Månad: november 2023

…
Oskuldens tid är förbi för mänskligheten. Det är en grannlaga uppgift att försöka sortera sanningar från lögn, och en lika hopplöst projekt att reda ut hur man kan leva så hälsosamt som möjligt. Många har resignerat och menar på att man inte lever längre för att man lever hälsosamt. Om nu målet är enkom att leva länge? I det resonemanget involveras inte varken livskvaliteten MEDAN vi lever, eller jordens och mänsklighetens fortlevnad.

Ändå finns det en djupt rotad instinkt kvar hos människan att överleva. En instinkt som nu helt ogenerat utnyttjas till att skrämma vettet ur folk konstant. När en skrämselpropaganda ebbat ut, lanserar man en ny: Svininfluensa, Metoo, Covid, Ukraina, Palestina, Apkoppor, kärnvapenkrig etc etc. Det roliga är att de som står bakom dessa propagandadrev, ofta anklagar kritiker till dem, för att vara domedagsprofeter. Eller nä… inte så roligt, ganska tråkigt vid närmare eftertanke.

En äldre man från Dämsta, öst om Sollefteå, opponerade sig irriterat, när han blev tillsagd att äta vitaminrik mat, med orden:

– Har du nånsin sett en vitamin?

Det har man ju i regel inte gjort. Och ändå är det en självklarhet att det existerar för oss, och att vi behöver dessa, vitaminer. Hur blev det självklart, kan man undra? Nä det är sannerligen inte lätt att orientera sig i den här världen. Det torde nog vara lättare att bli nedsläppt i vildmarken utan karta och kompass, och hitta därifrån till civilisation. Man skulle väl kanske dö innan man hann klart uppgiften…. men ändå lättare uppgift än att orientera sig mellan lögn och sanning i den här världen.

I allt detta myller om information och desinformation, fake och fakta, finns det ändå några saker jag kommit fram till som jag med säkerhet vet. Vetenskapen har undanhållit oss fakta, och gör det än. Regeringar, opposition, media och läkemedelsföretag likaså. Det är ett faktum, och kan bara bestridas om man är blind i hjärnan och hjärtat eller om man medvetet ljuger.

Nej jag har inte sett en vitamin, jag har inte set ett virus. Jag vet att folk blir sjuka. Det har de alltid blivit. Skillnaden nu, är att folk dessutom blir sjuka av det som påstås ska göra dem friska; mat och medicin. Den här innehållsförteckningen skickade t ex kusin mig, på den bacon-ost han köpt:

Hårdost (56%), Vatten, Svensk baconrulle 7% (bacon 2,9 %, fläskkött 2,9 %, vatten, potatismjöl, salt, köttbuljong, glukossirap, druvsocker, antioxidationsmedel (E300), konserveringsmedel (E250), rökarom), Smältsalter (E339, E452, E330), Arom,Konserveringsmedel (E202, E234), Socker

Detta är ett typiskt livsmedel, med fullt av kemikalier livsmedelstillverkarna gång på gång försäkrar oss om är ofarliga, stöttar av ”vetenskapen” Man försäkrar oss om att insekter och odlad lax, är framtiden inom livsmedel, och artificiella grönsaker och kött. Och deras budskap går fram. Man ser det t ex på vad folk helst väljer att äta. Ett exempel är de hårt besprutade äpplena som ser ut som de vore av vax. Det föredrar den genomsnittligen kunden före ett obesprutat med några bruna fläckar på. Man är mer rädd för det naturliga, än för gifterna som skapa en visuell illusion om ej angripna grönsaker.

Det är inte lätt att skilja verklighet från lögn, eller leva hälsosamt, jag medger det. Men saken verkar vara den att folk inte längre ens vill det. Man tror att om en officiell myndighet presenterar information, är den sann, samt att om någon motsäger sig detta, är det desinformation. Man väljer faktiskt att tro så. Man inbillar sig att vetenskapen är i bestämd form singularis, och inte går och inte får ifrågasättas. Då om något, är det inte bara möjligt att gå vilse i verkligheten. Det är ofrånkomligt!

Dr John Campbell, presenterar då och då myndigheternas egen information, vetenskap som är godkänd av staten, WEF, WHO… och visar på att den är motsägelsefull och utan belägg. Detta till trots står det ständigt en påminnelse-banner under hans inlägg om att ni ska läsa på folkhälsomyndigheten för satt få ”rätt” information. Vilket indikerar att hans information är fel, trots att det är WHO’s och erkända, godkänna forskningsinstitut som presenterar dem. Låter det sunt? Så här ser den ut:

De flesta myndigheter går fortfarande ut med informationen att vaccinerade är bättre skyddade och har längre skydd mot covid, trots att egentligen ALL forskning visar på motsatsen. Låter det sunt? Man har t ex konstaterat/påstått att det naturliga immunförsvaret som uppstår efter varit sjuk, utan att vaccinerat sig varar 6-8 månader eller längre (De har inte forskat längre än 8 månader. Medan det påstådda för vaccinerade är upp till 4 månader… samt att det immunförsvaret redan efter några dagar efter intagen vaccination, börjar gå ner.

