…
Jag tillhörde även jag i någon utsträckning det här skyttegravskriget där man sitter i varsin sänka och kastar sten på varann, och gör ungefär NOLL i markvinningar. …
Det är en hel del som faller på plats för mig ju mer jag hittat harmoni, och, inte tillbaka till mig själv, men för första gången till mig själv, vem jag är, och stoltheten och acceptansen över detta. Och när dessa bitar faller på plats och harmoniserar, faller bitarna kring omvärlden på plats för mig. Och på ett sätt går det med en rasande fart, den utvecklingen.
Det är en hel del som faller på plats för mig ju mer jag hittat harmoni, och, inte tillbaka till mig själv, men för första gången till mig själv, vem jag är, och stoltheten och acceptansen över detta. Och när dessa bitar faller på plats och harmoniserar, faller bitarna kring omvärlden på plats för mig. Och på ett sätt går det med en rasande fart, den utvecklingen.
Så, jag litar mer på MIG nu, än jag gör om låt oss säga en majoritet skulle tycka annorlunda, och jag uppfattar det som rent vansinne. Härom dagen såg jag ett experiment där en kvinna sattes i en grupp i ett väntrum, där alla reste sig upp, när det plingade för nästa patient. Till slut började även kvinnan resa sig upp, utifrån grupptrycket. Och när det bara var två kvar (alla andra var införstådda i experimentet) så reste HON sig upp, men inte den andra i väntrummet.
Jag förstår ju att vissa tillfällen, är man partisk i sina åsikter och grundar bedömningen utifrån sin egen önskan av utkomsten. För mig är det tydligast när jag blir engagerad i sport, speciellt lagsport. Inte alltid helt objektiv då, kan jag ovilligt erkänna. Men lika så, finns det tillfällen då även ens partiskhet inte är orsak nog. Dvs det är så uppenbart tokigt beslut av domaren, och till synes av en majoritet av inblandade ”experter” att man nästan blir lite smått chockad över enigheten i stupiditeten. Det senaste av dessa fall, är utvisningen på Virgil Van Dyke, i matchen mot Newcastle, i en duell mot Alexander Isak. Hade inte domaren haft tillfälle att om och om igen se incidenten i repris, hade jag omgående förlåtit, accepterat och förstått svårigheten i beslutet. Men nu hade han det, och det gör att jag inte för min värld kan förstå beslutet av ett direkt rött kort. Jag får ju oxå via Youtube möjlighet att se på incidenten om och om igen. Och det finns ingen fällning, det är bollen som Van Dyke träffar. I bästa fall kan man hävda satt Isak snubblar. Och under inga omständigheter kan man hävda (som en majoritet ”experter” gör på tuben, att det var det mest självklara röda kortet man kan tänka sig. Ett av huvudargumenten tycks vara att Van Dyke är sen in i situationen. Sedan när var det ett regelbrott?
Ett annat i minne är när Agbar Bassom blev utburen på bår, efter att ha flugit en bra bit efter att ha blivit fälld, och får rött kort för filmning när han bärs ut.
Nu är detta ju ändå ”bara” fotboll, kan man tycka. Ocjh det skulle jag köpa, om det inte vore för att det är mer än så. Det är business, och ligatitlar, miljonbelopp, som ofta hänger på dessa beslut av domaren. Så visst är det lite viktigt att få det rätt. Men bortsett från domarens roll, som ändå kan förlåtas för att det är smått omöjligt att döma rätt hela tiden, så är det jag återkommer till, människans grupp-beteende, tillit till”experter” förnekande av det man ser med egna ögon, och övertygas av experter att man inte ser det man ser… det är högst aktuellt i vår samtid, när en global diktatur håller på att byggas upp, och folk inte kan eller vill tänka själva, inte vill ifrågasätta någon auktoritet.
Det ÄR uppenbart att Virgil Van Dyke träffar bollen, , och inte utför en sparkande rörelse mot Isak. OCH ÄNDÅ, så går alla nästan med på att det är ett solklart rött kort. Om de åtminstone hade sagt att de kan gå med på ett rött kort utifrån en bedömning. Men inte solklart. Det är absurt. Det absurda är att förneka det man ser mitt framför sina egna ögon, och sedan lita på ”experter” mer än sina egna ögon, och egna tankar. Det ÄR bara sport i slutändan. Men det allvarliga är att dset återigen, som jag gång efter annan försökt belysa, även sker i det viktiga frågorna kring yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, inskränkningar i demokratin, att folk litar mer på ”experter, än fri debatt, egna tankar, och sina egna öron och ögon. Så som när jag presenterar videos när man hör och ser vad de makthavare VI INTE VALT avslöjar sins despotiska planer, så man hör och ser vad de säger. OCH ÄNDÅ REAGERAR INTE EN KÄFT PÅ DET.
”Vi vill häv sö chips i sö brains so I can see how yo feel. kåz efrybådy fill havf sö chips i ser brains”
”Vi hav penetraited sö kabinets of sö demokratiz”
Jag har gett er massor av exempel, och de flesta av er reagerar med TYSTNAD. Och då handlar det inte om en fotbollsmatch längre, utan om vår egen mentala, kroppsliga hälsa, vår yttrandefrihet, och småfolkets frihet.
Jag ger alla som stöttar tystnadskulturen gult kort plus tillsägelse.
Jag tycks inte alls passa in i det här samhället – och det tycks vara ett sundhetstecken, och en komplimang av guds nåde.