…
Jag bär fortfarande med mig djupt, djupt in-nötta spår av att jag måste vara perfekt för att få existera. Jag är resultatinriktad och otålig, det jag kan göra ska jag helst ha gjort nyss, och det får inte fela. Och världen är mitt ansvar att ställa till rätta. Ja jag hårdrar det en aning, men det ligger lite i det… och det gör att jag sällan är nöjd med mig själv. jag slår hårdare på mig själv, än någon annan, om jag gör misstag…. även om mina misstag är en som ett gruskorn i universum, jämfört med de maktens människor de flesta dyrkar och litar på.
Bland de ekonomisk framgångsrika, är dessa egenskaper mer sällsynta, bland folk som lyckats älska och bli älskade, tror jag oxå dessa egenskaper är mer sällsynta. Jag förstår ju att kärlek som sådan inte nödvändigtvis måste vara sällsynt, men att leva ihop, under lång tid, och visa varann ömsesidig respekt…. blir alltmer ovanlig. Ibland känns det som jag är född i fel tidsera… malplacerad i denna ruttna korrumperade skitvärld full av zombies och massmördare i politisk ledning.
Jag är innerligt trött på människor, innerligt trött på den här skitvärlden…. som hade kunnat vara rena paradiset. Visst, den är parallellt et paradis, om man blundrar för att de tar ifrån oss vår mänsklighet, våra rättigheter och våra liv. Men blundrar man för det, skjuter man ändå bara helvetet några meter framför sig. Kampen mot det onda är ensam. Och om vi vinner detta, kommer alla zombies som bara lallat med de globala tyrannerna, inte ens tacka oss…. de är för upptagna med att grilla på sommaren, klaga på bensinpriset, och vädret, och klaga på oss som slåss för allas frihet.
Jag är trött på mig själv också under stundom. Önskar jag kunde bli av med ovanor som är energitjuva. Önskar jag vore en bättre människa, en bättre man. Men om jag lyssnar till mina egna kloka ord angående att vara en bra förälder…. så kanske inte jag tillhör de sämsta av människor. Jag har sagt till föräldrar som tvivlar på sin tillräcklighet som föräldrar, att de inte räcker till… att det är just denna ständiga ängslan, som gör dem till bra föräldrar. – Samma kanske gäller mig, … bara det faktum att jag känner mig otillräcklig i kampen mot ondska, och att jag vill bli en bättre människa och man…. kanske gör mig till en bättre man … de flesta försöker inte ens …
Och ingen tycks bry sig om när deras illusion om klimatkris, eller lögnerna om vaccinet krossas….
Och jag kan inte gömma mig som majoriteten gör … för då är det kört för mänskligheten, om alla gör det. Och den enda person vars val jag kan styra är mina. Och om jag inte själv söker sanningen…. så kan jag inget begära av nån annan
… men jävligt sugen på att gå i ide ett decennium eller så. Fast då kanske jag vaknar upp till en ännu värre värld, med än mer robotiserade människo-zombies. Men imorgon ska jag ändå, precis som alla andra dagar, göra mitt bästa för att bli en bättre man