Allt de behöver göra för att medborgarna ska misstro forskning som motsäger vaccinets fördelar och dess påstådda säkerhet, är alltså att sätta en sådan banner som folkhälsomyndighetens, eller en där de påstår att ”oberoende faktagranskare” har hittat fel i en text eller video, som de då gör suddigt, så att det ska bli än mer motbjudande att vilja ta del av informationen. Sen, i ärlighetens namn, läser ni inte detta, eller tittar på det ? Eller hur?

Videon med John Campbell, där han delar med sig av en Israelisk undersökning som visar att vaccinerade har 13 ggr större chans satt bli infekterade av Coronavirus. 27 ggr fler blir sjuka i den vaccinerade gruppen. 8 st inskrivna på sjukhus i den vaccinerade gruppen, NOLL i den ovaccinerade, (som skaffat sig immunförsvar genom att ha haft covid).

Och då tar man inte just i denna video hänsyn till allt hysch hysch kring vaccinskadade och döda efter vaccinering. Jag på står mig inte veta hur många de är. Men jag vet med säkerhet att de döljer detta för oss. Varför? Och vi vet med säkerhet att vaccin aldrig hindrade smitta, som påstods, och dessutom var påtryckningsmedlet för att ge ovaccinerade dåligt samvete, och splittrade samhällen länder och familjer. Det fanns inte ens en avsikt från t ex Pfizer att skapa ett vaccin som hindrar smitta, och det är i sin tur för att det troligtvis inte är möjligt.

Så jag har inte sett en vitamin personligen, jag har aldrig sett ett virus, men jag vet när myndigheter, företag, media ljuger för mig. Och varför skulle de ljuga för oss och undanhålla forskning, och varför skulle de införa hårdför censurering… om de inte hade nåt att dölja?

Nä nu tar jag mig en måltid av egenodlat UTAN glukossirap, druvsocker, antioxidationsmedel (E300), konserveringsmedel (E250), rökarom), Smältsalter (E339, E452, E330), Arom,Konserveringsmedel (E202, E234), Socker… och hoppas på det bästa, att jag överlever den kosten, som ovaccinerad.

…
Jag uppskattar lugnet och tystnaden, allt mer, för varje dag som mitt liv, sedan länge med allra största sannolikhet äntrat andra halvlek. Man vet ju inte, matchen kan ju blåsas av i förtid också. Men tystnaden, här i civilisationen är sällan eller aldrig total, det är alltid någon form av brus eller doft buller, även när man stängt av alla ljud man själv orsakar.

Men TV:n t ex, är väldigt sällan på nu för tiden. Den mest funktionella funktionen den har, är när jag ska vagga mig till sömns, men då är det inte heller TV:n utan noggrant utvalda DVD-filmer, som är insomningsvänliga, som jag använt i samma syfte hundratals gånger förut, varje film. ”The bucketlist” och ”The darkest hor, och Equalizer är tre av de vanligaste, tillsammans med Sagan om ringen. Det brukar inte ens ta 10 minuter innan jag somnar, till dessa ”gonattsagor”

TV:n är sällan på, radion inte mer än 20 minuter per dygn. Stereon, bara när jag städar eller diskar, för att få eld i arslet o få nåt hjort. Men tystnaden, är allt mer underbar. Ibland, kan nästan en öronbedövande tystnad uppstå, när man tar längre promenader in i skogen, vintertid, och stannar upp, så att knarrandet från skorna inte förtar tystnaden. Det är som ett tryck på trumhinnorna, lättar, och man känner hur en annars konstant spänning lättar. Till en början kan det till och med upplevas ångestfyllt, för den ovane, som aldrig har extern ro vid audio-infarten till hjärnan. Som om det inte brusade tillräckligt där med oro, och synintryck. Det är oxå en sak som inte förekommer i skogen, ljus-föroreningar som neonljus, eller blinkade, hysteriska jävla julbelysning, som ger epilepsi-flimmer i hjärnan.

Ikväll går jag och Gunnar Brusewitz skilda vägar ett tag. Det har varit trevligt att läsa. Bestämmer inte vilken bok som tar vid. Är dessutom snart klar med parallell-boken Vardagar av Lundell. Har ju en hel bokhylla med olästa böcker, känns lyxigt.

