…
Nu har termometern klättrat upp från 11 grader, till 13, och klockan är 8 på morgonen, solen skiner, men ändå svalt ute. Inne fortfarande 25 grader efter värmeböljan. En talrik låtsas-müsli, snart dagens första espresso. Haft mardrömmar inatt. De vanliga om att inte höra hemma nånstans, inte vara hemma, ens när jag är hemma. Lite som känslan för Burt Lancaster i The Swimmer, eller för James Stewart i It’s a wonderful life. Där för övrigt Donna Reed är underbar.

På Spotifylistan sjunger Nanne lustigt nog ”Jag har inte tid” , med tanke på min upplevelse av omvärlden. Eller som Brooks i Shawshank redemtion sa:

” Dear fellas, I can’t believe how fast things move on the outside. I saw an automobile once when I was a kid, but now they’re everywhere. The world went and got itself in a big damn hurry.”
Eller huvudrollen Dufresne: ”Get busy living, or get busy dying”

Sitter o tittar på kallelsen till röntgen på i morgon, kl 15. Ska de hitta en sten, eller ingen sten? Nu har jag kaffet o smuttar på, med ett gräddpaket på sidan och växel-smuttar. Oharmonisk när jag vaknar, bättre av diskning, frukost och espresso med grädde. Och vädret ser ut att vara okej. Blev inget fiske i natt som va, trött och nedslagen. Kom just på idén att laga mat vid min utsiktsplats, med utsikt över Ångermanälven, har ju Induktionsplatta, och mer utrymme där än i köket. Det blir som de här Husbyggsprogrammen där klienterna aldrig är nöjda med annat än de dyraste och det bästa och det mesta…. fast jag har bättre utsikt under matlagning.

Tänker på pappa oftare nu än tidigare. Han hade ofta tid, nä … han hade inte tid han heller. Han tog sig tid. Det är så det måste vara och bli, om man ska kunna träffa människor, och vara människa i den här världen. Men folk i allmänhet är nog lite viktigare än vad jag är, så måste det vara.

Kanske ner till lotter och ta ”tjuvarna” … ja inte de som pallar grönsaker alltså, de är nattaktiva tror jag precis som sork. En ganska lämplig jämförelse, där sorken ändå är ursäktad med att han måste överleva. Nä jag menar tjuvarna på tomatplanten. Små grenar i klykan mellan två grena som inte bär frukt, och tar kraft av plantan. Nån sa nyss, nu när jag lärt mig att man ska ta tjuvarna, att man inte ska ta tjuvarna … SÅ KLART.

Söndag Vilodagen? Nä det är nog så att folk inte har tid. En vän, som för övrigt inte har tid med mig längre, sen han blev gift, stoppar ner mobilen i byrålådan när han tar semester. Så då kan man inte få tag på honom … då heller. Men han planerar inte minutiöst varje timme av semestern, och har därför semester till skillnad från de flesta. Själv har jag aldrig haft semester i hela mitt liv. Men tid har jag. Åtminstone för de som respekterar min tid. Annars tänker jag att jag har mycket att göra, även när jag gör ingenting,. att göra ingenting, är för övrigt en viktig sysselsättning.

Nu går jag och letar en ny låt vid klaviaturen

…
Tycker ofta jag är väldigt trött om kvällarna, och nån gång under dagen. Jag som knappt gör nåt. Tar en sen espresso nu. Brukar inte bli problem att somna pga kaffe. Kommit på ett nytt sätt att förtära espresso. Göra en svart kaffe/espresso, dvs utan mjölk, och sedan dricka en klunk grädde ur paketet, en klunk espresso … och fortsätta så. Tror det är jättebra för mig faktiskt.

Har 3 st cyklar, 2 frysar och 2 kylskåp i en etta på 35 kvadrat. Cyklarna vågar jag inte ha ute eller i källaren, då är de borta sen. Min ambition och längtan har ju varit att göra långcykelturer även i år. Men det har varit storm, det har varit över 30 grader, det har varit hagel, och det har varit ösregn. Och jag har varit urlakad på energi dessutom. Men jag har iaf 3 st cyklar i en etta på 35 kvadrat.

Nu är knullrufset och hans kärring igång igen. Orkar inte ens knacka i elementet. Fattas bara att de sätter igång tvättmaskin, och låter centrifugen slå i väggarna kl 23 som brukligt. mer grädde i käften, blanda med espresso. Skulle man klaga på allt och alla som stör och förstör, finge man inte göra annat. Och det har jag inte energi till. Jag har ju påmint Viktor på Älvtorpet bostäder om fläktjäveln som driver mig vansinnig om vintern. Jag tror det är noterat , men bortglömt. På vintern kan de ju inte göra nåntinbg åt det, måste vänta till sommaren. Och på sommaren är det ju semester o allt, så det får vänta till vintern. Jag har på allvar funderat hur jag ska kunna ljudisolera UNDER sänghelvetet och krypa in för att få sova. Ska det va så ?

Säger man/skriver man för mycket, kan man få anledning att ångra sig. Säger man/skriver man för lite, kan man få anledning att ångra sig. Men gränser måste sättas, för ens välbefinnande, annars blir man överkörd, t o m av de närmaste, som då tror det är okej att vara gränslös mot en. Ähh ingen bryr sig ändå. Det är oftast så nu för tiden, att jag bara riskerar förlora vänner jag ändå inte i praktiken har. Och vad är definitionen på en vän förresten?

Bild på assange återser sin fru. Olagligt fängslad och förföljd av rättsväsende och militärmakten, aldrig dömd för någonting som helst, av den anledningen att han inte begått något brott, men det skiter ju vi i, eller hur?

Och nu är det Officiellt, vi sverige är inte längre en självständig nation, utan USAs 51 delstat, fast med färre rättigheter än de övriga 50 delstaterna. USA skulle ALDRIG acceptera främmande militärmakt på sitt fastland. USA har militärbaser över hela världen. USA har startat överlägset flest krig efter andra världskriget. Men ändå så är det Putin, ni blir programmerade att vara mest rädd för?

ÄHHH !

Epoch Times, jag blir nog ”tvungen” att ta en årsprenumeration till på 2000 kr. Den enda tidning som inte är statlig och global propaganda, blandat med Hänt-i-veckan-pornografi.

Har satt grejer på hjul igen, så det är lättare att städa, köpte på Lidl. 27 grader inne, trots att det blivit svalare ute. Det är sommar på Älvtorpet. Men till vintern kompenseras det med oljud från takfläkt, och kyla inomhus. så i genomsnitt ganska bra temp då ?

