…
Pirjo fick ärva Staffans jordgubbar, och kommunikationssvårigheter med afrikanska kvinnor. 3 lottlösa, och förvirrad oförståelse för arbetet i det tysta som kostar pengar som ingen vill betala, och ingen vill göra. Intet nytt på västfronten säger omvärlden. Tvivlaren säger, ”Orsa kompani lovar inget bestämt”
Ett kapitel till i boktrilogin om Sverige Landet utanför, under andra världskriget. Läst intressanta artiklar i Epoch Times. Måste plantera om tomaterna i större krukor, de nedre bladen på två plantor har gulnat lite, tror näringsbrist. Jag har inte tomatgödslat dem nåt än i år, för jag ville inte få dem så otympliga, men nu måste de få utrymme och jord och näringstillskott. Tomatsorten Ida gold har redan fått en blomma.
Avklarat två möten jag gruvat för. Önskar komma ut i skog och mark, samt på cykelturer. Benen lite stumma och stela, men det går att stretcha bort tänker jag. Jag är döende förresten. Jag vet bara inte hur många år eller decennier det kommer ta. Ja just … glömde säga det, ni är också döende. Världen blir för övrigt bara mer och mer galen, och människorna i den. Jag hinner inte med mig att ta in, återberätta och kritisera allt hyperdumt som görs, sägs och bestäms. Det går åt helvete med mänskligheten, det är säkert. Vi som vill förhindra det står chanslösa inför sån utbredd stupiditet och likgiltighet inför mänskliga värden.