Luften känns tung att andas när det är denna snöblask. Men ut o går går jag ändå. Mina högskaftade Gortex-kängor gör sig bra i slasket. Jag blir nästan som ett 3-årigt barn i vattenpölar, när jag har dem på mig, och går demonstrativt rakt i stora vattenpölar och slaskig snö, där inga andra vuxna går. Bara för att jag kan.Jag till och med tycker det är lite roligt att plaska,. och ler för mig själv.

Tror det får vara bra med grönkålssoppa ett tag nu. Kanske växer de grönkål ut genom öronen på mig. Nu kan jag njuta av morotssoppor, tomatsoppor, grekisk gratäng, rödbetsbiffar, att värma, färdiglagat från frysen.

Jag mår nog rätt bra, peppar peppar. Åtminstone fysiskt, peppar peppar. Bara lite trött emellanåt. Kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är gubbtrötthet. Jag mår nog rätt bra i själen oxå för närvarande, peppar peppar, kanske lite trött där oxå. Jag får då och då flashbacks från gamla tider, utifrån luktintryck, människor jag träffar, utifrån ljud, musik… eller bara känslor som legat och grott inuti, och vill poppa fram,. med de tankar som följer. Eller om det är tvärtom.

Av någon underlig anledning kom jag att tänka på när K.F och jag körde varsin moppe runt Egina. Jag var inte i gott skick då, i själ och hjärta. Men ändå kul att åka moppe där och då. Jag träffade Sören idag, från Sjundedel. Sören som kallades för Surren oxå… Det var ett angenämt återseende. Jag gick fram, nära och frågade om han kände igen mig, han har ju fått några år på nacken. Det såg ut som han fick jobba på att placera mig i nåt sammanhang. Men det gjorde inget för han pratade på, om allt och inget, och såg ut att vara glad att bli tilltalad.

Nu blir det natt-skorpa Gonatt alla konstiga människor!

…
Min själ och mitt sinne, tycks alltigenom hela min levnad så långt, varit överbemannat av en oproportionerligt stor ansvarskänsla och dåligt samvete. Jag är förvisso inte ensam om detta i min samtid, men vi blir färre, som är utrustade med samvete ovch ansvarskänsla, det är ett som är säkert. Allt som oftast är det även på denna punkt tvärtemot-principen som gäller, när det gäller ansvar som motiv för höga löner, och verkligt taget ansvar, som är eller borde vara kopplat till ett samvete. Högavlönade politiker och VDar pratar ofta om ”ansvar”, när de i den nu för tiden korrupta pressen, alltmer sällan behöver försvara sina svindlande höga löner och ersättningar med att de har ett ansvar. När saker och ting som det alltid plägar göra med den typen av makthungriga politiker och karriärister, går åt helvete… så tar de ”sitt ansvar” och avgår från sin post, med avgångsvederlag under ett antal år som folk med samvete och moral inte ser under hela sin livstid.

Men min strängt självdestruktiva ådra av ansvar och samvete, har blivit hårt präglad i min själ och mitt sinne, långt utöver ansvar och förväntat samvete borde sträcka sig. Långt bortom mina misstag, och långt bortom min egentliga skuldbörda, eller ansvar som rimligen kan utkrävas av mig. Det har blivit bättre, något bättre senaste tiden, vilket gjort det möjligt för mig att inte evigt bada i ångest och livsleda, utan t o m kunna sträcka på mig något av ren stolthet. Jag kan till ex minnas uppbrottet med K.F, utan att krympa ihop som ett själsligt russin, inför tanken på tårarna som föll utanför min kropp, nedför K.Fs kinder. Sedan länge har K.F så klart gått vidare. Kanske t o m samma vecka som uppbrottet skedde. Förstår ni nu vad jag menar med o-proportionalitet?

Det har plågat mitt sinne och min själ, och gjort mig till en människa som varit lätt att utnyttja i arbetsliv, fritid och föreningsliv. Min frustration över att saker inte blivit gjorda utifrån medlemmars och kamraters genuina skräck för arbete som inte generar lön i form av kronor i massor, har gjort att jag helt enkelt själv tagit tag i saker som varit, åtminstone på papperet gemensamma åtaganden. Och giriga opportunister har inte alls haft några som helst problem att dra fördel av denna min frustrerade egenskap av otålighet inför ogjorda arbetsuppgifter.

Varför blir vi de personer vi blir? Hur stora är egentligen våra möjligheter att förändra beteenden och personliga egenskaper? Hur mycket skyller vi ifrån oss av rädsla för förändring, eller rädsla för det okända? Och hur mycket hindrar oss vanlig jävla bekvämlighet och egoism från att förändra oss till det bättre, för satt vi inte blivit tvingade till förändring, eftersom vi ändå fått allt vi velat och behövt? Vad formar en människa? Och hur tar man sig ur den formen?

