…
Vad och vem ska en människa tro på?
Adam och Eva i Bibeln, är ju så långt jag kan förstå, inget annat än en saga. Eftersom jag inte är riktigt så gammal, att jag skulle kunnat upplevt och bevittnat det själv, och dessutom inte fysiologisk är en orm, även om jag i dagens samhälle så klart har rätt att identifiera mig som en orm. Men om jag förstått bibeln rätt så var vi från början man och kvinna. Ja eller revben och kvinna … lite lätt svårbegripligt för en icke Guds- eller Vetenskaps- dyrkande. Inte heller den biologiska vetenskapen, har fram till nyligt bestridit, utan t o m hävdat att det är två kön, som möjliggjort mänsklig fortplantning.
Jag har inte längre för avsikt att fortplanta mig. Det är en annan form av planta som intresserar mig mer, och det går inte fort. Häromdagen upplevde jag återigen något som skulle kunna tolkas som en subtil sexuell invit. Jag tittade ner på byxorna och såg att de var kvar, och att jag inte ännu blivit tvingad till sex. På senare år har jag nämligen lärt mig av samtiden, och de icke extremistiska institutionerna, och politikerna att jag de facto INTE har rätten att bestämma över vad som stoppas in eller injiceras i min egen kropp. Det vill säga jag har ingenting för att säga ”stopp min kropp”, så som stöttades av dåtiden (2017), och de icke extremistiska institutionerna, och politikerna under frigörelsetiden. (oklart för åtminstone mig vad de vunnit och frigjort sig från dock) Bestämmanderätten över egen kropp, förstod jag snabbt gällde inte män då. Nu gäller den inte ens kvinnor längre, så vida det inte handlar om sexuella aktiviteter.
Jag har har empiriska bevis för att av någon förunderlig anledning blir jag oftare flirtad med och får oanständiga blickar från promiskuösa kvinnor när jag är förkyld och febrig. Jag var väl lite så igår. Har inte gjort någon djuplodande försök till analys hur det kan komma sig. Möjligtvis kan det bero på lugnet, samt att jag bara fokuserar på mig själv, inte möter blickar eller söker kontakt. Jag har förstått att sådant tolkas som självständigt och kan vara attraktivt.
Jag lyckades i vanlig ordning nu för tiden, undkomma den potentiellt farliga situationen* genom att förbrylla den kvinnliga sexuella predatorn, med att vara fortsatt trevlig, men inte på något vis förstå hennes förmodade avsikter.
Eftersom allting idag tycks handla om sexuell identifiering, och det är giftigt att identifiera sig som man. Ni minns kanske ”toxid manlighet”, som ett arv efter Metoo’s ”frigörelse”? … eftersom det är så viktigt kanske jag borde ha någon sexuell identifiering, preferens, som inte är heterosexuell, eftersom det inte längre får antas vara normen, då det kan kränka någon eller några som inte identifierar sig som sådana? Jag tänkte med tanke på min ovilja att ha sex. utifrån de juridiska risker det innebär, att jag inte är översexuell direkt, utan snarare undersexuell. Och då gåågglade jag det, och kom fram till att det tydligen fanns ett annat ord, asexuell. MEn då var det tydligen inte bara en beskrivning av själva sexlusten, utan även detta inom Regnbögsrörelsen, blivit ett sätt att identifiera sig sexuellt. Varpå jag så klart inte vill ha något att göra med uttrycket. Det är alldeles för bögigt. (Ja det sista var satiriskt menat)
Så jag tänker att jag ger fan i att identifiera mig inför andra, eller bryr mig om vad de använder för pronomen när de pratar bakom ryggen på mig, eller tilltalar mig direkt. Jag tänker helt rebelliskt att jag är en man, och en rätt så okej sådan, som valt bort sex pga av de juridiska och sociala riskerna med ryktes-spridning som följd av att nu för tiden graden av skyldighet baseras på det självutnämnda offrets eventuella känslor kring det som skett eller inte skett, och inte på basis av vad som faktiskt skett eller vad som går att bevisa. – Men vill ni nödvändigtvis ha en ledtråd om vad jag vill kallas – även om jag inte bryr mig ett skit – så funkar vrång, gubbjävel, och man bra.
P.S det finns för övrigt inte mycket at jobba med där nere mellan låren, inte ens mycket att rycka och dra i… får va glad om det funkar att stå och pissa, utan att allt kommer på byxorna.