…
Jag har tagit ett par beslut på sistone, som har renderat i knut i magen. Liksom gått med på saker jag insett att jag inte egentligen är bekväm med. Det kommer att bli ändring på det inom en framtid. Några av dem är engångsbeslut som jag bara behöver få överstökade, och göra det jag sagt. Andra är på längre sikt, som jag kommer avsäga mig, vilket kan komma att eventuellt göra några besvikna, arga, eller sura på mig. Men det är bättre än att vara besviken på mig själv, samtidigt som jag gör saker för andra människors skull, vilket, trots all min personliga utveckling blivit kontentan av dessa ”okej-då-jag-går-väl-med-på-det-då-beslut”.
Och folk verkar ändå besviken på en, och snacka skit om en, konstant ha krav på andra, som de ställer på sig själva. Jag har varit en idiot på den punkten. Men det är slut med det. Folk kräver mer av en som redan gör mycket, och vill glida med på dennes jobb, helst utan att lägga 2 fingrar i kors, och ursäkterna äro i tusendetal för dem att undslippa. Kroppsliga krämpor, brist på tid, löften om engagemang, som när dagen för engagemanget ska kvitteras in utifrån gemensamma tagna beslut. Alltid upptagna eller sjuka precis just då…. jag har varit en idiot på den punkten, som sagt. Och nu kommer förståss folk känna sig svikna, när JAG bryter mig ur från dylikt slaveri.
Jag minns det när vi avsade oss golfbanorna, och jag var drivande för det beslutet eftersom folk som sagt alltid var sjuka, ”jobbade eller var på 40-årsfest, eller var i stugan, eller var på semester, och kvar stod jag…. och höll min del. Folk blängde på mig, och skakade på huvudet när de såg mig för satt jag tagit ifrån dem deras ”räkmacka”, där de helt utan eget ansvar eller arbetsdeltagande kunde dra nytta av mitt arbete. Jag har varit en idiot, som sagt. Och folk som allt som oftast när allt kommer omkring inte bryr sig ett skit om mig, eller har gjort nåt för mig, kan komma att ogilla mig. Men jag tänker att det gör de redan. Och det är slut för min del att vara till lags. Jag är redan ensam, så det eventuella hotet av att bli ensam som följd av människors fråntagna ”räkmacka” … blir tomt.
Så nu får ”Knut” i magen, ställa in sig på att bli vräkt, därifrån, och räckmacke-innehavare, bre sina ”mackor själva” och sura över det, och förklara ovänskap med undertecknad. I’m checking out folks. Probably for good!