Jag blir allt mer medveten om vad som pågår i det stora, som fjättrar oss i rädsla och vanföreställningar om den ”goda makten”, som vill oss väl, och gör allt för vår skull. Jag blir allt mer medveten om hur sammanflätat alla dessa skrämselapparater är, så för in oss som fårskockar i fållor, med blind tillit utan att ens försöka undvika, än vilket öde som väntar oss på andra sidan inhägnaden.

En av alla dessa planerade omformande av det mänskliga psyket som samarbetar med andra områden mot dekadens och förfall, är den så kallade feminismen och regnbågsrörelsen. Den har hållit på under en längre tid, men har under senare år eskalerat till ett sådant globalt vansinne utan reflektion, att den nu påverkar hela mänsklighetens mentala och kroppsliga hälsa, samt dess framtid som art här på jorden. För egen del, var jag tidigt utsatt, vilket förklarar varför jag både upptäcker alla dess äckliga baksidor i större utsträckning än andra män, samt förklarar min starka avog inför rörelsen. Den korta berättelsen är att jag var av nöd och tvungen bo i samma lägenhet, och uppfostras av en mor som hatade män… och inte skrädde orden kring detta, inte ens inför mig, eller ska jag säga i synnerhet inte inför mig. Det är allt jag säger om orsakerna till min lyhördhet inför dessa frågor.

Samtidigt som jag är bra på att upptäcka den här typen av galenskaper som tappat helt förankringen med den mänskliga naturen, och lever på hat och egoism, så är det ändå svårt för min lätt stressade, otåliga hjärna att sammanfatta saker som jag betraktat, och upptäckt under lång tid. Jag är ännu ingen bra roman-författare som samlar på sig fakta, bearbetar, lägger upp resultaten i ordning, jobbar på ett slutresultat. Kanske blir jag bättre även på det.

Allt det jag velat säga kring det, har jag säkert skrivit minst en roman om, fast utspritt i massor av blogginlägg, genom åren. t ex nu senast om galenskapen kring att riksdagen ska rösta igenom forskningsanslag för att forska kring artificiella livmödrar, med feministiska och HBTQ+fylyr6rojj upphöjt6 till 7 .. agendor, så som att alla människor på jorden ska ha rätt att ”bli gravida, utan att bära på fostret själva, samt att ”frigöra kvinnan från obehaget att bära barnet nära hos sig i magen eller riskerna med födseln av barnet, och inte minst viktigt, så att kvinnorna kan vidhålla och utveckla sina karriärer. Fattar man inte det sjuka i detta, är man nog totalt förlorad som människa betraktat.

Men allt detta galna i den feministiska uppgörelsen med sin egen biologiska natur, sker på så bred front, och har blivit så djupt ingrott i folks hjärnor, att de inte ens längre förstår i ett bredare och mer långsiktigt kan överblicka de eventuella följderna av sitt framskridande, som alldeles uppenbart, inte alls handlar om jämställdhet som mål, utan maktövertagande och avskaffande av manlighet. Både den manliga könsrollen som beskrivs som toxid nu för tiden utan att knappt någon vågar eller ens vill opponera sig… men även en påbörjad avveckling av den manliga kroppen, fysiken och biologiska identiteten. Den snällaste tolkning jag i dags dato förmår att göra, är att de blivit fartblinda och sitter fast i mentala bubblor, och informationsbubblor, utan att ha förmågan att se helheten, eller viljan att sde helheten av sina ageranden. Det märks i stort och i smått över hela samhället och globalt. I folks beteenden reaktion, medvetna utelämnande av information, genus-skudbeläggningskampanjer som aldrig tar slut. I politiken, i sporten, i nyheterna i filmer, i reklam…

Som reklamen där en man i arbetskläder , står och ska borra i en vägg, och det blir kortslutning i huset. Vid diskbänken står frun och diskar med förkläde… eller gör hon det… eller gör han det? … det är så klart (nu för tiden en man med örhänge och kvinnligt stuk på frisyren, troligtvis av-toxidiserad då, med nya tidens normer… där står, vågar man säga HEN utan att man anklagas för att ha kränkt HEN ? … där står henom, och ruskar föraktfullt på huvudet över den manliga mannens tilltag att fixa själv. Budskapet är att han är misslyckad. Budskapet är att manlighet är misslyckat och föråldrat. Det finns hur mycket som helst av den här typen av budskap, och jag BORDE samla ihop den någon dag, och göra bok av det. En reklam för några år sedan förbjöds efter mycket om och men, efter det att kvinnan i reklamen skadat mannen. Nånstans i mina arkiv har jag sparat den.