En Terrorist-körning på gågatan i Sollefteå härom dagen. B bevittnade det hela, och tog kort, när totalt galen lastbilschaufför backade sönder anslagstavlan utanför bibblan.- Han var stortokig på anda leverantörer som blockerade gågatan när DE lastade av sina varor. Backade i full kajuta, in i anslagstavlan. Försäkrade bibblan-personal att ”allt var okej”, när han kört sönder anslagstavlan. Bibblan-personal tog foto ändå. Det var med guds försyn att han inte backade ihjäl någon människa, eller politiker. Ja … eller det har inte klassats som terrorism… ÄN

Fiska i natt ? – vet inte, det ska va nåt energi ryck jag får av grädden och espresson då. För just nu vill bara hjärnan gå ut, inte kroppen,. Vi får se vem som vinner. Vädret verkar tillåta cykeltur framöver iaf. Och inte riktigt lika akut mycket att göra på lotter någon vecka framöver.

Bangolf-resa till Övik, inställd. Och jag blir lättad. Säger lite om den falnande kärlekshistorien med den sporten/sysselsättningen/fritidsintresset/leken.

Over and out from Tvivlaren

…
Nu drog jag ur ”jacket” till telefon. För den yngre generationen är det det samma som att stänga av mobilen, paddor, datorer, TV… Dvs jag stängde av mobilen för jag blev less. Jag har stängt ute världen förr, utan att världen rasade samman, eller egentligen utan att någon enda individ, vän, eller bekant märkte av det. Så … inte så effektivt om jag förväntar mig nån sorts reaktion. För det är ett faktum i livet, att ingen bryr sig faktiskt om mig/dig det minsta, om de inte har någon slags vinning av dina tjänster, eller pengar, eller på något sätt kan utnyttja dig och ha nytta av dig. Det är ett faktum. Allt annat är bara självbedrägerier att tro. It has come to that …. om det inte möjligtvis alltid har varit så.

Jag har ännu en gång upplevt från en nära vän, blivit avbruten mitt i en mening, och man la på luren. Den förra som gjorde det har kontakten i princip upphört. Det finns en gräns … och till slut är den nådd, och då spelar det ingen roll hur nära vänner vi påstått oss vara. Antingen väljer man mig ibland, eller så gör man det inte, och när det är uppenbart att jag väljs bort större delen av tiden … ja då är det inte JAG som avslutat bekantskapen, eller vänskapen. Då är det bara jag som accepterat deras val… och står fast vid det.

Folk kommer utnyttja dig tills du bryter samman, tills du dör om du tillåter det, men folk kommer inte dela med sig av sin tid i övrigt, inte ärligt fråga hur du mår, och mena det. That’s a fact of life – no one reaaly cares for you, or me…

Jag går mer och mer åt att bli en harmonisk enstöring. Torpet jag drömt om, blir nästan ett mål… fast jag inte har en aning om hur det ska gå till ekonomiskt. Och inte en mänsklig varelse innanför dessa väggar eller på den tomten , och närmaste granne minst 5 km bort, och helst en annan asocial enstörings-granne då. Jag ska bråka på de djur som förstör min odling, och prata med de andra. För faktum är att inte en jävel bryr sig om en … det ÄR ett faktum, när det kommer till kritan. Jag kan med humor skriva blogginlägg som det jag kallade TÅÅMMAS, men vi skrattar åt det inlägget, för att det är sant, och för att det finns ett allvar, där jag blir utnyttjad… nere på lotterna. Låter mig utnyttjas .. för att jag vill ha lotterna kvar…. och det kanske inte går, om ingen sköter om området.

Nere på lotterna upprepar sig mönstret från bangolfen, att jag är en godtrogen naiv idiot, som låter mig utnyttjas för att jag är den som minst vill att lotterna inte ska finnas kvar. Andra bryr sig helt enkelt inte … skiter i det. Alltså står jag ut med att folk tar och använder grejer som är mina, ett visst svinn till skator, sork och insekter, ett litet svinn till homo sapiens. Alltså står jag ut med att folk tycker jag gör fel i det jag gör, fast alla experter alltid är som bortblåsta när nåt ska göras. … men hur länge?

Folk trodde mig inte när jag sa att ”enough is enough” på bangolfen. Men de blev varse. De vänner som utnyttjat mig, eller ignorerat mig i för stor utsträckning, kanske blev förvånade när mina samtal och sms upphörde för gott. Men det har hänt, och det kommer hända igen, när jag lessnat på att utnyttjas eller ignoreras. Är man ensam, är det bättre att vara ensam, än att leva i ett ständigt löfte som aldrig kommer att inträffa. Folk kommer inte ändra sig, så länge jag gör saker åt dem, så länge jag enkom är den som bryr sig i en vänskap… det är för bekvämt. Som ex så klipper jag gräset nu, det kommer ingen annan ta på sig… det blir ju ändå gjort. En ny lottägare yttrade sig att de var så tacksamma över att ´jag jordfräste deras lott. Och att det bara var att säga till om de kunde göra nåt för mig. Jag sa att det skulle ju vara fint om de kunde klippt gräset nån enstaka gång. Varpå han skruvade på sig genast och sa: ” Ja vi får ju se hur det blir med tid” Sen har jag inte sett av honom där nere. Nä … jag har dragit ur jacket nu… jag är less på hela högen av låtsasvänner… har folk ingen nytta av en,… så hör de inte av sig… och ingen saknar kon förrän båset är tomt. Om ens då. Folk är bra på att hitta nya offer att utnyttja.

Så vi får se vad som händer med ”vänner” och bekanta, vad som händer med mitt engagemang på lotterna. jag är övertygad om att nån ”av alla de experter med åsikter om hur allt ska göras kommer axla manteln med bravur, och göra ett fullgott jobb, t o m bättre… och låta sig utnyttjas. Och sedan när detta inte skett utan allt förfallit… så kommer inte Tomas tillbaka … och ”städar upp” … det är en sak som är säker. Och de som ignorerat mig tillräckligt ofta som bekanta eller ”vänner… de kommer jag inte tillbaka till, när de gjort det för ofta. Det är ett faktum… som några blivit varse. Och det är inget hot, inget löfte … det är ett faktum… och det är inte jag som önskat detta… eller ignorerat min vän ….

Jag lät mig utnyttjas av M och hennes familj oxå, när hon var gift, men agerade svartsjukt när jag träffade en kvinna. Hon trodde hon ägde mig… hennes barn trodde man kunde vara respektlösa mot mig. De hade fel. Dom är inget för mig nu.

R har sagt i flera år nu att han skulle ta med mig o fiska. Nu fiskar jag själv, och så kommer det förbli. Jag ska inte ha med nån, det ska va min stund, och naturen.

A… sätter sig alltid vid mitt bord, när jag sätter mig och läser… och pratar om sig själv och sina bekymmer. De gånger han frågat om mig, kommer han inte ihåg det i 30 sek, och frågar samma fråga igen,… och stänger öronen, för att hitta en ny väg in på att prata om sina bekymmer. Folk bryr sig inte … folk skiter i folk. Det är ett faktum. Jag släpper inte in nån längre, varken nya potentiella vänner, eller gamla vänner. Så är det…. och så blir det. Jag har den kontakt jag behöver med folk, och behandlar dem med den respekt jag förmår frambringa … inte den respekt de förtjänar … för då skulle det bli dåligt med respekt.

Jag kanske borde sluta överleva … och istället börja leva…. MITT liv… och i det finns inte plats för energitjuvar som skiter i min tid, och mina känslor.

