…
Jag är nog inte gjord för det här. Jag är helt slut i pallet, och en natt på hotellrum, var ingen lyx för mig. Hemma-kär kan va ett sätt att uttrycka det. Ett annat är att jag är o-van liv, stoj och icke invanda situationer, där ute i stora vida världen, långt bortom mina kolonilotter. I längden känns det som jag absolut inte är nån globetrotter. Längtar inte så ofta så långt bort, bara för resandets skull. Egentligen en perfekt medborgare för de globalister som presenterar ”15-minuters-städer” som nåt positivt och utvecklande. Isf misstar de sig. Det är inte deras beslut !
Inte heller massvaccinering, eller ens vaccinering är deras beslut. Inte ansiktsmasker, och inte nedstängning av samhället. INTE DERAS BESLUT ATT TA !. Det är varje medborgares eget beslut vad de vill göra med sina kroppar och sina liv.
Men jag är glad att vara hemma igen. Mycket har varit bra, det mesta. Även om det är liknande som när jag är på Urkult. EN DAG räcker, sen är mitt huvud överfullt av mer intryck än det är vant. Bara en sån sak som kaffet. Jag har ätit ganska gott, i trevliga miljöer… men kaffet har varit bedröööövligt. Hotellkaffet sämst. Så dåligt att Åsas frystorkade kaffe på söndagskvällen blev en befrielse. Och nu 21.30 sitter jag och dricker min egen espresson, och det var längesen det var så gott.
Hotellrum för mig själv, var månomt. men hotellrum är väldigt trist och sterilt. Och regler, kontroll och övervakning går till överdrift. Det är det nya normala. Pekpinnar och propaganda överallt. De skull ha mitt telefonnummer oxå, trots att de hade Lackens, som bokade rummet. Flera regnbågssymboler även här, överallt, överallt. ATT det ska tvättas händer, HUR det ska tvättas händer, och HUR LÄNGE det ska tvättas händer, skyltades det friskt omkring, även nu Sept 2023. Det ska hjärntvättas in i våra sinnen. De som inte upprörs av detta, är redan tvättade. Jag tvättade mig UTANPÅ kroppen och utanpå hjärnan, i duschen på rummet, som inte hade nån golvskrapa. Ångrar att jag inte tog med egen tvål. Nös så ini- H-vete efter jag tvålat in mig med deras groteskt parfymerade tvål. Som jag nu sen jag kom hem fick ta en extra dusch för att bli av med lukten.
Under lördagen gjorde de tre gamla bangolfvännerna Bengt-Åke, Lars-Petter, och Kai-Tomas Tvivlaren en ofrivillig stads-walkabout. Med halvt akut hungriga gubbmagar tog vi till fots, sikte på Il Padrino. Den hade brunnit ned. Utreds som mordbrand. Vandringen fortsätter. Vad vi inte var införstådda med, var att vi var för sent ute, och för tidigt ute samtidigt. Hade de inte stängt lunch-serveringen, så hade de inte öppnat för middag. På två ställen fick jag flaschbacks till Magnus Ugglas klassiker Dörrslusk, när vi blev visade ut, för att ”det var fullbokat”. Jag tittade ner på mina slitna jeans med vackra fransiga hål, som antydde mina bruna sexiga gubb-ben, och anade att vi inte var välkomna pga klädsel. Dock håller inte misstanken troligtvis i rätten. Varken judiskt rätt eller snobb-resturang-rätt. Det hade eventuellt funkat om det handlat om en metoo-kvinnas ”berättelse”. Då räcker ”berättelsen” som bevis, även om fysiska bevis talar emot en dom.
Så som den mot Danny Masterson. De anklagade honom för våldtäkt, och att droga ner dem. Men drogning har inte kunnat bevisas. Men man får inte ifrågasätta kvinnors berättelser, eller könslösas berättelser. 30 års fängelse för Masterson. Det budskapet från ”överheten” passar för övrigt utmärkt tillsammans med deras plan att minska befolkningen på jorden. Det och om fler blir homosexuella, transpersoner, kvinnor och män krigar i könskriget, och om man skulle tänka sig att nån slags intravenös ”medicin” skulle påverka fertiliteten hos kvinnor… men allt det där är nog bara en slump att det sammanfaller … kan jag tro
Hur som helst började hungern under stads-walkabout ge oss darriga ben, när vi satte oss att googla efter restaurang, då en gänglig, sjukligt mager man, med tom blick undrar om han får ställa en fråga. Vi blev tagna på sängen lite och lät honom motvilligt fråga sin fråga:
– Är ni på väg till Himlen eller till Helvetet?
….frågade den magre mannen utan spegling i ögonen, som han vore utan själ.
Ibland finner man sig snabbt, och får till bästa tänkbara svar. Så blev det nu, när jag svarade:
– Nä, vi är på väg till en restaurang!
….och vände mig bort från den hjärntvättade magre mannen utan blick att fästa egen blick vid. Och fortsatte googla restauranger i Eagle-Bays-Shield. Till slut, efter likt Magnus Uggla i sin ungdom, som han besjunger i låten Dörrslusk, så hittar vi rätt., efter kanske 4 km walkabout. På Sjögatan 1 låg ett mysigt ställe. med jättemycket blommor, tomater, gurka, Physalis, Basilika efter väggar och tak, som hette ”Vardagslyx”,. och serverade bla Smörgåstårta. Vardagslyx, låg för övrigt ungefär 100 meter fråmn där vi utgick ifrån när vi letade mat. Vilket osökt får mig att minnas Pepes Bodega i Sällskapsresan, som de letade hela semestern och visade sig ligga på baksidan om hotellet de bodde på ?
Nu orkar jag inte skriva mer ikväll