Filmvärlden är nästan helt förstörd av samma propaganda och snedvridna könsrollsförbittring. Och det avspeglar sig dessvärre på väldigt många kvinnors syn på både män, förhållanden, och offer-rätten. Det har blivit en vedertagen hållning som nästan inte kan ifrågasättas, att trots att det i många undersökningar är mer vanligt (marginellt) att kvinnor är otrogna mot männen, än tvärtom, så är den allmänna bilden hos framförallt feminister, att män är otrogna svekfulla och toxida som sviker sina kvinnor, medan när kvinnor är otrogna så beror det så klart inte på att kvinnan är egoistisk och svekfull, utan på att mannen i förhållandet inte vill prata. För män är det en lose – lose sutuation. You simple can not win an argument because the game is rigged.

”I sömnlös i Seattle, är Annie förlovad med Walter, men Annies känslor har företräde i filmen, och du leds inte att känna med Walter, som faktiskt blir bedragen, utan snarare att känna för den som bedrar, eftersom hon är en kvinna. ”The intern” med Robert De Niro, är en uppvisning i könspropaganda där kvinnor äger patent på känsloliv, och mannen endast existerar för att hon ska få brodera ut dessa känslor, från sorg till panik och allt möjligt. Budskapet är att det är kvinnans rätt, inte mannens. Hela musikalfilmserien Mamma Mia är ren feministisk propaganda med liknande tydliga pekfingrar. Donna, Har varit med tre olika män Harry, Sam och Bill, är offret för manlig känslokyla, när hon inte vet vem som är fadern. Det vet inte männen heller. Men de två väninnorna till Donna tillåts så klart frottera över hur vidriga män är.

Det märks så väl på både feminister i vardagen omkring oss, och de som inte identifierar sig som feminister, men ändå håller me dem, att decennier av feministisk propaganda på alla plan, har förändrat deras hjärnor… och dessvärre deras hjärtan… När det gäller t ex känsla av otillräcklighet, och att undervärdera sig själva, har feminismen, och några av dess ovetande följare, tagit ensamrätt även på detta. Som att det vore enbart kvinnor som nedvärderar sig själva`?

nä … jag får nog ta me fan … samla ihop mig och skriva bok om galenskaperna – Och ta på er handskarna, för den kommer bli jävligt toxid !!!!

P.S på ett personligt plan vad gäller kärleken, den heterosexuella som jag mot alla odds sällar mig till, så kan jag yppa mig helt ocensurerat i ämnet, eftersom de flesta kvinnor inte ens tänker tanken på mig som möjlig partner, utifrån ekonomisk och social status samt nybliven högerextremist och INTE toxid ovaccinerad kropp. SAMT, att jag mer eller mindre, trots hungrande heterosexuellt hjärta och snopp, gett upp allt vad kärlek och passion innebär.

…
Det finns väl alltid i livet stunder då det känns som inre energin blivit dränerad. Ibland bränner folk ljuset i bägge ändar, ibland råkar du ut för sjukdom, och ibland är bara större delen av omvärlden riktigt pain in the ass. i de två första exemplen kan man ibland påverka utsläppet av energi, eller när det gäller mat, intaget av energi och näring. Man kan säga nej till folk som utnyttjar en, man kan sätta gränser för sig själv, man kan äta så nyttigt som det bar är möjligt, och man kan röra på sig måttligt. Den tredje är eg omöjlig att förändra, omvärlden. Där har man bara möjligheten att låtsas som att inget ont händer runt om en, vilket i långa loppet är som söt nektar för ondskan och dess medvetna och omedvetna följare… eller så kan man ta pauser från omvärlden. Men du blir inte kvitt den, hur mycket du än pausar eller låtsas att allt är bra.

Så idag tänkte jag inte alls positivt, nu på eftermiddagen, när energin gick ur mig, och jag inte kände för nånting alls egentligen, gick igenom de förkortade listorna med människor som en gång kanske hävdat att de är vänner… och drog till en början en djup suck. Jag tänkte inte positivt, jag GJORDE min omedelbara omgivning lite bättre och lättare att vara i, och stoppade i näring i kroppen, och gjorde en espresso, efter det att diskbänken var ren, och disken undanplockad. Då hänger inte det åtminstone över mig, och kaffet blir lite godare. Inga ”positiva” tankar i världen slår trevnad, harmoni, näring och gott kaffe. Om man mår dåligt under de omständigheterna istället för de som var innan, är det ganska skönt att må dåligt.

Oftast nu för tiden, när jag tänker, planerar, och tillagar mat, går näringsintaget alltid före smaken. Men det innebär inte att maten inte blir god, bara att den inte smakar prinsesstårta och chokladpudding varje dag. För okej, även om grönkålssoppan jag gör, i min mening är god, med purjo, och potatis till, så är det ju inte slickepott-god soppa. MEN, med vetskapen om all obesprutad näring jag får i mig, smakar den bättre, och jag vet att det hjälper mig att vara lite piggare och starkare.

