Just avslutat Lena Anderssons ”Resten av verkligheten” som till största delen är baserad på en samling texter som publicerats i DN och Svd, under åren 2018 – 2021. L.A ser sig själv som Liberal, vilket hon ger till känna i boken, samt medger att hon en gång såg sig som socialdemokratisk. Jag tror inte dock, att hon använde ordet socialist. Socialist, som kanske var det jag såg mig som. Eller som Palme uttryckte det. ”Demokratiskt socialist” Fast jag gick inte omkring och presenterade mig som socialist, bara det att från val till val, så blev det oftast Vänsterpartiet.
Och paradoxalt nog, lade jag min allra första röst på Bengt Westerberg, som väl då kallade sig själva för folkpartiet. Och jag röstade nog på Bengt Westerberg, och inte på Folkpartiet då. Och en gång tror jag att jag stödröstade på MP. Mina grundvärderingar är egentligen desamma, min syn på människor, eller kanske hur jag vill vara som människa, och hoppas att några människor ska vara gentemot mig. Men min kunskap om politiken, falskspelet, charaderna, pyramidspelet, har på gott och ont förändrat hela min världsbild, och i någon mån i än större utsträckning gjort att min tilltro till människa ytterligare försvagats.
Nej jag har inte fått någon dödlig diagnos ännu, men det är väl ofrånkomligt antar jag, såvida man inte dör knall fall i en olycka. Men döende är jag, och det är du med. Och medan jag dör, lever jag efter bästa förmåga. Gör du oxå det ? Det är väl en stor filosofisk fråga antar jag, svår att svara på hux flux. De flesta ser det väl så som ar om man inte är död så lever man? Så man får väl i slutändan försöka definiera det inför sig själv, vad det innebär att leva. För mig innebär det inte att man måste uträtta något grandiost, rest världen runt, köpt upp det mesta som går att köpa. För det verkar som att ju mer man köper och vill ha i livet, desto fattigare blir man, och desto mindre nöjd blir man. Eller som metafor för vad materiell rikedom kan förvandla människan till, Kapten Barbossa i Pirates of the Caribbean:
”And there be the chest… and inside, be the gold. We took them all! Spent ’em, traded ’em and fritted ’em away, for drink and food and pleasurable company. But the more we gave them away, the more we came to realize. The drink would not satisfy, food turned to ash in our mouths, nor the company in the world would harm or slake our lust. We are cursed men, Miss Turner. Compelled by greed, we were. But now, we are consumed by it.”
Jag tänker att om jag ser på mig själv som döende, så blir jag mer levande, i nuet. Motsatsen är att rädas döden, vilket får följden att i desperation att försöka undvika det oundvikliga. så ägnar du fokus på annat än att leva. Paradoxalt? Japp, det är väldigt mycket i livet som är just paradoxalt. Som till ex kontroll, eller känslan av kontroll. Det paradoxala med just det, är att ju mer någon strävar efter kontroll, desto mer känsla av att inte ha kontroll på någonting eller någon, får du. Och när man släpper på kontrollbehovet, blir paradoxalt känslan av kontroll större. För det är bara en känsla. Vi har egentligen kontroll över väldigt lite här i livet. Framförallt har vi inte kontroll över döden. Och någonstans ligger rädslan för döden, den oundvikliga, till grund för att människor i så stor utsträckning accepterade att förlora sin frihet till globala tyranner, med början 2020. Så där är återigen en paradox. Folk verkar inte bara benägna att på order ge upp det mesta av sina friheter, och rättigheter, på en given order uppifrån, utan man till och med kräver totalitarism. Man kräver munskydd när en artificiell influensa ”drabbar” världen, som på beställning för de totalitära, så de kan införa global totalitarism, undantagstillstånd, frihetsbegränsningar, nedstängning av halva jordens samhällen, man kräver munskydd fast man vet att det inte har någon som helst positiv verkan. Folket kräver nedstängning och hårda straff mot fritänkare som motsäger sig den nya totalitära världsordning som sedan länge är planerad, och de icke demokratiskt valda ”ledarna” har tom varit öppna med detta. Och ändå reagerar inte folken?
”Det är svårt att beskriva hur det här fungerar; ett tillstånd av funktionellt sönderfall. Det var inte så att folk inte var medvetna om fakta, eller att de inte förstod fakta. De visste att Irakierna inte var terrorister. Men samtidigt visste de att de var definitivt terrorister, trots det faktum att de visste att de inte var det. Folket visste att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak, att det aldrig funnits några massförstörelsevapen där, och trots detta var folk säkra på att det fanns massförstörelsevapen som skulle hittas till slut, trots att de visste att de inte fanns. Samma sak hände i Nazityskland. Majoriteten av det tyska folket var aldrig fanatiska antisemiter. eller hardcore Nazister. Om de hade varit det, hade det inte funnits någon anledning för Goebbels och hans monstruösa propagandamaskin.