Jag uppskattar verkligen inte när folk lägger på luren medan jag pratar …. många som gjort så, har jag städat bort ur min bekantskapskrets… och folk som avbryter mig medan jag resonerar och pratar … såna ”vänner” har jag ingen glädje av. >sånt har jag ovänner till.

Så nu stänger jag ute världen ….

.. igen

…
Vart tog han vägen, den lille pojke som vid 7 års ålder satt och var livrädd att mor skulle ta livet av sig, för det hade hon sagt: ”om det inte vore för dig så skulle jag ta livet av mig”. En av de traumatiska händelser som jag tror följt med honom hela livet, präglat hans beteende, hans sätt att vara. Vart tog den lille 7-åringen vägen?

Så här i andra halvlek av livet, efter att ha mentalt och själsligt överlevt saker, som egentligen inte kanske var tänkt att man ska orka med, så kan jag fundera över livet som varit, livet som är, och livet som är kvar. På radion idag hörde jag Scorpions ”Still loving you”…. och jag greps av den, som jag lyssnade till som ung, den grep tag i mitt hjärta och min själ, tog fram undanstoppade känslor, känslor jag med all nödvändighet varit tvungen att lägga åt sidan, för att överleva. Alla trauman jag faktiskt blivit utsatt för, kommer inte att läka, jag kommer bära med mig mycket av dem livet ut. Så jag måste fortsätta behålla vissa trauman undanstoppat, större delen av min vakna tid. … om natten bearbetar jag säkert genom drömmar.

Vart tog han vägen, den 11-årige pojke, som sprang barfota ut i vintern, när mor i vredesutbrott hotat ta livet av sig och han följde efter? Vad blev det av den lille pojken? Vem tröstade honom ? Ja inte modern, modern följde upp med att under hela uppväxten tala om för den lille pojken att män var svin. Den lille pojken som var tänkt att bli en man, som pojkar en gång i tiden var tänkta att bli.

Vart tog dom vägen alla de plågoandar som trampade ner på andra människor? Dom som var klassens tuffaste kille o tjej, dom som lever kvar i högstadietiden , nu i vuxenlivet och har samma omogna, självupptagna hjärta, och hjärna. Jag har sett några av dem svällt upp, och blivit sjukligt överviktiga… vilket jag tycker är lite fyndigt med det svenska språket,,… att de blev ÖVER-VIKTIGA… några av dem har inte lika kaxig min längre. Eller som en fd kompis sa, ”om jag inte var tjock, skulle jag nog varit en bitch”. Med det menade hon nog att hon skulle varit stöddigare. Hon var inte riktigt så ödmjuk ens när hon var tjock.

Det där slog mig häromdagen, att det finns ingen jämställdhet, utan begränsad frihet, och det finns ingen frihet utan begränsad jämställdhet.
.
Och jag har reflekterat av väldigt vanligt bland människor som krigar för ”jämställdhet”, empati, feminism, och dylikt… faktiskt inte är i närheten att leva som de lär… ibland kanske till och med värre än de som de anklagar för att vara oempatiska, osolidariska, och egoistiska. Att kräva solidaritet, är ett tankefel, satt kräva empati, är ett tankefel, OCH ett hjärtfel. Empati och solidaritet VISAR MAN, inte kräver.

Vart tog hon vägen, hon Tarja från Vårby Gård, som kastade sig runt armarna på mig, efter att vi varit på Verdandi-läger, och jag tröstat henne när hon storgrät och tyckte hon inte var värd nånting… jag var då 12 år…. hon nåt år yngre. Vad gör hon idag? Vart tog hon vägen ? Tog vägen då? Vart tog den unge man vägen, vars liv krossades av att blivit falskeligen anklagad för sexuellt övergrepp? Och hur överlevde han mentalt att råka ut för det två gånger till i sitt liv? Och varför blev han rättslöst i ett så ”solidariskt” ”empatiskt” samhälle? Och varför ska han sedan hösten 2017 avsäga sig sin manlighet? Vart tog den unge mannen vägen ? Lever han idag? Och hur svårt sargad är han inte?

Vad gör alla de kvinnor som genom pressen tummade på sanningen för att anklaga män för övergrepp och våldtäkt, när alla utom ett fall visade sig inte finnas belägg för, och vad gör de som publicerade dessa anklagelser idag, när nästan samtliga blev dömda av pressombudsmannen ? Har de förlorat sina samveten? sover de gott om nätterna? Vart tog de vägen ?

Den lille pojken var tvungen att bli duktigare än alla andra, mer hänsynsfull än alla andra, blev tvungen att radera ut sig själv, så att inte mor tog livet av sig, och hela hans tillvaro… skulle krossas. Hur överlevde ha detta? Och hur lyckades han vara så stark att han nekade ”mediciner” som skulle gjort honom till en vandrande zombie? Varifrån fick han styrkan? Och till vilket pris. Vad gör han idag? Hur mår han ? Fortsätter han än idag att ta hand om andra, före sig själv? Har han fått nån upprättelse för alla rättsliga övergrepp, från stat, myndigheter, och vanligt hederligt folk? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte han kan förvänta sig det. För empatiska, solidariska människor, ”rättfärdiga” människor, är sällan varken solidariska, empatiska eller rättfärdiga … när allt kommer omkring. Många av dom kräver empati, solidaritet, och rätt, men har inte en aning om vad det innebär, på vems bekostnad det sker…. eller bryr sig ….

En tvättäkta, öppet egoistisk egoist, vet man åtminstone vart man har, och har alltid vetat.

Jag vet, från säkra källor, att den lille pojken blivit man, och att han inte vill ha någons kladdiga, oäkta efterhands-sympati, låtsasempati, eller något sånt. Ingen jävel ska tycka synd om honom. Eftersom det är respektlöst mot honom. Det vet jag från säkra källor. Jag vet att han gillar tydlighet, respekt … problemet är att de flesta inte vet vad respekt är. Jag vet att han aldrig kommer släppa in någon i hans hjärta igen, och aldrig kommer riskera att ha samlag, eller ens sätta sig i en sån situation att någon skulle kunna uppleva det som nåt kränkande. Det tåget har gått. Han gav en gång i tiden rikligt med komplimanger, men det kunde upplevas som kränkande, han kramades rikligt… det har upphört. Jag vet från säkra källor att han litar lika lite på kvinnor, i synnerhet feministiska kvinnor som har lätt att anklaga, som kvinnor som blivit våldtagna på riktigt, kan lita på män.

Vart tog han vägen den lille pojken då ? Han bor djupt djupt inne i mitt hjärta, och släpper inte in nån. Det var så han överlevde, och det är så han överlever idag. Julian assange är fri, han blev tvungen att erkänna en våldtäkt han inte begick, och han blev tvungen att erkänna att det var ett brott att avslöja USA när de mördade civila människor i IRAK

Jag är lättad för Julians skull…. men bedrövad för sanningens och journalismens skull…. som är näst intill död. Men vem bryr sig ?

