…
En vanlig frågeställning nån gång i livet eller ofta för de flesta verkar vara, vad är meningen med livet? Det finns så klart inget svar på det, det är kanske därför den frågan är så central. Sen matas vi redan från födsel med att vi ”ska lyckas i livet” … vi ska sukta efter ”rikedom”, materiell bekvämlighet, stapla pengar på hög, pengar som kan raderas ut med ett knapptryck, eller en total ekonomisk kollaps. Varför vill jag överleva?
En del människor vill dö, mitt i livet. Do I blame them? Nej, jag har ingen aning om deras förutsättningar, vad de har varit med om, vad de känner och tänker. Men jag VET att det finns en gräns för alla människor vad de kan överleva själsligt. Jag vill dö, så till vida som en förlängning av frågeställningen ”Vill du leva för evigt”? Men jag vill inte dö nu. Är jag rädd för att dö? Ja men lite…. annars skulle jag inte värdesätta livet, annars skulle jag bli oaktsam. Men jag har inte något problem med att tänka på ATT jag ska dö nån gång. Varför vill jag överleva?
Bara att överleva i sig, är en biologisk reflex. Vi har det inprogrammerat i våra ursprungliga gener. Det är sunt att vilja överleva. Det är en förutsättning för att leva. Det finns en skillnad mellan att överleva och att leva, som går att fundera kring. Både biologiskt, men framförallt själsligt. Det finns en slags inprogrammerad hysteri, sedan lång tid inprogrammerad i oss via reklam och statspropaganda, om att ”leva livet till fullo” ”Fånga dagen” ”tänka positivt”, resa och göra karriär, knarka upplevelser varje dag, där den som har mest låtsaspengar kan knarka ”livsupplevelser” mest intensivt. Jag har kommit fram till att dessa är illusioner, som andra människor tjänar på, på olika sätt, både tjänar pengar, och makt och kontroll över jordens människor. Och många av de som stjäl våra själar är fångar själva, i illusionen om vad lycka är.
Om jag skulle gå med på vad samhället och globalisterna, mina medmänniskor, och mina motmänniskor anser vara eftersträvansvärt, så skulle jag inte alls leva livet, ta vara på livet, för jag har inte råd ekonomiskt att göra de saker som kommersialismen påstår är att leva fullt ut. Den inbillade misär, själsliga fattigdom jag då skulle ha, fungerar då isf som osynliga bojor på mig, genom att vara konstant missnöjd, och sträva mot ett mål som aldrig kommer att innefatta mer än en bråkdel av världens befolkning. Likt Jehovas vittnen vars Himmel är full vid 144.000 själar
”En skara på 144 000 vittnen ska bli upphöjda till ett andligt liv i himlen. Där ska de tillsammans med Kristus regera i Guds rike. De som inte får plats i himlen, får ett evigt liv på jorden som undersåtar till de upphöjda.”
Jag skulle säga satt vi övriga inte har mycket att kritisera Jehovas vittnen för på den punkten, eftersom vi faktiskt lever efter samma system, här på jorden, här i livet.
Samma illusion får oss att köpa trisslotter eller spela på Euro jackpot, vilket bara har EN vinnare, de som administrerar och håvar in satsade pengar. Vi övriga är lurade att tro att om vi blir den lycklige vinnaren så hamnar vi ibland de 144.000 själarna (metafor) Livet igenom ska vi drömma om det vi inte kan få, för att inte vara nöjda, för att tro att alla har chansen, att leva ett liv, som troligtvis ingen när det väl slår in, vill leva. Otaliga är de människoliv och förhållanden och vänskaper som slagits i spillror pga av miljonvinster. Och slagsmålen kring dessa låtsaspengar, som i slutända betyder ingenting. På samma sätt som släktingar besudlar en bortgången släktings minne, genom att slåss och bli osams om den ”värdefulla” servisen hon/han lämnat efter sig. Varför vill jag överleva?
Och nu pågår ett krig, ett globalt informationskrig, med miljarder människooffer, och ännu fler växter och djur. En dystopi utbreder sig som vår verklighet, där människor inte längre bryr sig om sin yttrandefrihet, inte bryr sig om sina barns framtid som följd av det. Där medicinska massexperiment med otaliga dödsfall, och än fler med kroniska sjukdomar som följd av experimentet. Varför vill jag överleva?
Jag kan aldrig gå tillbaka till passiv tystnad, ej heller till omedvetenhet. Jag kommer så länge jag har kvar min själ, och mitt medvetande, vare sig jag vill det eller inte, vara en själens krigare, som slåss mot förtryck, mot censur, mot medicinska experiment på människor. Det är mer än de flesta kan säga utan att ljuga. Och om inte ni vill slåss för era barns själar, så får jag göra det, så får vi ”högerextremister och Antivaxxare” göra det.
Varför överleva?
För att kampen om rättvisa ger mig mening, för att göra saker jag tycker om, och som bidrar till en balans mellan människor och människor,. mellan människan och naturen, som vi är HELT beroende av i slutändan. För att vara en del av livet, inte för att kontrollera det. För att vara en del av mänskligheten, inte för att kontrollera den, för att vara en del av naturen, inte för att förgöra den.
.. och för att få njuta av espresso och en god bok.