Huvudsaken är ändå, att man inte ”tänker positivt” som hjälper lika mycket för psyket i förlängningen, som att för kroppen halsa en flaska sirap och avrunda med ett kilo lösgodis.

…
Som den grinige, motsträvige tvärsemot-gubbe jag är, tar det ju givetvis emot att på en årligen utsatt dag göra likt ”alla andra”, och tända ljus och minnas de döda. Bara för att ”traditionen” säger så. Nu har ju traditionen så klart förändrats och blandats ihop genom sekler och decennier. Fått nya influenser, och likt julen tappat i princip hela sitt ursprung och mening.

Allt som oftast är det girighet och kommersialism som erövrat och förstört helgerna och traditionerna till oigenkännlighet. Inte för att jag är speciellt kristen av mig, utan istället med emfas tar avstånd o det skarpaste mot alla omänskliga inhumana processer kyrkan genom historien stått bakom… men nu i vårt tidevarv, när kyrkan sekulariserats från staten, och dess makt över folk genom rädsla och skrämsel om helvetet för de som inte sköter sig i livet, blivit ersatt av media och ”vetenskapens” som undergångs-sekter, finansierade av de globalister som äger mer än hälften av jordens tillgångar.

Nä, så det bär emot att tända ljus ikväll. Men inför mig själv kommer jag undan med det eftersom jag gjort det i flera veckor nu till och från. Jag tänker bara inte likt gemene mans svenska självömkanstradition smeta ut det direkt på Mark Zuckerbergs moraliskt tveksamma Ansiktsbok för att samla gula tummar, och röda hjärtan på hög, där den som får flest vinner och är en lyckad slav…

….En självömkanstradition där man på senare decennier medvetet missförstått ord som både ”solidaritet” och ”empati” med att kräva att alla andra tycker synd om oss själva. Så som när Facebook kletades ner med svenska flaggor under ”terrorattentatet” på Drottninggatan, och polisbilar kläddes med snittblommor till blomsterhandlarnas stora förtjusning. Eller när vi skulle visa ”Solidaritet” med de äldre precis lagom till en global tvångskampanj, med jobbet, vänskapsrelationer som insatser om man inte lydde och var ”solidarisk”. I slutändan visade det sig vara solidaritet mot Pfizer, Moderna och de äckliga globalister som driver på denna galenskap, och inte solidaritet mot de äldre. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet… i den här jävla världen?

Men nu är ljusen ändock tända, i mina lyktor, så som de varit i flera veckor nu, och med en perfekt espresso på Arvid Nordqvists Grandia-bönor, slår jag mig ner i min hängstol, framför panoramavyn som utgör en snöig novembervinterdag, vid Ångermanälven. Och i knäet har jag kommit in på sista årstiden, de sista sidorna i Gunnar Brusewitz bok Årstider, där han målar omgivningar, fågelliv och mänskligt förfarande i ord, som får Rembrandts penseldrag att flagna i jämförelse. Och illustrationerna han gör med tusch, är minst lika tilltalande. Med några enkla streck.

Om man bara tar sig tid, läser noggrant, och kommer in i det ibland något ålderdomliga, nyanserade språket Brusewitz stoltserar med, så drar man i väg på en resa genom tid, rum, landskap och natur, man aldrig tidigare upplevt.

Få saker kan liva upp som samtal med människor man tycker om, men en sak toppar allt som oftast detta. Samtal med barn… i åldern 4 – 10 år. Deras ofta så underbart naiva tolkningar och funderingar kring omvärlden och sin plats i densamma. När de från samtal till samtal, vilket när det kommer till släktingar blir oerhört glest mellan gångerna, har förvandlats, i metamorfoser, till en helt ny individ sedan senast. Denna gång samtal med Kusin Jenny, och hennes 7-åriga Ella. Jenny som nu för tiden är mer Stockholmare än jag, fast hon är uppväxt i Kiruna och Arvika. Medan Ella 7 år, är 100 % Stockholmare… eller som vi skulle uttryckt oss om det gällde invandrare: Andra generationens Norrlänning.

Med hjälp av Kusinen, blev jag uppdaterat på ett Stockholmskt slang-vokabulär som den lilla 7-åringen som andra generationens norrlänning, och låtsasstockholmare nyttjar: Man ”krajjar” något… typ ”förstör”. Och anbelangande ”vokabulär”, så var Åsa hit idag och lade grunden till 1000-bitars pussel, medan jag pusslade om henne genom att bjuda på hembakt, infernaliskt god filmjölkslimpa och hemkokad Gris-Gryns-Gröt, med 2 dl vispgrädde i. Nu var inte Åsas 10-åring här på besök och lade pussel, vilket hon annars är väldigt bra på, har jag hört. men Åsa berättade att frågvis, kunskapstörstande liten 10-årig Evelina, efter att ha lärt sig nya ord kan yppa:

– Jaha då har jag lagt till ett nytt ord till min vokabulär.