Vart tog den lille pojke vägen, som kvinnor förgrep sig på? Och vart tog dom vägen ? Vad blev deras straff? Vad fick de inom vården och myndigheter vägen som begick rättsövergrepp? Vilket straff fick de soldater som mördade civila, vilket Assange avslöjade? Vad fick de kvinnor för straff som genom media överdrev eller ljög om det de blev utsatta för ? Vad fick media för straff som hängde ut männen ? Vart tog dom vägen då ?

Och vem bryr sig egentligen ?

Saxat ur en tidning med fri journalistik som affärsidé:

Vem skyddas av demokratiskölden?

Martin Enlund
martin.enlund@epochtimes.se

På senare år har nya regelverk kommit på plats, regelverk vars syfte påstås vara att bekämpa spridande av felaktig eller illasinnat menad information. Ursula von der Leyen, ordförande i Europeiska kommissionen, har bland annat pratat sig varm om att gå vidare med sina censurambitioner och skapa en ”Europeisk demokratisköld” för att upptäcka och avlägsna desinformation.

Trots frekventa diskussioner om utländska inflytandekampanjer tenderar vi ofta att förbise den betydande inverkan som inhemska aktörer och massmedia har på nyhetspresentationen (och därför även på opinionen). Det faktum att media i internationella sammanhang ofta betecknas som den fjärde statsmakten, utöver den lagstiftande, verkställande och dömande, understryker dess stora betydelse.

Den amerikanska federala polisen, FBI, beslagtog en bärbar dator hos en reparationsfirma i slutet av 2019. Datorn tillhörde Hunter Biden, son till den dåvarande presidentkandidaten Joe Biden. FBI kom snabbt fram till att datorn var sonens, och inte verkade ha utsatts för yttre åverkan.

Nästan ett år senare inföll det amerikanska presidentvalet. Innan valet kom FBI med upprepade varningar till olika företag om att de måste vara vaksamma mot statligt sponsrade aktörer (underförstått Ryssland) som skulle kunna genomföra ”hacka-och-läcka-kampanjer”. Bara några veckor före presidentvalet 2020 inträffade sedan en oktoberöverraskning i och med NY Posts offentliggörande av dokument från datorn. Tidningens konto på Twitter (numera X) låstes inom ett par timmar. Twitter hindrade sina användare från att ens dela nyheten. Facebook (numera Meta) införde liknande åtgärder för att förhindra nyhetens spridning. Inom kort skrev fler än 50 före detta höga underrättelsechefer om sina djupa misstankar att den ryska regeringen låg bakom: ”Om vi har rätt”, skrev man, ”handlar det här om att Ryssland försöker påverka hur amerikanerna röstar”. Presidentkandidat Biden åberopade senare dessa experters påståenden i en debatt med Donald Trump.

I början av juni i år dömdes presidentsonen för att ha ljugit på en vapenlicensansökan. Datorn och en del av dess innehåll spelade en tydlig roll i åklagarnas mål. Domstolen drog alltså slutsatsen att delar av datorns innehåll är korrekt, vilket överensstämmer med FBI:s bedömning att datorn inte tycktes ha blivit utsatt för yttre påverkan. Presidentsonen, som tidigare inlämnat en stämningsansökan där han påstår att datorn både hade hackats och att data hade manipulerats, har nu dragit tillbaka denna, vilket stärker bilden av att innehållet är sant.

Det må låta ärofullt med demokratisköldar. Men vem skyddar de egentligen? Vilken roll i valet spelade nyhetsredaktionerna som spred budskapet att historien om datorn utgjorde rysk desinformation? Vilken påverkan på valutfallet hade sociala mediers censur av nyheten? Och om innehållet på datorn var sant, vad säger det om kvaliteten på medias arbete om det tar nästan fyra år innan det börjar bli allmän kännedom, när all grundinformation faktiskt varit tillgänglig sedan 2020?

Vem skyddas … och på vems bekostnad ? För det är alltid på någon annans bekostnad.

…
En mejlbomb fungerar så här ungefär:

e‑postmeddelande med mycket stora bilagor, skickat som sabotage. Avsändaren räknar med att mottagarens e‑postserver eller e‑postprogram inte kan hantera bilagorna. Detta kan leda till att servern eller programmet kraschar.

Det är alltså i destruktivt ondsint syfte, mot mottagaren.

Lite så känns det med information i dagsläget. Det som av myndigheter och politiker kallas för information, är i själva verket desinformation, och det som av dem kallas för desinformation, har nästan alltid innehåll som kan avslöja deras maktmissbruk, och dystopiska världsplan. Allt galet som prånglas ut av politiker, globalister och myndigheter, …lögner, distraktioner, etc … är i sådana mängder att min ”server”, min ”processor” … dvs min hjärna/själ, inte klarar av mängden data, och kapitulerar inför den enorma mängd propaganda som dagligen prånglas ut. Och det trots att jag bojkottar radio och tv nyheter.

Lyssnade på ett avsnitt av folkets radio av en av de få kvarvarande journalisterna i Sverige, som inte är köpt eller fängslad. Per Shapiro. Avsnittet är döpt till:

Kemisk lobotomi – ett vittnesmål om den moderna psykiatrin

och titeln avslöjar vad det handlar om rätt bra tycker jag. Jag har massor att tycka och tänka kring det, utifrån min långa erfarenhet av satt må dåligt i själen och va deprimerad, samt min outsinliga kraft att motstå dessa kemiska preparat, som i min erfarenhet är det som gör folk sjuka. Precis som det är med vaccinerna. Och det ämnet … är bestialiskt stort, och det är bara ett av hundratals saker som vi människor utsätts för, och som medvetet försöks tystas ned och klassa som ”desinformation”

…….En vändpunkt kommer när hon får läsa en serie debattartiklar, som hennes mamma har klippt ut åt henne. ”Mediciner ger hjärnskador”, är rubriken på den första artikel. Man kallar verkningarna för kemisk lobotomi. Eftersom symptomen är likartade, de som uppstår vid klassisk, kirurgisk sådan. skribenten Lars Mårtensson, docent i neurologi, och artikelserien heter, ”en drogfri vård”. Hamn beskriver också någonting han kallar för neuroleptiker-fällan och hävdar att medicinen faktiskt kan framkalla psykoser, i synnerhet i samband med utsättning, psykoser som sedan tillskrivs sjukdomen, en fälla som slår igen, med ytterligare medicinering. En ond cirkel, utan slut. Han berättar hur det går till när cellerna nybildar fler och fler dopaminreceptorer, för att kompensera de som blockeras. Hur aktiviteten ökar katastrofalt, när medicinen väl sätts ut. Jämfört med innan den tillfälligt dämpades, med drogen. Och hur ett nytt skov därmed är ett faktum. För första gången någonsin, bekräftar någon mina aningar. Nån som har akademisk auktoritet. En titel, nån som kan tala med myndig stämma. Människor är aldrig mer utlämnade, än när det gäller psykiatrisk vård, hävdar han.

