill göra bättring enligt dess egna värderingar om vad godhet innebär. Och om inget annat skulle vara av nytta med religion, och religiösa skrifter, så FÖRSÖKER jag leva efter historien från nya testamentet:
Joh. 8:1-11
Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3 De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4 och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” 6 Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7 När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” 8 Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9 När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
För inte heller jag är självfallet fri från synd, eller i mindre bibliska och religiöst skuldbeläggande termer, så är jag inte felfri, eller utan misstag. Faktum är att jag troligtvis gör dem, om än av mindre betydelse, varje dag.
Men, jag kan INTE förlika mig med folk som kommer till insikt om sin egen roll, genom passivitet, tystnadskultur, eller likt ”goda medborgare” till en diktatur, TROTS sin insikt, fortsätter att tiga, och fortsätter att förfölja de som slåss för deras mänskliga rättigheter och frihet, frihet att yttra sig fritt. Jag har så klart sett massor av exempel på tystnadskultur bland folk, utifrån rädsla eller bara ren bekvämlighet över att behöva engagera sig, eller behöva spräcka sin bubbla av illusioner, skapade av människor som vill dem illa. Jag jan inte förlika mig med det, och har svårt att förstå med hjärtat, och motvilligt förstår jag fragment av det med hjärnan, varför folk faktiskt väljer att inte agera eller stå upp. Men som tur är, och oturligt nog, sitter hjärna, hjärta och själ ihop, något som den moderna medicinen troligtvis medvetet valt att bortse ifrån. Och åter igen den moderna medicinen, ägs och styrs av människor som är intresserade av att minska världens befolkning, och hålla den kvarvarande delen sjuka och därmed beroende av deras ”mediciner”.
Vad skulle ni göra om ni insåg att det mesta ni trott på varit lögn, med ondskefulla avsikter redan från början, med det propagandistiska budskapet att det är för vårt bästa. Varje gång jag hör det uttrycket ”det är för ditt eget bästa” utgår jag ifrån att det är för någon annans bästa, både vad gäller den konspirativa ”globala regering” som man försöker bilda, nu via ”FN”… eller om det är en anhörig som skulle vilja förespråka att jag tar kemikaliskt giftiga preparat för låt oss säga något så naturligt som att vara ledsen och nedstämd. Den skepsisen, utvecklade jag fullt utvecklade känselspröt för, under mina djupa depressioner, som varade i åratal, och vid 4 tillfällen, då läkare istället för att vilja gå till grunden med VARFÖR jag mådde dåligt, ville skriva ut antidepressiva ”mediciner”, vilka inte botar någonting, vilket alla vet, både läkare och anhöriga. Men i bästa fall tar bort vissa symptom, men ALDRIG utan ett själslig och integritetsmässigt, och identitetsmässigt högt pris att betala. I bästa fall tar det bort dina djupa bottnar, men då tar det oxå dina toppar, det berövar dig på din identitet, dina känslor, och till slut dina tankar… vilka alla i slutändan definierar VEM DU ÄR.
Vart jag än går, nästan vem jag än möter är tystnadskulturen, självcensuren, och oviljan att veta sanningen uppenbar. Vid minsta frågeställning kring allt VI tidigare tagit för givet, likt vacciner, likt den fullständigt blinda tilltron till ”vetenskapen” (Trots att det finns massor av vetenskapsmän med andra forskningsresultat och åsikter som tystas) … tilltron till myndigheter och media, trots att vi gång på gång avslöjar att de till viss del ljuger direkt för oss, men framförallt förhindrar fri debatt, och undanhåller oss livsviktig information, genom att unisont upprepa det den nya totalitära maktordningen beordrar dem att göra, under piska och söt morot. Vart jag än går, så faller ”draperiet” ner framför mina medmänniskors ögon, och blir frånvarande, obekväma, och tysta. obenägna, ovilliga att ens svara på en enkel fråga, önskan om att frågan aldrig ställts. Sedan när vi som fortfarande ställer frågor, PGA yttrandefrihetens bevarande, och kampen för deras EGNA rättigheter som människa … när de inte vill bli involverande i sådant, som de programmerats att fördöma som högerextremism…. och när vi inser detta… och pratar om vädret igen, åker ”draperiet upp igen, och skådespelet, som många kallar för det sociala vardagliga livet kan återupptas.. Och jag går därifrån med känslan av att mina vänner, inte är mina vänner. Åtminstone inte alla av mina tidigare vänner. Min bekantskapskrets består i väldig hög grad av ”Rullgardins-människor”.
Jag har just sett en slags presskonferens, från den falskeligen anklagade journalisten Julian Assange, som fortfarande har mycket svårt att återhämta sig efter den mentala tortyr han utsattes för i fängelse, utan att ha blivit dömd för något brott…. Några saker slog mig utifrån denna presskonferens. Trots allt Julian blivit utsatt för, så viker han inte ner sig, han har enkom erkänt sig skyldig till journalism, och avslöjande av sanningar. En annan sak, är att även om vi kanske inte är i majoritet, så finns det tusentals om inte mer, som sällar oss till motståndsrörelsen, MOT global regering, totalitär övervakning, masscensur, och globala medicinska experiment, med ondskefulla avsikter hur än du ser på utkomsten av dem.
När… när ska vi, folket … börja ställa frågor, ifrågasätta allt totalitärt som vi blir påtvingade… när ska vi folket bara resa oss upp, och passivt vägra delta i deras ondska?
Och vad skulle ni göra, om du plötsligt insett att du blivit fundamentalt lurad och vilseledd, i nästan allt du trott på? Om dessa lögner du trott på, fått dig att bli medansvarig till förföljelse av de få kvarvarande riktiga, modiga journalister, parlamentariker och civilister/medborgare som fortfarande slåss för dina mänskliga rättigheter och att du insett att du blivit medansvarig, genom tystnadskultur, eller till och med potentiellt miljoners människors död, genom att aktivt stötta de i makten som ljugit för dig? Vad skulle du göra då ?