…
Okej, jag erkänner, föll till föga, som jag vid sällsynta tillfällen gör, för click-bates, och klickade på en om en liten flicka som med en oledad benprotes ända från höften kämpade för att ta sig upp för en liten, liten backe, och sedan triumferande skrek ”Yeeeeeeeyyyy”. Och visst värker det till i hjärtat när man ser sånt. Då och då måste man konekta med sitt eget hjärta. Dessvärre är vi genom vårt separerade, digitala låtsassociala samhälle ofta hänvisade till att göra det via Facebook och Instagram, eftersom folk, jag, vi, ni gått med på att vi inte ska umgås med varann, och är ständigt ”upptagna”
Ändå ser man att det finns något mänskligt kvar hos många människor, trots den stora robotiseringen av folk. Det sipprar fram då och då, oftast genom mänskliga möten, som det med 90-åriga I-L härom dagen på caféet. Och ibland visuellt via digitala fångenskapsmedier som Facebook. Det är i sanning tragiska liv vi lever i mångt och mycket ur ett perspektiv, i varsina betong-celler, eller hus, isolerade från omvärlden, dagligt programmerade av en programerings-enhet (TV el Mob)), som pumpar ut meningslös förströelse blandat med nyheter som faktiskt hänt, och propaganda för att lura oss, hypnotisera oss till lydnad och undfallenhet.
Men vissa strider ännu… den lilla flickan med protesen, ska bara upp för den lilla backen. Och vi är de flesta av oss institutionaliserade på olika vis. En del äldre med ett helt liv av visdom, placerade på ålderdomshem, istället för att vara en del av samhället, vara den som står för kärlek, visdom, kunskap. De är inget värda för oss, eftersom de inte producerar. JAG är ingenting värd för er, eftersom jag inte producerar. Och illusionen är fullkomlig, eftersom väldigt många arbeten är bullshit jobs. Dvs sådana utan någon verklig poäng, dit du bara går och stämplar in, och inte gör något egentligt arbete, eller nytta, beroende på hur man definierar dessa ord. Så arbeten blir också en slags institutionalisering av människor. Egentligen är det bara någorlunda friska människor o pension, eller arbetslöshet, som inte är institutionaliserade, men då är ändå majoriteten av dessa programmerade, övervakade via sina mobiltelefoner, och TV-apparater.
Bullshit jobs som Influenser t ex.. de kan tjäna miljoner, och gör inget egentligt jobb. ”konsulenter” ”Experter” politiker… etc etc. Vår tids största misstag kring definitionen av ordet arbete, är att det definieras efter det som genererar pengar, eller utifrån en position i samhället man uppnått. Inte efter huruvida arbete utförs och genererar någonting nyttigt.
Det är därför den lilla flickans kamp, uppför den lilla, lilla backen, och hennes seger över den berör mig. För hon har inte gett upp än. Hon kämpar mot det ”oöverstigliga” Hon gör det mot oddsen, och hon strider för livet. Risken att hennes sinne blir övermannat är fortfarande stor. Den är störst i högteknologiska I-länder. Men saken är den att ingen som inte vill vakna ur törnrosasömnen, kommer att vakna ur den. Ingen som inte vill veta något, kommer att få veta något, och vi kommer då vara hänvisade till människor som har världsherravälde, och kontroll av människors hjärnor på sin agenda. De kommer att lyckas om vi förblir passiva. De har inte en chans om majoriteten reser sig mot dem – INTE EN CHANS !
Kämpa på upp för den lilla, lilla backen kära medborgare!