…
Helt nyligt, skrev en person till mig att jag inte förstått alls vad yttrandefrihet innebär. Det kan hända, men vem avgör det? Han ville själv med eftertryck hävda att begränsning av yttrandefrihet inte bara var nödvändigt för yttrandefrihetens överlevnad, utan även att varje forum, ska betraktas som privat egendom, där ägaren av forumet skall ha sista ordet om vad som får skriva, och vem som får skriva det. Om fallet vore att det i varje situation för varje givet ämne funnes tillgång för medborgarna i tusentals olika forum med olika forumägare, och olika åsikter, så kvarstår problemet att ingen diskussion mellan oliktänkande kan uppstå. Och det är illa nog. Ett än värre problem vore om vi befann oss i et läge där ägarstrukturen kring en överväldigande majoritet av alla officiella medier och sociala medier ägdes av samma intressenter. Jag är inte helt säker på om den genomsnittlige medborgaren uppfattar det fundamentalt farliga i den situationen. Och ändå är det de facto precis där vi är nu, utan att en förkrossande majoritet har uppfattat det.
I mannen som ansåg jag inte förstod vad yttrandefrihet innebär, och så vitt jag förstått det, de allra flestas föreställningsvärld, finns det ett facit med fakta, och goda, objektiva människor med total makt, som kan leverera dessa, utan att tumma på sanningen. Tills slut tycks alla diskussioner jag haft med folk kring ämnen som klimat, krig, vaccin, nedstängning av samhället, censur, bottna i att de litar på de som har total makt över oss. I den mån de nu förstår att de ha total makt över oss. Min vinkel på det påståendet är att de har bara total makt över oss om vi ger den till dom. De är få, jordens befolkning är många … än så länge.
Jag har länge trott att väldigt många inte riktigt satt sig in i hur de uppfattar ord och rättigheter som frihet, yttrandefrihet mm mm. Men ju längre jag skrivit, diskuterat och inför döva öron uppmanat folk att själva leta sanningen, börjar jag misstänka att folk inte vill vara fria, de vill vara styrda, bli programmerade, få det serverat hur de ska tänka, agera och prata. Och för deras skull är det då tur att det alltid kommer finnas tyranner som inom ”lagens” ramar kommer ställa upp på att styra dem, och ljuga för dem, förtrycka, döda och såra dem. För oss övriga är det en olycklig utveckling.
Det märkliga är att jag satt och diskuterade yttrandefrihet med människor som förmodligen låg rätt nära mig i sakfrågan i ämnet: vindkraft. För jag menar att utan yttrandefrihet och att alla typer av åsikter och forskning får komma till tals så förblir det en ickediskussion, där två parter sitter och hittar på mest elaka invektiv, förolämpningar som ersättning till argument för sin sak, likt två supportersektioner gör på en fotbollsmatch, fast med allvarligare konsekvenser. Själva grundartikeln kunde jag inte kommentera eller diskutera, eftersom den genom betalvägg på ETC förblev dold för mig. Just i energifrågorna, är min hållning egentligen inte en position med för eller emot, den ena typen framför den andra, utan mer att om problemen med oljeenergi skall lyftas fram i ljuset som underlag för beslut, så måste problemen för det som kallas alternativa energikällor genomgå samma granskning. Det görs inte, och det är de som ÄGER större delen av jordens medier, journalister, politiker, forskare som också äger plattformen för diskussion, som mannen som menar att jag inte förstår vad yttrandefrihet är, vill ges makten att utesluta oliktänkande från sina plattformar, på basis av äganderätten. Det kan inte finnas ett bättre recept för en global totalitär diktatur med makt utövat från icke valda makthavare.
Ett av exemplen han gav för att visa hur korkad jag var, när jag citerade Noam Chomsky’s ord:
“If we don’t believe in freedom of expression for people we despise, we don’t believe in it at all.”
… var att äganderätten och yttrandefriheten hörde ihop, och att hemma hos honom, bestämde han och ingen annan:
”I mitt hus bestämmer JAG vem som får prata. detta då det är MITT hus. Samma sak med ett forum eller en tidning eller annat. det är ÄGAREN som bestämmer.”
… menade han.
Varpå jag undrade om han hade sambo, och om hon hade rätt att yttra sig, hemma hos dem. Jag tycker det är relevant faktiskt.
Nu kastar sig alla ut och skriver RIP för Alexei Navalny… vilket kan verka rätt sak att göra? Det är ju trots allt en oppositionspolitiker mördad av regimen i det land han lever i, och det sker samtidigt som regimen invaderar Ukraina. Det kan väl inte finnas något att diskutera ens i fråga om vad och vem man tar ställning för?
Jo! Det finns ALLTID saker att reflektera över. Framförallt hur mycket av den information vi får oss till livs är sann, och om det finns sanning, hur mycket är sant? Och vilken information som är intressant för helheten har medvetet utelämnats av västvärldens medier. Att Ryssarna utelämnar fakta, tycks vi alla veta, men det tycks vara otänkbart att väst är lika goda kålsupare på den punkten, trots att alla egentligen vet att det är så. Trots att politikerföraktet är stort även här, för att politiker ljuger, och är korrupta. Det vet vi. Ändå så bortser vi från det. Vi vet att nästan inga rubriker i main stream media stämmer överens med innehållet, men ändå litar vi på dem, och misstänkliggör all annan media. Hur kan det komma sig ?
Hur kommer det sig att ingen av de som gör detta ens ägnar en tanke åt oskyldigt fängslade
och psykiskt torterade Julian assange? – Jo för det är vad ni blivit beordrade att tänka och känna.
Just nu är den globala elitens största mål, enligt Ursula von der Leyen …. att motverka desinformation, misinformation, och malinformation. Det är intressant att det sker i en tid då hon och hennes gäng har gett ut order,till alla medieföretag de senaste åren om att censurera internet och media hårt vad gäller vissa ämnen så som vaccinskador och pågående överdödlighet världen över, i de länder som hade påtvingande vaccinering. Inte så i Afrika eller Östeuropa. Att hävda sådana sanningar kallar dessa despoter för ”Mal-information” det vill säga den är egentligen sann, men är skadlig för allmänheten att ta del av. Man vill alltså öka demn censuren, och gå hårdare åt fritt tänkande. Det hon kalla desinformation, vem har bestämt att det är falsk information ?
Nu reagerar folk med R.I.P för Alexei Navalny:
”så där ja nu är Alexander Nalvalnj död, jag Rippar honom, sen är jag god, och kan fortsätta undvika egna tankar”
Ja men visst är det ett fruktansvärt brott av en fruktansvärd diktator, Putin men som mr T sa…
– do you think our own country is so innocent ?”
dit vill folk inte riktig låta sina tankar gå. Och det mönstret återfinns även i det lilla livet, anklaga, följa med strömmen mobba och övertyga sig själv och omgivningen hur god och oskyldiga man själva är