Samhället kräver, för att ge hjälp, att patientens högre hjärnfunktioner offras. Ingen kroppsdel kan vara viktigare att skydda, än dom delar av hjärnan, där personlighet och vilja har din grund. Detta område bör vara heligt territorium, som makten inte beträder. Detta område bör vara heligt territorium, som makten inte beträder

Jag stryker under och läser om flera gånger:
Ingen kroppsdel kan vara viktigare att skydda, än dom delar av hjärnan, där personlighet och vilja har din grund.

Mårtensson hade en förståelse, inte enbart för neuroleptikerns skadliga effekter, utan även för dess funktion i en makthierarki. Han beskriver medicineringen som den värsta formen av övergrepp……

Ett annat krig jag känner att jag behöver kriga, är kriget mot de som tar ifrån oss rätten till näringsrik och bra mat, ett tub-klipp:

https://odysee.com/@Chris_Martenson:2/War_on_Food:1?

Ämnet är minst lika stort, och har en gemensam täljare, översittare, despot … globalismen, och globalisterna som är detsamma som nazismen/nationalismen upphöjt till 193 eller till 249 (antalet länder i världen. Målet är en global regering, och en sådan KAN ALDRIG VARA DEMOKRATISK. Men folk är duperade att tro att det handlar om samarbete. Detta är inget annat än Hitlers dröm om världsherravälde, som håller på att ta form. Och det är nog ingen slump att man matar på TV om olika program om Hitler och Nazismen, för att påskina att nationalstaten, är förkastlig, och vad som händer om man värnar nationen, samtidigt som man planerar att göra EN ENDA NATION av världen, och förtrycka folken, döda dem, göra dem sjuka … och minska världens befolkning på många olika vis.

Kriget mot manligheten… män och binär könsdefiniering, familjen, kärlek,,… som alla är ett hot mot globalismens totalitära dröm. precis som nationens styrka och självbestämmande. Klimatet …även det ett av alla skrämselsätt för att hålla människor i schack… vaccinet, skapade pandemier … etc etc etc … och nya undantagstillstånd och kriser hittas på för att legitimera ”hårdare tag” som allt för många medborgare konstigt nog i sin dårskap tycks längta efter.

Det här är bara några av de oöverskådliga antal ämnen och oöverskådliga i sin omfattning jag känner att jag måste strid för/emot… men min hjärna känns mejlbombad av all desinformation från myndigheter, globala mediejättar, main stream media, nyhetstidningar, regeringar, opposition, och överst … globalisterna som äger jordens tillgångar, och utan att blinka kan offra miljoner människor, om de anser att det är för vårt eget bästa att dö ut.

Men efter att ha agerat bonde, ordningsvakt, alltiallo, så orkar jag inte … i en värld där människor inte bryr sig om vad som händer med deras barn, med deras framtid, med deras hälsa … eller den värld vi lever i…. så måste jag bara gå och lägga mig o sova. Fisket inställt på grund av kraftiga vindbyar. Regnet hade jag förberett mig på.

Mitt huvud är konstant ”mejlbombat”… och det är en del av planen för globalisterna. Ingen ensam krigare klarar av ett flerfrontskrig.

…
Här sitter jag i godan ro, och äter kornmjölsgröt, med lite mandel, hasselnöt, valnöt, aprikos och äpple, och kontemplerar över tillvaron , varav det mesta dessvärre är importerat. Jag dubbelmoralisten, som inte lever som jag lär, bara för att jag vill bli mätt.

Det verkar ha kommit på modet med fri uppfostran igen, så som det var när jag växte upp i 60-talets, och 70-talets Stockholmsförorter. Då var vi 99 % svenskar som ”uppfostrades” fritt. Dvs lämnades vind för våg att leva eller dö, komma hem till kvälls, eller inte komma hem till kvälls. Vi kunde ju så tidigt som vid 7 års ålder vara mil hemifrån vi kids i ”Flempan” och Borkyrka. Dit vi skulle, dit cyklade, gick vi eller åkte kommunalt. Jag beklagar mig faktiskt inte över just den detaljen att jag inte hade en övervakare dygnet runt. Även om jag anser att barn ändå behöver kärlek, och lite tid, och uppmuntran o bekräftelse. Jag lade ju grunden till en rätt bra kondition, och hyfsat lokalsinne antar jag.

För efter den perioden, kom ank-mamma-perioden, och curling-föräldraskap, kanske som reaktion på den fria uppfostran. Där det var näst intill GPS-sändare, övervakning dygnet runt, och ett daltande som gjorde ungjävlarna till ännu värre ungjävlar än det fritt uppfostrade generationen. Curlingungarna, vars föräldrar sopade framför dem varje steg, blev odrägliga svin, som lärde sig att elva ggr av tio sätta sig själv före andra, samt innebörden att skrika att de var kränkta om nån sa emot dem, eller tog tag i deras arm, medan skitungen slog och sparkade på den som tog tag i den som tog tag i armen. Och sedan som ett brev på posten, fick armhållaren en anmälan emot sig, och var han lärare riskerade han bli avstängd från, eller sparkad från sitt jobb. Och när den generationen av curlade ungjävlar växt upp…. kom, inte föga förvånande #METOO… ja ni fattar … eller så fattar ni inte…

Metoo, som offrade män i offentligheten, utifrån hur saker ”kändes” för bortskämda ungar som blivit vuxna, istället för att grunda saker på vad som faktiskt hänt. Och dessvärre följde lagändringar i denna galenskaps riktning, med ”samtyckeslagen”, som i princip gör sexuell eller fysisk närvaro mellan man kvinna omöjligt utan att riskera (mannen) att bli anklagad, eftersom han inte under HELA samlaget försäkrat sig om kvinnan fortfarande var villig, fast hon sagt ja,,, eller som det var förut, ett nej är ett nej. Jo och på den tiden då ”Stopp min kropp” gällde som ett universellt ställningstagande att bestämma över sin egen kropp…. dvs INNAN den globala medicinska experimentet som skulle fått Josef Mengele att rodna … hade han varit anställd av Klaus Schwab och Bill Gates. Då när vaccinet kom, skulle man inte komma o hävda att man bestämde över sin egen kropp inte!!!

Så fram tills dess… när curlinguppfostran gav oss”#metoo”… så tänkte jag att ”fri uppfostran” (ingen uppfostran alls) var att föredra. Men nu som vuxen, när jag efter nära på 40 år av depressioner och en del terapi, men framför allt arbete med mig själv… inte är i totalt sammanbrott för en gångs skull….. när jag möter den nya generationen fri uppfostran, så ställer jag frågor kring det igen. När jag möter mammor (främst) som har en hel skock ungar med sig, och i princip aldrig säger till dem när de gör otyg… möjligtvis bara när mammorna känner sig kränkta av barnen, för att barnen vill ha deras uppmärksamhet. Ungarna bara finns där…. och enda gången mammorna säger till, är när ungarna stör dem i deras tjattrande i mobil eller real life, med andra fri-uppfostran-morsor.