Nej tyskarna under Nazist-perioden, i likhet med Amerikanerna under ”War on terror” visste att deras offer inte utgjorde något hot mot dem, och samtidigt trodde de det precis motsatta, och därför protesterade de inte när deras grannar släpades ut från sina hem, och sändes iväg till dödsläger (koncentrationsläger) läger vilka i folkets funktionella sönderfall samtidigt både existerade och inte existerade. Vad jag beskriver kanske låter som psykos, men tekniskt sett är det inte det. Inte riktigt samma. Det är inte ett totalt uppbrott från verkligheten. Människor som befinner sig i detta tillstånd, vet att det de tror inte är sant. Och ändå är de tvingade att tro på det (och faktiskt gör det, bokstavligen tror på det, trots att det låter omöjligt) För konsekvenserna av att inte tro, är till och med mer skrämmande för dem, än den kognitiva dissonansen av att tro på ett narrativ de vet är fiction.
Att misstro det officiella narrativet innebär bannlysning/uteslutning från det ”normala”, förlorande av vänner, inkomst, status, och i många fall långt värre straff. Flockdjur, i tillstånd av panik, söker sig fort till centrum av flocken- Separation från flocken, gör dem till ett lätt byte för förföljande rovdjur. Det är samma instinkt nu, hos folket. Det är varje officiella narrativs mål att skapa den här typen av flockmentalitet. Inte med avsikt att dupera och lura allmänheten, utan mer för att förvirra och terrorisera dem till den grad att de återgår till sina primala instinkter, och drivs enkom av existentiell rädsla – där sanning och fakta inte längre betyder något”
Från C.J Hopkins bok: The rise of the new normal”
Innerst inne, vet varje människa att vi inte klarar oss på egen hand, än vilka illusioner man är redo att proklamera utåt angående att vara sin egen lyckas smed. Vi är ett flockdjur, och dessutom ett väldresserat sådant, i form av tamboskap, som om civilisationen faller och lönen inte kommer in på kontot, eller bidraget, så kommer de flesta av oss att dör inom några veckor eller månader. De flesta ryggar tillbaka bara så fort någon nämner döden, man vill inte tänka på det. Och det är den stora lyckan för totalitära krafter.
Nyligt kom ett – tydligen brådskande ärende, oss hyresgäster på Älvtorpet via mail. Inom två veckor ska vi tydligen, om vi vill fortsatt kunna se på TV (Och det är inget litet hot det, i ett samhälle där vi helst aldrig vill släppa blicken från skärmarna, i rädsla att behöva uppleva egna tankar och egna känslor) … om vi vill fortsätta se på TV anmäla intresse hos Telia, annars stängs det av för oss, då Hyresvärden, på egen hand valt att byta bolag, från Tele 2 till Telia. Fram tills nu så har det ”ingått i hyran” att se på TV. Vilket innebär att vi inte alls fått tv gratis så som det presenteras och kan låta, utan vi betalade för tv, fast via hyran, annars skulle således den summan som tv utgjorde kunna dras av från hyran, om inget tv-tittande idkades.
Hyresvärden gjorde i mejlet poäng av att de på intet sätt vill vara inblandade i det nya avtalet med Telia och TV via fiber, som redan är indraget till bostadsområdet, genom en annan kuppartad monopolistisk. påtvingad affär mellan Älvtorpet och Telia, vilket jag återkommer till. Men nu innebär det i praktiken en kraftigt ökad kostnad för hyresgästen, på en faktiskt ännu ej definierad summa, eftersom Telia så fiffigt precis i överförandet har en ”kampanj” på TV-abonnemang. Vilket innebär att den höjningen inte fortsättningsvis kommer vara samma som nu presenteras på mellan 149 – 249 kr beroende på vilket utbudspaket du ”väljer”.
Och för ett antal år sedan när Telia gjorde sin kupp för att skapa säkra marknadsandelar genom tvång, när de vardet företag som drog in fiber i fastigheterna, mot ett avtal med hyresvärden att ha monopol ett visst antal år framöver. Man kan tycka att det är rimligt att de ska få tillbaka på sin investering i fiber. Det ifrågasätts inte. Men Ärligheten och huruvida det är en fri marknad ifrågasätts å det kraftigaste. Samt frågan om kunden egentligen har fria val? Avtalet mellan hyresvärd och Telia pågick såklart över våra huvuden, vi fick bara välja om vi skulle koppla in fibern de drog in. Nå ja, 10 Mbit för 200 kr i månaden,. Det klarar man sig på, och det är överkomligt, tyckte många hyresgäster med mig. Och kanske en rimlig ersättning till Telia för jobbet.
Det hade varit rimligt om inte sedan Telia efter något år SLUTADE ha 10 Mbit som lägsta val. Ganska omgående hade kunden inte längre det valet utan fick ”välja” på att ha 100 Mbit hastighet på nätet, eller vara utan fiber. 100 Mbit kostar då inte längre 200 kr/månad så klart, utan 549 kr /månad
Detta har föranlett mig att fundera på huruvida jag nu ska välja att villigt gå in i Telias och hyresvärdens prishöjningsfälla och bara acceptera att de lurar mig. Eller om jag en gång för alla ska sluta betala för kommersiell propaganda (reklam) och/eller statlig propaganda (public service, SVT) – Jag har kommit fram till att jag inte vill betala för att bli lurad och programmerad, så de får helt enkelt stänga av mig från TV-tittandet. Kanske blir det en befrielse – tack Telia och Älvtorpet för att ni pushar mig från tv:n och bort från att betala er för att ni lurar mig – Tack !