…
Jag uppskattar lugnet och tystnaden, allt mer, för varje dag som mitt liv, sedan länge med allra största sannolikhet äntrat andra halvlek. Man vet ju inte, matchen kan ju blåsas av i förtid också. Men tystnaden, här i civilisationen är sällan eller aldrig total, det är alltid någon form av brus eller doft buller, även när man stängt av alla ljud man själv orsakar.
Men TV:n t ex, är väldigt sällan på nu för tiden. Den mest funktionella funktionen den har, är när jag ska vagga mig till sömns, men då är det inte heller TV:n utan noggrant utvalda DVD-filmer, som är insomningsvänliga, som jag använt i samma syfte hundratals gånger förut, varje film. ”The bucketlist” och ”The darkest hor, och Equalizer är tre av de vanligaste, tillsammans med Sagan om ringen. Det brukar inte ens ta 10 minuter innan jag somnar, till dessa ”gonattsagor”
TV:n är sällan på, radion inte mer än 20 minuter per dygn. Stereon, bara när jag städar eller diskar, för att få eld i arslet o få nåt hjort. Men tystnaden, är allt mer underbar. Ibland, kan nästan en öronbedövande tystnad uppstå, när man tar längre promenader in i skogen, vintertid, och stannar upp, så att knarrandet från skorna inte förtar tystnaden. Det är som ett tryck på trumhinnorna, lättar, och man känner hur en annars konstant spänning lättar. Till en början kan det till och med upplevas ångestfyllt, för den ovane, som aldrig har extern ro vid audio-infarten till hjärnan. Som om det inte brusade tillräckligt där med oro, och synintryck. Det är oxå en sak som inte förekommer i skogen, ljus-föroreningar som neonljus, eller blinkade, hysteriska jävla julbelysning, som ger epilepsi-flimmer i hjärnan.
Ikväll går jag och Gunnar Brusewitz skilda vägar ett tag. Det har varit trevligt att läsa. Bestämmer inte vilken bok som tar vid. Är dessutom snart klar med parallell-boken Vardagar av Lundell. Har ju en hel bokhylla med olästa böcker, känns lyxigt.
Luften känns tung att andas när det är denna snöblask. Men ut o går går jag ändå. Mina högskaftade Gortex-kängor gör sig bra i slasket. Jag blir nästan som ett 3-årigt barn i vattenpölar, när jag har dem på mig, och går demonstrativt rakt i stora vattenpölar och slaskig snö, där inga andra vuxna går. Bara för att jag kan.Jag till och med tycker det är lite roligt att plaska,. och ler för mig själv.
Tror det får vara bra med grönkålssoppa ett tag nu. Kanske växer de grönkål ut genom öronen på mig. Nu kan jag njuta av morotssoppor, tomatsoppor, grekisk gratäng, rödbetsbiffar, att värma, färdiglagat från frysen.
Jag mår nog rätt bra, peppar peppar. Åtminstone fysiskt, peppar peppar. Bara lite trött emellanåt. Kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är gubbtrötthet. Jag mår nog rätt bra i själen oxå för närvarande, peppar peppar, kanske lite trött där oxå. Jag får då och då flashbacks från gamla tider, utifrån luktintryck, människor jag träffar, utifrån ljud, musik… eller bara känslor som legat och grott inuti, och vill poppa fram,. med de tankar som följer. Eller om det är tvärtom.
Av någon underlig anledning kom jag att tänka på när K.F och jag körde varsin moppe runt Egina. Jag var inte i gott skick då, i själ och hjärta. Men ändå kul att åka moppe där och då. Jag träffade Sören idag, från Sjundedel. Sören som kallades för Surren oxå… Det var ett angenämt återseende. Jag gick fram, nära och frågade om han kände igen mig, han har ju fått några år på nacken. Det såg ut som han fick jobba på att placera mig i nåt sammanhang. Men det gjorde inget för han pratade på, om allt och inget, och såg ut att vara glad att bli tilltalad.
Nu blir det natt-skorpa Gonatt alla konstiga människor!