…
Orden som känns extra sanna, men inte känns extra bra, med tanke på vad det innebär:
”Jag vill inte ha någon i mitt liv, som inte är redo att försvara mig, i ett rum jag inte befinner mig i”
Det känns tungt i själen, jag vet inte vem jag vågar lita på, vems eller vilkas leenden är äkta? Vem som säger en sak i mitt ansikte och en annan sak bakom ryggen? Vem, vilka som i ett fingerknäpp är redo att sprida illasinnade rykten om mig, eller minst lika illa, tro på illasinnade rykten om mig? Det finns de som säger att man inte ska bry sig om rykten, ”skit i dom”. De har rätt. Dock är detta ett svårare cirkustrick, när rykten förföljer en genom livet, när rykten faktisk påverkar ens liv, även om man skiter i dem. Det kan inte de som varit utsatt för det föreställa sig, kan jag föreställa mig. Och i en värld där sanningen är ett hot mot makten, och de flesta av dess undersåtar är villiga att sälja ut sina vänner o grannar … är det inte särskilt betryggande, att säga att ”jag skiter i ryktena”
Vem i hela världen kan man lita på? … när det behövs, när det blåser, när det stormar, när de kommer för en….
Detta till trots, duschar jag min dusch, jag diskar min disk, jag kokar min soppa, jag städar, och jag borstar mina tänder. Jag odlar mina blommor och grönsaker, jag fikar mitt fika… för det blir inte bättre av att jag inte gör det. Att två av kolonilottsgubbarna, enligt egen utsago, i affekt, i ilska över nya direktiven från hyresvärd, att dessa två upphör med odlandet, gör mig ledsen. Jag tror dock inte att det gör hyresvärden ledsen.
Lördag. Jag pallrar mig väl iväg på café idag oxå. Få se om jag får energi i eftermiddag att fixa till lite mer här hemma. Håller på att rensa ut och göra mer rymligt och praktiskt. Jag är fn inte glad dock.