För två år sedan kom två morsor med spermatruckar, och två avkommor i 3-4-årsåldern, springandes bredvid, och omkring sperma-truckarna, och ingen koll. En av de små avkommorna i chockrosa, klänning, och rosa sandaler kutade in i nysådd koloni lott, och jag höjde rösten och skrek till…. och lyfte bort avkomman, ut ur kolonilotten, vilken jag lagt hundratals timmar på att få ordning. Jag sa till avlerskan… att hålla koll på sin avkomma.

– Ja men dom är små dom förstååår ju inte!

– nä men DUUUU förstår väl? >Så då får du lära dem, och säga till dem, samt se till att DOM INTE SPRINGER IN OCH FÖRSTÖR.

– jA JA fÖRLÅÅÅÅÅT DÅÅ

sa avlerskan spydigt

I våras sprang en ny generation fritt uppfostrade omkring vid lotterna, och en av de som nyligt kommit ur spermatrucken, eftersom en ny tagit anspråk på ”fordonet”, … bröt av de tulpaner jag och B köpt och planterat ner lökar i fjol höst. Detta bevittnades med hjälp av I-övervakning från en balkong på 25B. Jag har sagt till vid ett flertal tillfällen. Både försökt instruera ungarna själva, och avlerskorna … men det verkar inte nå fram. Det tar bara några minuter från det att de sagt att de ska ha bättre koll på de små söta marodörerna, innan de tappat demn ur sikte igen.

Mig veterligen, finns det gott om lekplatser här i området. Men vad vet jag? ”Jag förstår inte jag”

Hur som helst, efter att B hjälpt mig trassla ut trasslet i min ”amatör-fisk-rulle” så flöt kastande på bra igår kväll. Var ute i 2 timmar. Ett par napp, var av 90 % var botten som nappade. Kom på att inte kasta uppströms, för då blir linan slak, och öglor kan uppstå när linan inte är spänd. Och dessutom stå så att jag har minst 30 meter strand nedströms om jag fastnar i nån sten i botten, då kan jag bara traska nedströms, och få loss draget.

När jag till sist, eftersom jag är ett uppmärksamhets-knarkande, resultat av den svenska 60-tals-fri uppfostran-generationen, vill ha nåt att lägga ut på Facebook, för att få bekräftelsen, jag suktat efter hela mitt liv….när jag till sist började närma mig vad mitt fisketålamod klarade av…. så arrangerade jag en videosnutt med mobilen, bara för att visa omvärlden hur ”lycklig” jag är när jag är i det fria och fiskar. Ja DÅÅÅ … enda gången under kvällen nappar det… en abborre, som var så liten, att jag tänkte den fick växa på sig. Och dessutom, ville den säkert bara vara med på film, på FB… jäkla influerar-abborre… nä tillbaka till flödet med sån skit ”!!!

Jag undrar om jag känner mig kränkt på någe vis …

…

…
Jag vet varken ut eller in, känner mig som luften gått ur mig. Är det sorg ? kanske. Är det saknad? Kanske. Är det längtan? kanske … men jag känner för närvarande inget hopp, jag har inget mål, inget trovärdigt scenario att sikta på, som förbättrar livet. Inget hopp….

Det sliter både på kropp och själ att odla, kampen mot elementen, vädret. Torka i maj, hagel och ösregn i början av Juni,,… och nu börjar det ”storma” ”de objudna matgästerna” (människor och skadedjur) Osså dom som jagar mig efter hjälp på lotterna. Ingen dans att se fram emot. Har inte blivit nån långfärdscykling nästan, den kom av sig efter njurstenen.

Saknar helt utan grund tider som flytt, och människor som inte längre finns. Eller inte HELT utan grund, men det var inte nödvändigtvis bättre förr. Man bara saknar människor som funnits i ens liv, även om de var både bra och bristfälliga som vi människor alltid är. Jag har haft en tendens att idolisera vissa faders, och ´moders-gestalter jag stött på i livet, och höjt dem upp i skyarna till orimlighet. Så bra är ingen, så hel är ingen… Men visst saknar jag människor som inte längre finns. Och visst upplevde jag världen som mindre komplicerad förr. Det var den inte … jag var bara vilseledd… så som de flesta fortfarande är… Att vakna upp från en söt snäll dröm. till en verklighet som är som en mardröm …är inte helt utan kostnad för ork, själ, kropp och hjärta… speciellt i en tid då de flesta fortfarande ”sover”….

Jag har varit och strött ut vitlöksolja på sargerna, i naiv förhoppning om att den lukten ska få sorken att gå nån annanstans än in i mina grödor. Det halvstormar ute…. Jag har varit ute vid lotterna och gjort vad som behöver göras oavsett väder… men ibland känns det som lite väl mycket motgångar och ”fienden” … och man bara vill lägga ner skiten, och gå o köpa sin giftiga, hutlöst dyra mat, som de flesta andra …

Ibland känner jag att det är tur att livet en dag kommer ta slut, och ibland är det bara underbart att leva. Det är klart att man till slut kommer känna sig nöjd, om man blir sjuk och orkeslös. Men det är också en horribel tanke att leva för evigt, så som tankeexperiment betraktat. En dag ska jag bli jord … men inte än hoppas jag ändå. Micro-deppen, kan lika väl ha gått ur kroppen och själen redan i morgon. Vi får se … den som lever får se. Men visst saknar jag Tage Danielsson och Astrid Lindgren, visst saknar jag pappa, visst saknar jag moster, som alla är borta nu. Och visst saknar jag några som ännu lever, som valt bort mig, som faster och några kusiner. Jag har faktiskt bara en kusin som är den enda släkting jag har kontakt med, och han bara ironiserar hela tiden. Så … NUUU kommer jag fram till känslan jag har… som jag inte hittade ord för …

ROTLÖSHET !

Känner inte att jag hör hemma i något sammanhang, inte har någon uppgift i livet, inte är viktig för någon, så som en mor, en far, en bror skulle kunna va, eller egna barn, eller egen fru. Och detta parallellt med att jag vet att ALLA förhållanden jag haft, har lett till att jag gått ner i depression som jag knappt tagit mig upp från. Det saknar… tillhörighet… kan jag inte få….

Lyssnar nu, samtidigt som jag skriver detta, till Temat fråmn TV-serien Onedinlinjen. Ett stycke som efter lång uppbyggnad lyfter ordentligt, nästan lika mycket som gitarrsolot Micke Nord Andersson spelar i ”Så många mil” Med Sven-Ingvars, När Sven-Erik Magnusson sjunger den, och vet om att han är döende i cancer. Varje gång jag hör det solot… känns det som jag flyger.

Motgång med fiskerulle-trasslet oxå… ibland räcker det med flera små motgångar, när man är på gränsen i övrigt och väsentligt. Ändå får jag i mig mat, jag tvättar mig ren, borstar och tandtrådar mina tänder… diskar och sköter om mig själv. Det är en grundregel att sköta om mig själv, oavsett hur det känns… för det blir inte bättre av om jag inte sköter om rutinerna. Så det gör jag bra. Men jag känner mig rätt oviktig och överflödig, ur det familjära perspektivet … och rotlös … det kommer jag bära med mig in i döden. Det är bara att hitta sätt att hantera det… samt tillåta mig att sörja det jag aldrig fick… sörja ibland, och sedan ta sig upp, och sörja nästa gång det poppar fram.

