…

…
Sov dåligt inatt. Drömde sån där halv-mardröm, där allt bara går fel, utan att det är skräckmardröm. Jag hade nåt slags repetition musikaliskt, genrep, med något som var i början av drömmer en känd grupp, med professionella musiker… Allt gick fel för mig, ljudet funkar inte, stativen ramlade, et etc. De professionella började bli otåliga på mig, som om jag inte platsade. När sedan en kvinna som jag uppfattade var min vän initialt i drömmen, sjöng min låt, och gjorde det enligt min blygsamma uppfattning lika bra som mig, och jag var storsint nog att påpeka att hon kunde ta den låten, eftersom det inte var sämre än min sång…

Sångerskan var Agneta Fältskog, och låten var Thank you for the music.

Så där blir det när kvinnor ska kvoteras in, bara för att de är kvinnor – tyyypiskt (Ja det var ett skämt)

Gick förbi en annan vacker kändis idag på förmiddagen, då hela Jonna Jinton-staben (Hon och ett gäng killar, inkluderat hennes pojkvän Johan) Satt vid ”skyltfönstren” i nya lokalerna vid Orrtorget och gick igenom någonting. Vågade inte titta in på Jonna, jag tänker att risken är att hon blir kär i mig. Det vore försmädligt. (Ja, jag skämtade igen)

Påbörjade klassikern Tre män i en båt, men efter ett tag finner den jobbig och flummig, vilket förmodligen är tanken. Lite underligt det där oxå, vad som gör att en bok blir en ”klassiker” och vem/vilka som bestämmer det. Det är ju iaf inte de aderton, för få nobelpristagare