…
Nu drog jag ur ”jacket” till telefon. För den yngre generationen är det det samma som att stänga av mobilen, paddor, datorer, TV… Dvs jag stängde av mobilen för jag blev less. Jag har stängt ute världen förr, utan att världen rasade samman, eller egentligen utan att någon enda individ, vän, eller bekant märkte av det. Så … inte så effektivt om jag förväntar mig nån sorts reaktion. För det är ett faktum i livet, att ingen bryr sig faktiskt om mig/dig det minsta, om de inte har någon slags vinning av dina tjänster, eller pengar, eller på något sätt kan utnyttja dig och ha nytta av dig. Det är ett faktum. Allt annat är bara självbedrägerier att tro. It has come to that …. om det inte möjligtvis alltid har varit så.
Jag har ännu en gång upplevt från en nära vän, blivit avbruten mitt i en mening, och man la på luren. Den förra som gjorde det har kontakten i princip upphört. Det finns en gräns … och till slut är den nådd, och då spelar det ingen roll hur nära vänner vi påstått oss vara. Antingen väljer man mig ibland, eller så gör man det inte, och när det är uppenbart att jag väljs bort större delen av tiden … ja då är det inte JAG som avslutat bekantskapen, eller vänskapen. Då är det bara jag som accepterat deras val… och står fast vid det.
Folk kommer utnyttja dig tills du bryter samman, tills du dör om du tillåter det, men folk kommer inte dela med sig av sin tid i övrigt, inte ärligt fråga hur du mår, och mena det. That’s a fact of life – no one reaaly cares for you, or me…
Jag går mer och mer åt att bli en harmonisk enstöring. Torpet jag drömt om, blir nästan ett mål… fast jag inte har en aning om hur det ska gå till ekonomiskt. Och inte en mänsklig varelse innanför dessa väggar eller på den tomten , och närmaste granne minst 5 km bort, och helst en annan asocial enstörings-granne då. Jag ska bråka på de djur som förstör min odling, och prata med de andra. För faktum är att inte en jävel bryr sig om en … det ÄR ett faktum, när det kommer till kritan. Jag kan med humor skriva blogginlägg som det jag kallade TÅÅMMAS, men vi skrattar åt det inlägget, för att det är sant, och för att det finns ett allvar, där jag blir utnyttjad… nere på lotterna. Låter mig utnyttjas .. för att jag vill ha lotterna kvar…. och det kanske inte går, om ingen sköter om området.
Nere på lotterna upprepar sig mönstret från bangolfen, att jag är en godtrogen naiv idiot, som låter mig utnyttjas för att jag är den som minst vill att lotterna inte ska finnas kvar. Andra bryr sig helt enkelt inte … skiter i det. Alltså står jag ut med att folk tar och använder grejer som är mina, ett visst svinn till skator, sork och insekter, ett litet svinn till homo sapiens. Alltså står jag ut med att folk tycker jag gör fel i det jag gör, fast alla experter alltid är som bortblåsta när nåt ska göras. … men hur länge?
Folk trodde mig inte när jag sa att ”enough is enough” på bangolfen. Men de blev varse. De vänner som utnyttjat mig, eller ignorerat mig i för stor utsträckning, kanske blev förvånade när mina samtal och sms upphörde för gott. Men det har hänt, och det kommer hända igen, när jag lessnat på att utnyttjas eller ignoreras. Är man ensam, är det bättre att vara ensam, än att leva i ett ständigt löfte som aldrig kommer att inträffa. Folk kommer inte ändra sig, så länge jag gör saker åt dem, så länge jag enkom är den som bryr sig i en vänskap… det är för bekvämt. Som ex så klipper jag gräset nu, det kommer ingen annan ta på sig… det blir ju ändå gjort. En ny lottägare yttrade sig att de var så tacksamma över att ´jag jordfräste deras lott. Och att det bara var att säga till om de kunde göra nåt för mig. Jag sa att det skulle ju vara fint om de kunde klippt gräset nån enstaka gång. Varpå han skruvade på sig genast och sa: ” Ja vi får ju se hur det blir med tid” Sen har jag inte sett av honom där nere. Nä … jag har dragit ur jacket nu… jag är less på hela högen av låtsasvänner… har folk ingen nytta av en,… så hör de inte av sig… och ingen saknar kon förrän båset är tomt. Om ens då. Folk är bra på att hitta nya offer att utnyttja.
Så vi får se vad som händer med ”vänner” och bekanta, vad som händer med mitt engagemang på lotterna. jag är övertygad om att nån ”av alla de experter med åsikter om hur allt ska göras kommer axla manteln med bravur, och göra ett fullgott jobb, t o m bättre… och låta sig utnyttjas. Och sedan när detta inte skett utan allt förfallit… så kommer inte Tomas tillbaka … och ”städar upp” … det är en sak som är säker. Och de som ignorerat mig tillräckligt ofta som bekanta eller ”vänner… de kommer jag inte tillbaka till, när de gjort det för ofta. Det är ett faktum… som några blivit varse. Och det är inget hot, inget löfte … det är ett faktum… och det är inte jag som önskat detta… eller ignorerat min vän ….
Jag lät mig utnyttjas av M och hennes familj oxå, när hon var gift, men agerade svartsjukt när jag träffade en kvinna. Hon trodde hon ägde mig… hennes barn trodde man kunde vara respektlösa mot mig. De hade fel. Dom är inget för mig nu.
R har sagt i flera år nu att han skulle ta med mig o fiska. Nu fiskar jag själv, och så kommer det förbli. Jag ska inte ha med nån, det ska va min stund, och naturen.
A… sätter sig alltid vid mitt bord, när jag sätter mig och läser… och pratar om sig själv och sina bekymmer. De gånger han frågat om mig, kommer han inte ihåg det i 30 sek, och frågar samma fråga igen,… och stänger öronen, för att hitta en ny väg in på att prata om sina bekymmer. Folk bryr sig inte … folk skiter i folk. Det är ett faktum. Jag släpper inte in nån längre, varken nya potentiella vänner, eller gamla vänner. Så är det…. och så blir det. Jag har den kontakt jag behöver med folk, och behandlar dem med den respekt jag förmår frambringa … inte den respekt de förtjänar … för då skulle det bli dåligt med respekt.
Jag kanske borde sluta överleva … och istället börja leva…. MITT liv… och i det finns inte plats för energitjuvar som skiter i min tid, och mina känslor.
Jag uppskattar verkligen inte när folk lägger på luren medan jag pratar …. många som gjort så, har jag städat bort ur min bekantskapskrets… och folk som avbryter mig medan jag resonerar och pratar … såna ”vänner” har jag ingen glädje av. >sånt har jag ovänner till.
Så nu stänger jag ute världen ….
.. igen