Torsdag imorgon. Jag ska nog göra som jag brukar med helgdagar som familjer träffas, jag ska göra det till en vardag, och fylla midsommarafton med trivialiteter och nyttogörning. Kanske oljar jag trädgårdsboden. PÅ så sätt behöver ingen låtsas tycka om mig, tvingas inkludera mig, eller låtsas bry sig, och själv får jag nåt gjort.

Får väl se vilken godnattsaga jag tittar på DVD ikväll. Kanske blir dansar med vargar, eller The bucketlist.

…
Ibland glömmer jag att det är sommar…
Måste ibland komma ihåg att det är sommar
Måste komma ihåg att det här är livet.

Ibland drömmer jag om kärleken
Måste försöka intala mig att den är verklig
Men jag vaknar så fort

Så som hösten kan bli en tid för eftertanke och reflektion, likt vinter, kan även regniga sommardagar bli det. Idag är en regnig sommardag. I maj, inte en droppe regn, nästan, i Juni överflöd på nederbörd. Finns Gud ? Tveksamt känner jag ibland. Jag önskar kanske att gud finns, om han, hon, hen det var en god gud. Eller egentligen är väl kanske tanken om gud en slags flykt från verkligheten, och ens svårbegripliga insikt om ens egen förgänglighet. Naturen har för vår överlevnads skull, försett oss med rädsla för att dö. Den rädslan kan rädda oss, och förlama oss, så att vi glömmer att leva. Precis detta, spelades medvetet upp av den globala makten under den så kallade ”pandemin”, för att vi ska förbli rädda, och gå att styra, hur dumma påbud de än kommer med.

Nu ökar snattret från regnet på fönsterblecket. Jag öppnar vädringsfönstret så det hörs bättre. Det är något rogivande med snattret av ett sommarregn. Kan delvis va att allt man måste göra utomhus, sätts på paus… en legitim paus, som få…åtminståne få svenskar ifrågasätter. Kommer på att nu är det sommar… även om det regnar, så är det sommar, och jag lever… just idag…iaf. Läser några sidor Lundell vardagar 6. Han är mycket upprörd över Trump, och borgerligheten. Precis som jag en gång var. Och han är fullkomligt i händerna på propagandamakarna, globalisterna, som ger in propaganda via media, och censurerar bort all möjlighet till granskning av dem, och därmed försvinner möjligheten att se sanningar. Han är bra ändå Lundell. Han är naiv, och Socialdemokrati-nostalgisk, och vill tro på drömmen om det goda, den goda staten. Så till den milda grad att han inte tar till sig någon annan information. Han tror ännu feb 2021 (vardagar6) att pandemin är en pandemi, och att S gjort ett bra jobb i regeringsmakten. Han går ännu på att det här är något vi kommer få leva med, vilket är själva syftet med proklamerande av en global pandemi…. TOTAL KONTROLL av världens medborgare. Lundell är naiv i de politiska frågorna, men spot on i de själsliga, i det spirituella… i poesin… i det konstnärliga, och i det lilla livet, total uppriktighet om vad man känner och tänker, utan hänsyn till vad andra ska tycka om det. Jag menar bara det att en stor poet och musiker bara torrt konstaterar och erkänner i bokformat att han pissade på sig i bilen. Och skriver det i förbifarten typ, … är för mig en uppfriskande ärlighet, och acceptans. Samtidigt trots att han är rätt clueless i det stora politiska skeendena, och sosse-nostalgisk… så är det bra att han uttrycker sin naivitet.

Borde reda ut trasslet i fiskerullen jag åstadkom igår kväll. Om det står i min makt. Inget akut på lotterna just nu, har ställt det så att jag har mindre jobb just nu, för att jag gjort mycket från början. Går o väntar på kallelse, remiss till urologen. Som den professionelle amatörhypokondriker jag är, finns det delar i mig, som jag försöker ignorera, som tror det värsta. Kaffe på morgon, espresso, Jag har kommit på att färska bönor gör godare kaffe än gamla. Ja jag var ironisk. Men jag köpte på mig alldeles för mycket bönor i tanken om att det var nedsatt pris. Vilket i slutändan gör det dyrare, om kaffet blir så tråkigt att det inte går att dricka, Även att byta vatten i behållaren till espressomaskinen…påverkar så klart smaken.

Smet igår iväg på eftermiddagen till café Petter, och tycktes äntligen få tid att läsa lite, och dricka kaffe. Men om man vill kan man fultolka att man aldrig får vara ifred när man vill vara ifred, och aldrig får träffa folk, när man vill träffa nån. Jag väljer att fultolka just nu. Det är som att en bok till kaffet på caféet tycks dra till sig oönskade kontakter som flugor. Först J, som aldrig ens annars knappt säger hej till mig, byter bord, och sätter sig bredvid mig, och har massor att prata om, fast jag oavkortat försöker korta av honom, i ett svenskt ”tydligt” sätt visa att man vill vara ifred, utan att behöva vara konfrontativt tydlig.

Café-ägaren som vet att jag inte äter socker samt är laktosintolerant, kommer ut med en mjukglass i bägare. Aldrig tidigare har för övrigt folk varit mer mån om att bjuda mig på sockriga saker, laktosprodukter och kött, som sedan jag slutade med dem. DET är generositet det. Jag pruttade hela gårdagen, och pruttar ännu. Nästa projekt nere på lotterna? Jo boden måste oljas, och även stabiliseras, rätas upp. Det senare behöver jag hjälp med av Ms skarpa ögon och hjärna, och min muskelkraft och villighet att fixa till. Tänkte även gräva bort lite gräs runt lilla körsbärsbusken, och ge den kodynga/näring. Ett annat projekt, är att fixa ställning till hallon o röda vinbär, som jag kan hänga bär-nät över.

Men just nu regnar det… och det är sommar, och jag dricker espresso med grädde i.

…
Man förstår ju att folk blir irriterad på en till slut.
Jag kan inte hennes namn, och bara det gör mig lika mycket rasist, som misogyn, homofob om en man inte lyckas gissa rätt kön på en hen. Men för att kunna skriva om henne, utgår jag från att hon identifierar sig som ”kvinna”. Jag tar chansen, det kan bli anmälan om sexuellt ofredande att chansa, men jag tar chansen. Och jag kallar henne för humorns skull för …. ”Jag-Förstår-Inte-Jag” eller JFIJ.

Inom föreningsliv har jag lärt mig att den som gör nytta, is to blame, whatever the problem. Och att folk är oerhört upptagna när det ska göras ”gemensamma” arbetsuppgifter. Jag har varit medlem och styrelseledamot i Bangolfen i många år, medlem i bouleklubben, och några till. Ideellt arbete är en fullständigt döende form av verksamhet, nu när de sista entusiasterna dör ut, och eller lessnar. Folk vill inte göra nåt, men ha allt. Jag ska återkomma till JFIJ när jag återgett några typiska exempel på tidigare föreningsliv.

