Fram tills dess finns det jordgubbar, böcker och i bästa fall kaffe


Det faller ett regn, i juli. Femton grader varmt, De goda nyheterna överskuggades av potentiellt värre. Jag vet inget mer om det. Ända i i kaklet är tanken, men om armarna slutar veva innan det…. Jag är ensam i universum, så är det bara, inget att göra åt. Tittade på min telefonlista, vem jag kunde ringa, angående det potentiella … tittade igen…. tittade igen ….

Käkade Portlak, från egen trädgård, samt grönkåls slaw. Vart ska alla mina prylar ta vägen sen? Offenbach Les larmes de Jacqueline, Op.76 No.2 spelas. Alla olästa böcker står i hyllan och väntar…. väntar förgäves? Blåbär på gång… oplockade. Abborrar i sjön, onappade. När fick jag mänsklig beröring sist, som berörde? Minns inte. Oputsade glasögon, gasig mage. Tyst hos mig, ett jävla liv i grannlägenheten … som vanligt. Ungjävlarna sover inte förrän vid midnatt, fram tills dess uppmuntras de till o-liv. O-iv ja… ja just det… så kan man också kalla slutet. Man kanske skulle ljudkriga lite, vad sägs om Metallica på högsta volym? Borde få käft på ungjävlar och knullrufs? Och så blir JAG av med MITT hyreskontrakt, så att ungjävlarna kan leva om ifred. Men, men, ”det är ju deras kk-ku-ku-kuk….ltur

Fortsätter slätregna.
I need a sad song, to match my heart
pachelbel’s canon in D #1

Jag är ensam, och egentligen bryr sig ingen om det faktiskt. Om någon skulle brytt sig om det, så handlar det om vad de riskerar förlora om jag inte fanns. Det är alls inget nobelt och osjälvisk att sörja förlorade vänner, släkt eller kära. Kärleken är i högsta grad egoistisk— jag trodde annorlunda… det har krossat mitt hjärta otaliga gånger. Romantik? Romantisk smörja byggd på illusioner… ingen älskar någon villkorslöst. Ensam i universum… så förändringen kanske inte blir så stor i slutänden. Men ändå är hjärtat dumt nog att älska och längta, och känna avund inför tvåsamhet, som är allt annat än okomplicerat vals på rosor.


”It’s difficult to understand the sum of a person’s life. Some people will tell you it’s measured by the ones left behind. Some believe it can be measured in faith. Some say by love. Other folks say life has no meaning at all. Me? I believe that you measure yourself… … by the people who measured themselves by you.”

Ja eller på ett lite mindre allvarligt betrakta livet:

Edward Cole : ”Three things to remember when you get older: never pass up a bathroom, never waste a hard-on, and never trust a fart.”

Hur ska jag hitta tröst, när jag längtar efter det? Hittar jag lyckan, om jag letar i nuet? Ja troligtvis större chans än i det förflutna och det för ingen garanterade framtiden. Framtiden ta slut till slut. Fram tills dess finns det jordgubbar, böcker och i bästa fall kaffe