…
Har haft en fått-mycket-gjort-dag. Jag gillar fått-mycket-gjort-dagar. Man känner sig nöjd med sig själv, och en slags inre ro infinner sig ibland, efteråt. Mestadels lottrelaterade sysslor som blivit gjorda och undanstökade, men även lite ordning hemma. De hör ofta ihop för en som idkar compact living.
R.F åker utrikes igen för övrigt. N, med epilepsi, har ramlat o slagit sig rejält igen stackaren. Köpt en bok om bondepraktikan för noll kronor. Är nöjd med det priset. Först skulle den kosta 10 kronor, men det tyckte jag var för dyrt, så jag prutade ner den 10 kronor. I själva verket var det för att jag på loppis köpte en annan sak för 150 kr, då bjöd han på loppisen på boken… om han blev kallad för snäll och rar. Jag gick motvilligt med på att han själv kallade sig för snäll och rar, men yppade inte orden själv.
Två squash till är klara, tog in dem, vet inte vad jag ska göra med dem, får så mycket på en gång. ”Det ordnar väl sig med blommor bara käringa e dö”... har aldrig fattat den, men eftersom jag har förstått att den ska vara lustig så använder jag den. Det finns ett antal sånna. ”De gån’t o ha lejt e folke, de gå så mytje snus” Också svårbegriplig. ”Ta en stol och sätt dig i soffan”, är också så där putslustigt har jag lärt mig, men inte skrattat åt. Och sist men inte minst ”De e mycke grejer på et spett”
Hur som helst så är jag ett kuk-huvve om man får tro E.N här i stan. Han visade upp sin nya jacka, och jag upptäckte att han hade en liten glasbjörn på dragkedjan, så jag tog tag i försiktigt och tittade på. Det skulle jag inte gjort. När man tar tag i glasbjörnar på dragkedjor på nyinköpta jackor, är man ett kuk-huvve! Jag släppte glasbjörnen, eftersom jag fick en känsla av att ”kuk-huvve” inte var en komplimang som visade på att han godtog mitt ondsinta tilltag. Det räckte inte ändå, för E.N härifrån stan, hade eldat upp sig så till den milda grad att ögongloberna höll på att trilla ur sina hålor,
– Va fan måste du fara omkring o peta på allt för???
och han lade för säkerhets skulle till:
– ”SKA JAG SLÅ DIG MED KÄÄPPEN VA ???!!!”
Han hade en käpp som tillbehör för rollatorn, han parkerat utanför. En käpp med metall nertill. Och samtidigt med hotet höjde E.N från stan upp käppen i n rörelse som hotade och laddade för sving mot mitt huvud. Jag satt lugnt kvar, såg honom i de ögon som höll på att trilla ur sina hålor och sa, lugnt
– Men slå då
Det blev för mycket för E.N, E.N som normalt inte är alltför snabb pga ett kroppsligt handikapp han inte rår för, sprang nu ut ur lokalen med en fart jag aldrig sett, och ropade just:
– FAR ÅT HELVETE KUK-HUVVE !!!
Jag kände mig bara lite lätt överraskad, inget mer. Det finns de som påstår att den mannen kan va långsur. Och det kan man ju förstå, när folk petar på hans glasbjörn, på dragkedjan. Svårt att tänka mig nåt mer kränkande faktiskt. Ja det ska va den stackare då, som ägde den kränkta utomhusjulgranen jag fotade på hans tomt för att den var vacker med all nysnö som föll på den för några år sedan. Den mannen tog med sig grannen ut och konfronterade mitt diaboliska tilltag, och menade på att jag rekade för inbrott. Nä men jag menar, man förstår ju att folk blir upprörda.
Hur som helst, så känner jag mig nöjd med min icke-reaktion i bägge fallen.