Vi har ju exemplet när vi var ca 15 personer som samlats för att ha klubbtävling i bangolf. Jag kommer ner och ser 14 av dem på verandan, prata om allehanda ting, jag ställer fram ett antal sopar mitt framför ögonen på allihop, och tar en själv och går ut och börjar sopa… i den naiva förhoppningen att nån ska följa mitt exempel. Det är arton banor… jag hade sopat 17 st själv, och övriga sopar var orörda, när S ropar på mig att jag måste skriva protokollen till klubbtävlingen. Det andra exemplet är när vi EN GÅNG OM ÅRET hade städdag, där folk tänktes skulle jobba ideellt mot att få fika och ev korv. Men hur vi än vände och vred på det där tillfället, så lyckades jag aldrig få till ett datum där fler än L-P och jag hade möjlighet att komma och hjälpa till. Däremot till hösten, när det var ”höstmöte” dvs i praktiken ett möte på 15 minuter, som efterföljdes av att klubben bjöd på middag på restaurang Orren, så lyckades 18 st komma loss från övriga ”förpliktelser” … det var nog bara en slump …. … under 30 år (tiden jag varit medlem) Så man förstår ju att folk blir irriterad på en, när man förväntar sig lite hjälp.

Bouleklubben var det faktiskt bättre uppslutning på gemensamt ideellt arbete, än i bangolfklubben. Däremot så hände det att jag som betalande medlem, genom ett styrelsemötesbeslut, förvägrades att spela boule, som enda ovaccinerade medlem. Detta trots att innan vaccinet var tillgängligt, så vidtogs inga försiktighetsåtgärder alls, när 5-6 spelare samtidigt böjde ner sina huvuden inom en kvadratmeter för att plocka upp sina klot. Trots att det inte fanns några restriktioner från regeringshåll som skulle hindra att jag som ovaccinerad fick spela. trots att det aldrig någonsin kunnat bevisats att vaccin hjälpte mot smitta, eftersom inte ens vaccinbolagen haft det i åtanke. Och för att det så klart inte hjälpte mot smitta. Sedan dess, mer än 2 år sedan, har jag inte återvänt… kände mig väl inte så väl behandlad… men man förstår ju om folk blir irriterad på mig, när jag inte är ett lydigt blint får, och sprutar in gifter i min kropp, och dessutom förväntar mig att få spela bara för att jag betalt medlemsavgiften, och gjort mycket ideellt arbete. Så naivt av mig.

Och nu till fru JFIJ. Som tillsammans med en annan djupöbo, hyrt in sig på kolonilott. Jag har aldrig sett en människa stå mera handfallen än hon. Totalt hjälplös i en situation, jag får förmoda att hon valt själv av någon anledning, att odla. Man får ha förståelse att folk har olika kunskap i olika saker. Jag kom som ny, för några år sedan, och kunde eg inget om odling. Men jag läste mig till så mycket jag kunde på nätet, och fick lite tips från andra odlare,,… och sist men inte minst… så TÄNKTE JAG SJÄLV, och provade saker, drog slutsatser, och hittade mitt eget sätt att odla. Det finns inget facit, det finns inte bara ett sätt, och man blir aldrig fullärd. Men en sak vet jag, att ju mer jobb jag lägger ner på att ta reda på saker själv, ju mer tid jag lägger ner på vattning, luckring, plocka insekter, plocka ogräs … desto bättre blir resultatet. Eller som när nån anklagade Ingemar Stenmark för att ha tur, när han vann så mycket:

– Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar, ju mer tur har jag

JFIJ kommer alltid lämpligt till när jag krämat ur varenda droppe energi på lotterna, och hungrar och törstar efter vatten och mat:

JFIJ
– Vad jag ska gora Tåmmas ???

Jag
– Ja ´du kan ju göra så här: (sa jag och pekade på Jennys nyligen kupade/Alade pärer/potatis.

JFIJ
DU HJÄLPA MIG TÅMMASS, jag förstår inte jag!!!

Jag
– Hämta kratta i boden!

JFIJ
jag förstår inte jag!!!

Varpå jag suckar och går till boden, och visar henne.
Jag – Se här, en kratta!

JFIJ
En krabba???

Jag
Nej Kratta!

JFIJ
Krabba??

Jag
– Nej, med T , kraTTTTTTa

JFIJ
Krotta !!??

När jag visar henne hur hon ska göra, tittar hon bort. Jag antar att jag ”måsta hjällpa … TåÅÅMMAS MÅSTA HJÄLPA” dvs GÖRA DET ÅT HENNE

sedan går det tio minuter

JFIJ
– TÅÅMMMAS TÅMMAS… du hjälpa mig… HJÄLPA ….

Jag
Med vaddå?

JFIJ
VADD SKA JAG GÖRA JAG???

Jag:
Jag vet inte

JFIJ:
– DU HJÄLPA MIG TÅMMASS, jag förstår inte jag!!!

Jag
– Ja men med vad?

JFIJ:
BATTEN!!! … Jag, som Jenny, Batten, imorgon … Jag vet inte, jag inte förstår inte jag, Tååmmas du måsta hjälpa mig !!!!

Jag:
– Jag förstår inte vad du menar ?

Jag misstänker att hon undrar om hon ska vattna kolonilotten. Men svaret är inte ett ja eller ett nej, Olika grödor behöver olika mycket vatten, och så beror det på jorden, om den är lucker. Nu är JFIJ rakt upprörd på mig och pratar bara med stora bokstäver:

JFIJ – BATTEN TÅMMMAS BATTEN ?????

Jag – Jag förstår dig inte, jag antar att du menar ”vatten? Men det beror ju på vad du ska vattna.

JFIJ – JAG FÖRSTÅR INTE JAG !!!

Jag
Inte jag heller..

JFIJ
TÅÅMMAS VARFÖR DU INTE VILL HJÄLPA MIG !!!????

Sen pinnar hon iväg upprörd och kanske säger:

… det är dock oklart!

Jag säger:
Jag förstår inte jag!!

Men jag förstår ju att hon blir förbannad på mig som inte hjälper till!

Fiskelycka
Jag har köpt fiskekort idag, årskort. trodde att jag skulle fixa det där med kastspö lätt. På den korta stund, 15 – 20 minuter jag var ner till älven och kastade, så hann jag med att vira linan runt spöet så det inte löpte rätt, jag hann få ett bottennapp, bli myggbiten, och trassla ihop rullen. En rätt så skaplig premiär ändå måste jag säga.

Ps… apropå bangolfsperioden, möten och middagar:
En gång hann inte A.N till mötet/bjudmiddagen för att hon var med sonen på hockey, så hon ringde och bad oss ta matlåda åt henne från middagen klubben bjöd på till de som var närvarande på mötet.

Så här i efterhand, tänker jag om det:
”Jag förstår inte jag”