…
Vänta lite, ska bara stretcha benen, innan jag börjar skriva.

Så där ja, nu känns det bättre. Ibland är musklerna så stela att de känns som stela, malande, rastlösa klumpar. Jag är för dålig att stretcha i samma utsträckning som jag utsätter mig för fysisk ansträngning. Men jag gör ju en del rätt också, med träning, vila och kost. Jag var t ex ner på lotterna och skördade grönkål idag, den 2a november, med en dm, snö, och 7 minus i morse. Och gjorde sedan soppa på egen potatis, egen purjo och egen grönkål, till det, vatten, crème fraiche, oregano, timjan, basilika, salt och peppar. God, relativt billig och väldigt näringsrik, mättande matig, soppa och mat… och inte besprutat med gifter. Sånt går nästan inte att värdera.

Trots detta, är jag ibland trött, även dagtid. Jag vet inte, men misstänker att jag är mentalt trött utifrån hur världen och den omedelbara tillvaron ser ut. En till synes omöjlig kamp, för människor som inte värdesätter sin egen och sina barns frihet och mänskliga rättigheter…

Jag läser mycket. Böcker, Main Stream media, alternativ media, tidskrifter, så brett det bara går. Men jag klarar inte att läsa de mängder jag skulle vilja. Huvudet blir trött. Kan bero på synen, men även mental trötthet. Tidningen Epoch times går från klarhet till klarhet, kommer en gång i veckan, men hinner sällan läsa allt jag vill läsa. En tjock tidning, nu i 4 delar, som gamla tiders DN, på den tiden DN var en bra, hyfsat neutral nyhetstidning, och inte agenda-journalistisk och censur-frisk. Ingen reklam i Epoch, och ändå så innehållsrik. En ren nyhetsdel, en kulturdel, en TV-del med korsord, och nu ytterligare en mer lättsmält del som heter weekend. Den hade gärna fått haft ett svenskt namn. Foton och bilder i kulturdelen och weekend är storslaget vackra och intressanta. Ett område som main stream media tycks ha kapitulerat inför… lika väl som den grävande journalistiken som oxå är död i main stream. Så går det när man håller käft när USA, Sverige, Ecuador och Storbritannien är aktiva eller medgivande till fängslandet ab´v journalisten Julian assange. Då mördar man den granskande journalistiken. Även om jag självklart inte håller med om allt som skrivs i Epoch, så anstränger man sig för att vara så saklig som möjligt, och ge minst två perspektiv inför ett ämne. Vilket inte ens är nära på så i main stream. =OCH man tar upp ÄMNEN till artiklar som är tabu i main stream.

Jag och B gick ju 2 mil härom dagen, det var jobbigt för kroppen, men vi klarade det, och det var en fin promenad till Skedomsbodarna. Vi fick se tjäder livs levande, och en annan stor fågel vi inte hann identifiera. Spår efter älg, spår efter räv, spår efter hare. Och spår efter antingen lo eller varg. Det var svårt att tyda efter som spåren var otydliga till följd av pudersnö. Men gissar lodjur.

En sjukskjuts blev inställd pga dåligt väglag, på önskemål av sjuk-skjuts-beställaren, en vän. Jag beslutade mig för att inte ha dåligt samvete. De frågade, och de ställde in resan. Jag fick berättat för mig från en gammal skolkamrat från södra Sverige, om hur sjukt efterbördan av den så kallade pandemin ännu fungerar eller rättare sagt INTE fungerar. På ett hem sitter nu, i dags dato en dement man på sitt rum, isolerad, och får knappt träffa sin hustru, munskydd och hela faderullan är igång igen. När hustrun väl fick besöka, skulle hon gå ut ur makens rum och in i ett kök för att tillreda nåt. Då fick hon en hand i ansiktet, eller rättare sagt framför ansiktet, att hon inte fick lämna rummet pga smittorisken. Jag funderade med min forna barndomsvän, hur hustrun skulle ta sig hem därifrån då, eftersom hon då måste gå samma väg.

Det är inte vårdpersonalen som hittar på detta… jag tycker ni medborgare för helvete nån gång ska ställa er frågan vem/vilka som hittar på dessa galenskaper, som suger själva livslusten ur redan lidande gamla och sjuka människor. I Kanada, har man nu breddat möjligheten till dödshjälp till att inkludera folk med depressioner och psykiskt dåligt mående. Kanada är det värsta västlandet i världen vad gäller dystopiskt totalitär stat… men resten, inklusive Sverige är inte långt efter.

