..
Den här tiden på året, är jag väldigt rik, fast jag har en ganska låg siffra på kontot, som på något vis ska förmedla vilket ekonomiskt spelrum jag besitter. Jag har aldrig förstått det där med pengar egentligen. Förut förundrades jag över hur en papperslapp kunde fungera som ett värdepapper. Nu för tiden förundras jag över hur man kan komma på den befängda iden att sluta med papperslappar/kontanter. Jag är rik, för att mitt kylskåp är fyllt med giftfria grönsaker, och nån maträtt tillagade av dessa. Och frysen fylls på kontinuerligt, med färdiglagade rätter, mest soppor, matiga soppor, goda soppor. I ärlighetens namn, är det mest soppor och gratänger jag är duktig på att laga till, samt att baka matbröd. Resten blir mest bukfylla. Bakfylla däremot, vet jag inte riktigt hur det känns.
Då och då, som spår från min trasiga uppväxt, och mitt tidigare liv som trasig, misshandlad ung man…. och som vilsen liten pojke, dyker märkliga känslor av nåt som jag kallade för existentiell ångest, när den var som mest påtaglig. En slags förvåning över att jag finns. Nu mer dyker det bara upp som en fågel som sätter sig på en gren, och flyger snabbt vidare. Och allt mer sällan ser jag den fågeln. Men idag när jag var genomtrött i skalle och kropp sen några dagar, kom den och hälsade på en sekund. Men lika märkliga stunder av nån slags lycka och harmoni, kan dyka upp, och försvinna lika fort. Idag när jag stod och diskade undan efter att ha gjort 2 deliciösa soppor, på vardera 5 liter, så sken den nedgående solen genom allt bråte på hyllan i köket, och träffade nacken, och värmde den. Och jag tänkte att det är lycka, att få stå och diska i den vackra solnedgången. Och det är lycka med en ren diskbänk, när man fyllt frysen med god, giftfri, nyttig mat.
Den här diskningen vid solnedgången, påminde nog om sena sommarkvällar i sommarstugan vid Stordegersjön. Fast då diskade jag utomhus. Jag minns när morfar Ture diskade, hade han så hett vatten, att alla andra skulle bränt sig om de doppade ner händerna i det. Och om man ojade sig över hettan sade morfar Ture, med ett ansikte som var barskt och klurigt på samma gång:
– Vad är du för en ?
Jag har nyligt köpt min livs första blomvas. Är inte så van i att ha plockade blommor hemma således. Upptäckte fort, att sådant blomvatten , om det inte byts ut dagligen, kan lukta gammal sjuk sump-råtta. Nu läser jag bok, skriven ur en flickas perspektiv: ”Min mamma hade många inneboende”. Så långt jag förstått hittills, var mamman ombytlig med karlar. Men jag har vara läst 20% än. Roligt skriven. Och som alltid, växel-läser jag med gubb-tjurig Lundell, när jag vill ha lättläst. Igår och idag, har maten jag gjort varit så god, att jag faktiskt LER medan jag äter, och efteråt. Och längtar till nästa måltid. Det var slickepott-gott. Dvs när jag skrapar ur varenda liten soppdroppe ur både kastrull och tallrik, med slickepott.
Tystnaden… den stora tystnaden kring att yttrandefriheten tas ifrån oss, det medicinska självbestämmandet, bryter ner mig… Snart kan WHO ha rätten att tvinga länder att genomföra vaccintvång… och ni blundar… ni tiger… ni håller för öronen. Min vän som tidigare inte velat prata om sånt, hajade till när jag berättade detta…
Hon blev väldigt sjuk eter sin andra spruta… föreställ er att hon ska tvingas ta en ny…
Det är dags att ni vaknar nu vänner och bekanta! Ni kan inte gömma er längre… vad ska ni säga till min vän då, om det blir så… att det är safe and effective ? att den där Tomas är en högerextremistisk konspirationsteoretiker? Är det det ni ska säga om hon insjuknar och t o m dör?
Äh jag orkar fan inte me er tystnad – skit på er!