…
Surgubben Tomas har varit och sur-fikat, med sur-gubbarna på fm. Abbe, Sune, Björn o Stig. En härlig gubbig Statler & Waldorff-stämning. Har ätit mycket idag, och dessutom stoppat i mig en B12-kapsel-vitamin. Än så länge tror jag det kan vara det, men ska prova ett tag till. Var trött idag, men iofs kör jag rätt hårt nu med lotter, storkok, bärplockning, och nedfrysning. Osså trimmade jag kanter gräs, och klippte gräsmattan igen. Så jag får vara trött, har jag bestämt.
Det blev Jannez på logen, de ska ju lägga av nu Jannez. Eller som G kallar dem: Jannös. Det var knökfullt med folk, och det var inte bara dansanta, som man ibland varit bortskämd med.
457v LBHJ ee
Skulle Egon skrivit typ. Vilket betydde 457 visitors/inlösta, Lätta buffelhjordar, Egon Edmark. Vi saknar Egon på danserna. Han är på nåt hem nu. Jannez drar ett klientel som både är sämre förare/män, och mer hänsynslösa män. Apropå det, så struntade två medresenärer att meddela Chaufför C om att de ordnat annan skjuts hem. Piss-dåligt!!! Och trots lätta buffelhjordar, och ett och annat ”kylskåp” (Oerhört tung-dansade, taktlösa danspartners) Så var det nog ändå för egen del en kanonkväll. Så det skulle lika gärna kunnat stått 457v SKDL tl (Super-kanon-dansläge) Med egons sms-förkortningsteknik. Jag glömde ju skriva det. När egon varit på dans skickade han iväg sådana kryptiska förkortningar, till nära dansvänner. Jag hade äran att vara en av dessa. Egon Edmark från Gafsele. Vilken hjälte.
Jag hann inte tillnärmelsevis med alla jag förväntades dansa med. Det var trist för dem. Men åtminstone 4-5 danser som var poetry in motion. DET är en bra danskväll. Och en av de bästa danserna, var med en som inte var så bra på att dansa, en skånska från Örnsköldsvik. Jo – jag övervann min rädsla till slut, jag som inte vågat bjuda upp henne. Relativt osminkad… en aura som fick mig i gungning. Vågade inte bjuda upp henne de två föregående danskvällarna i Juni och juli. Och hennes händer, när de höll om en… OJ… Hon gick bara omkring och var underbar. Det är ojuste!
Jag gjorde nog inte nåt större intryck på den enda jag velat göra nåt större intryck på. När man tappar fattningen, och hjärtat slår dubbelslag, slår det knut på tungan, och man framstår bara som en paralyserad hundvalp. I bästa fall en gullig hundvalp. Men jag tvivlar på det. Nä … det är nog bara att glömma henne. Men jag vågade i alla fall.
Slem-gubben B, gjorde stötar på henne i vanlig ordning. Slem gubbe är han för att han gjorde det jag inte vågade…. och för att han är slemmig.
P.S – antalet besökare är en s-kill-gissning, jag vet inte hur många inlösta det var