…
Hur pratar man med folk som helst av allt, vill stanna kvar i sin bubbla, alldeles oavsett om den delvis eller till stor del innebär livslögner, som inte bara drabbar personen ifråga själv, utan dessutom drabbar omgivningen och världen, genom osvurna tystnadsplikt till, för dem helt okända människor i maktens korridorer, människor som i slutändan inte lyfter ett ögonbryn över att människor dör i miljoner till följd av deras beslut, och strävan efter TOTAL makt…. hur?
Det finns till och med människor som tror att sådan ondska inte existerar.
Hur pratar man med dem? Ett svar, från många som ofta kallar sig för självständiga och individualister, brukar lyda, att man inte pratar med dem. Det är faktiskt i många situationer et bra sätt att inte gå in i onödiga konflikter. Men när det gäller nödvändiga konflikter då? – Vad får det för konsekvenser att vi alla tystnar då?
Då kan man så klart, och bör, ställa sig frågan vad nödvändiga konflikter är? Om det finns en universell mall för vad som är eller inte är en konflikt man måste ta som människa. Det finns dessvärre människor som anser att konflikter alltid är onödiga, och till och med onda. Att man ska alltid vara vänlig, krama varann, och vända andra kinden till, oavsett vad man utsätts för. Åtminstone, innan konflikten söker upp dem, och de själva blir drabbade, eller till och med dödade. Det finns de som tror att om man har ”rent mjöl i påsen” kommer statsmakten, polismakten, och rättsväsendet aldrig göra intrång på deras rättigheter.
Hur bemöter jag någon som jag i grund och botten bryr mig om, som önskade att de blivit vaccinerade med mRNA-vaccinet, att de fått tillgång till det, innan de fick covid? Hur gör jag det utan att ”skapa” en konflikt? Går det ens, utan att skapa en konflikt? När, och hur ofta måste man riskera att en konflikt, uppstår, dvs som riskerar osämja, och till följs av det, avståndstagande, och för vissa, eller t o m många slutar i en ensamhet?
Min hållning är att man måste välja sina ”strider”. Jag har fått erfara de senaste åren, att skaffa sig kunskap, ifrågasätta, och gå emot strömmen, när den fullkomligt tappat all sans, innebär att vara ensam. Man förlorar mer än hälften av sina forna bekanta och vänner, även om det inte sker skriftligen, och innebär besöksförbud. Men i verkligheten blir du ensam, och nya… oväntade vänner tillkommer.
Och angående hur man svarar. I slutändan hamnar man i diskussioner om vad som är sant eller falskt. Min och historisk forskning, inte nutida… självklara hållning till sanning och falskt, upptäckter och vetenskap, är att det är mycket svårt i vissa fall att finna en absolut sanning, och väldigt lätt i andra fall. Men en sak är säker, man finner den ALDRIG, om man stänger sina öron, sina ögon, och ställer in sin tunga på ”repeat”.
När det gäller massvaccineringen, det medicinska experimentet, så är möjligheterna för alla som intagit den forna hållningen kring vetenskap att den ALLTID ska vara öppen för transparens och ifrågasättande… möjligheterna är mer än begränsade, pga av statlig propaganda, företagspropaganda, global propaganda, med medföljande censur och deplattformering. Och därför försvåras möjligheterna att få ut sanningen till allmänheten. Och vill dessutom inte allmänheten veta sanningen, försvåras det ju ytterligare.
Hur pratar man med folk som helst av allt, vill stanna kvar i sin bubbla? Vill man ta vaccin, så måste man ju naturligtvis få ta det. Det allra vanligaste har dock varit att de som velat det, inte tillåtet det motsatta valet, utan utsatt dessa för en inhuman press, att ta vaccin. Många har högst bekvämt förträngt att det var på det viset, och vad de sade och gjorde. Men så var det. Det är en sanning bortom allt tvivel. Vad som inte för alla är en sanning bortom allt tvivel, är huruvida det experimentella vaccinet var säkert och effektivt. Det basuneras fortfarande ut av myndigheter världen runt, inkl Sverige, att det var just säkert och effektivt, utan att de vågar ta en debatt med meningsmotståndare i frågan,. Meningsmotståndare i tusental, med gedigna utbildningar i bagaget. Vi har blivit hårt ansatta att, nästan påtvingade att ”tro på vetenskapen”, trots att vetenskapen aldrig har varit, och aldrig kommer bli en enda tillåten åsikt. MEN, de som påstår att det var säkert och effektivt, likt en sekt-liknande mantra-upprepande, har aldrig, jag repeterar: aldrig bevisat det. Det har bara sagt att det är bevisat. Och ingen, får ifrågasätta det, på ett vis som kommer allmänheten till del. Inga debatter fick förekomma, inte heller nu får de förekomma. Fler och fler mänskliga rättigheter dras in i hela västvärlden. Så ”herr och fru Svensson,” lydiga medborgare ifrågasätter ingenting de blir matade med. Slutet på hur det brukar bli när jag pratar med dem, diskuterar, ifrågasätter… är att de ”litar på staten” eller ”vetenskapen”
Allt jag ville och vill är att människor skulle kunna ta beslut om huruvida de vill vara försökskaniner i världshistoriens största och mest totalitära experiment, med fulländad information från alla tänkbara parter och kritiker inkluderat, utan att förlora jobb och vänner som följd. Allt jag ville och vill, är att mina vänner, mina medborgare, ska vara friska. Och hur vet de som önskar sig att de hade haft tillgång till det experimentella mRNA-vaccinet att det skulle hjälpt dem mer än stjälpt dem? Hur vet de ens att de har haft covid?
Där tar oftast ev diskussion eller prat slut, om man går så långt att man ifrågasätter något. Jag grundar i huvudsak min säkerhet kring att vaccinet varit skadligt och ineffektivt från att det bevisligen, förekommit en global, total mörkläggning. Sådant iscensätts inte om det inte gått riktigt åt helvete med det genmanipulerade preparatet de kallar vaccin, och sprutar in i villiga, skrämda försökskaniners kroppar. Det är det som gör mig helt säker på min sak. Utöver det, så är min empiriska upplevelse att de få jag känner som varit ovaccinerade, varit oerhört friska de senaste åren. Medan massor, MASSOR av vaccinerat folk har blivit dödssjuka, cancer, hjärtproblem, proppar i hjärna och lungor, samt långvariga ”förkylningar” som de blivit indoktrinerade att kalla för covid eller post covid.
Jag kommer att fortsätta prata, ifrågasätta. Det prövar mig som människa, den utfrysning som följer av det. Men om jag överger sökandet efter sanningen….överger jag mig själv, och om det sker, så finns jag inte längre. I det jag tyvärr alltför ofta haft rätt i de senaste åren, önskar jag att jag haft fel … men tyvärr….