Kära vänner, bekanta och medborgare….. VAD ska till för att ni ska reagera, och protestera? Jag bara undrar?!

…
Jo du …pappa, det var en grej jag funderade kring. Jag har ju alltid haft lite svårt att finna nåt vettigt i resonemanget kring himmel och helvete, utifrån om man var en duktig undersåte eller inte. När jag nu pratar med dig som om du satt på ett moln i himlen, gör jag det som ett sätt att hantera din bortgång, och frigöra mina egna tankar kring livet innan döden, inte som en blind tro på att du väntar mig på ett cumulusmoln, och sitter o äter Philadelphiaost. Hur som helst så saknar jag dig pappa, i en värld som har blivit mer än lovligt galen sen du drog in årorna (Som Jerry Williams skulle uttryckt det)

Jag grät när du gick bort, och har saknat dig sedan dess, trots alla de tillkortakommanden i form av svikna löften, var du den ende jag kunde lita på att du fanns kvar för mig. Nu litar jag på ingen, utom möjligtvis mig själv ibland.
Men om vi nu spånar kring om Gud finns, och du har hamnat där uppe… hur funkar sorteringen till helvetet ? Nä … jag har som sagt var lite svårt för det där tänket. Och egentligen kanske det är lika oviktigt som funderandet kring om hönan eller ägget kom först, eller funderingarna en cafégäst hade härom dagen, när han var övertygad om att utomjordingar fanns ibland oss, och tagit kontroll över makten på jorden. Eller huruvida människan faktisk varit på månen eller inte? – Det är inte konstruktiva frågeställningar, de är till för att förvilla folk, och på så sätt kunna styra över dem. – Och det verkar fungera rätt bra den metoden, när man ser på världen. Världen är full av idioter pappa – smockfull. Vad tycker Gud förresten isf om att kyrkan har regnbågsaktiviteter för små barn i kyrkan? Menar han isf att män och kvinnor inte var tänkta att vara tillsammans för att föra sina gener vidare ? Vad har jag missat här pappa?

Pratade om sommarstugan i Stordegersjön härom dagen. Jag säger inte att nån gjorde fel, det blev som det blev, men det var på ett vis synd att den inte finns kvar i min ägo. Då hade jag kunnat dragit i väg dit, bort från all galenskap, större delen av året. Men nu är det som det är. Gick 2 mil igår, kroppen helt utpumpad och ont i höfter och fötter. men idag känns det rätt bra. Återhämtade mig fort.

Jag spelar med Per-Åke nu pappa. Han spelar bas, bägge spelar gitarr, och jag sjunger. Jag lirar hjälpligt bra elpiano nu för tiden oxå… men är ingen basist, ännu, fast jag vill kunna det. De två senaste träffarna har vi ägnat åt att spela in min låt ”My people”. Sen efter det spelar vi nog in min låt ”Kom mitt hjärta kom”. Två låtar med budskap, utan att bli för övertydliga och pekpinniga. Har faktiskt blitt en hyfsad låtskrivare. Hade jag haft karisma eller varit kändisbarn, hade de mycket väl kunnat bli hits. men som Galenskaparna sjöng. ”Det skrivs åt helvete för mycket musik, och här kommer en till, fy fan”

K, har helt sagt upp bekantskapen tycks det som, sen B dog. Det är bara att acceptera. J och jag pratar nån gång per år, och S som mest någon kärvänlig kommentar på FB. Bror och Bror är det tyst från graven fråmn, sen den en sett till att få så mycket arv efter dig som möjligt. Inte ett öre såg jag från mor heller. men de e skit samma. Et billigt pris att slippa dem kanske? Borde jag friskriva bror från arv om jag dör? Nä det vore för snällt, jag äger inget av värde….

Om jag har vänner ? Nja — pappa… det beror ju på vad man menar med det? Som jag förstått det fån andra, innebär det att de kan utnyttja en på nåt vis… men sällan eller aldrig finnas när man behöver dem? Har Gud nån åsikt ? !Älska sin nästa” ? – Nä jag tror vår herre fått det om bakfoten, eller misslyckats kapitalt. Det känns som global, mental kollaps faktiskt… en slags själarnas armageddon.

I två dagar nu har det inte blivit läst så mycket. Jag är mentalt sliten av Zombie-invation i folks huvuden, samt totalpropaganda som hjärntvättar folket. Vi strider inte som en enhet vi som strider mot dekadens och ignorans…. eftersom de ser till att vi inte kan göra våra röster hörda offentligt, och eftersom vi är utspridda över hela världen. Det går nog åt helvete allt det här med mänskligheten och världen. Och då är det ju bra att jag och Per-Åke spelar … så det går åt helvete med musik.