…
Att förlora sitt förstånd, att det känns som om man förlorar sitt förstånd, eller att förlora tilliten till sitt förstånd, är det samma sak?
Att ´känna skam, känna skuld, är det samma sak som att vara skyldig, och i så fall, skyldig till vad? Och vem har gudomlig makt att avgöra skuldfrågan? Lagar? Men om lagarna är skrivna av tyranner då? Och vem avgör vad tyranni är? Vad är terror, ovch vad är ett heligt rättfärdigt krig?
Visst har jag, som gått igenom skärs-eldar av ångest och förtvivlan, fått min beskärda del av tvivel kring mitt förstånd, i en värld, ett land där sorg anses vara en sjukdom, trots att det är bland det mänskligaste av känslor. Och tiga är guld. I mellanmjölkens land, där du inte ska tro att du är nån. Där i ångesten är man ofta väldigt skör, osäker på sig själv, än hur vettiga resonemang man har, och hur än klok man faktiskt är. I slutändan har jag ändå i längden framhärdat, och till slut lyssnat med nästan hela hjärtat, på min inre röst, på min klokhet, på min intelligens. Och det har inte bara tjänat mig väl, det har räddat min själ, och troligtvis mitt förstånd. Och det har räddat min identitet, min känsla för vem jag är. Och för egen del, är jag ändå glad att min själ läkt sig så pass hel nu, när det behövs som mest, när så många andra själar och sinnen är kidnappade.
Frustrationen är dock stor i mig, denna trygghet och inre styrka samt inre kompass till trots. Jag kan känna mig stark och kampvillig ena dagen, och trött och desillusionerad nästa dag. För att åter igen fortsätta mitt på ett vis påtvingade kall, på jakt efter sanningen, och att förhindra den totalitära utveckling som sker med vårt goda minnen, mitt framför ögonen på oss, utan att de flesta ens lyfter på ett ögonbryn över alla förlorade rättigheter, alla förlorade själar, alla förlorade liv. Men, jag kliver upp varje morgon, och vet vad jag vet, och jag är medveten om vad jag inte vet, och har ett öppet sinne, fullt med tvivel. Jag ÄR Tomas Tvivlaren. Och när jag väl förstått detta, går det inte att återvända till den känslan av trygg ignorans, som majoriteten föredrar. Vidare har det varit som svårast att ta till mig, att människor i min direkta omgivning, vilka jag i mitt sinne hållit för klippor i tillvaron, fullständigt bevisat motsatsen…. tappat all sans, och följt med i ignoransens skenande hästspann. Jag har blivit tvungen att växa upp, och inse att JAG måste vara EN av de som genom exempel, leder vägen till ett friare samhälle, med yttrandefrihet, fri forskning etc etc. Ingen frihet har någonsin i historien givits till folket, den har alltid måst erövras. Dvs det hänger på mig… långtifrån bara mig. Men iom mina insikter, kommer jag inte undan min lilla del. Det är insikter du aldrig kan fly ifrån, när de väl fallit på plats.
Per Shapiro, har sammanfattat läget ganska bra på folkets radio, i skrift.
Jag har anledning att återkomma, om och om igen… och tror att det blir så, tills de stänger ner alla bloggar som hotar deras tyranni. Konspirationsteorier? Det är på förslag på andra sidan Atlanten NU