…
Vaknade upp, och kände mig ledsen, direkt nu på morgonen, och det gjorde mig så glad. Osså regnar det ute igen, det tycker jag är lite grått o trist, och det är toppen tycker jag. För odlingen skull behöver jag sol, men vädret existerar inte bara för att tillfredsställa mig och min odling misstänker jag. Och vädret existerar inte bara för att tillfredsställa solstolsgrillande husvagns-amöbor. Jag är ledsen… bra… det är naturligt med sorg, och jag är glad att jag är kapabel att känna den, och acceptera dess påhälsningar. Det gör mig till människa, det gör mig levande, så länge den besökande, inte stannar för länge. Men det kan jag påverka lite nu, när det är i de här mängderna, och den här frekvensen, genom vad jag väljer att göra med mina dagar.
Men det jag gör när jag är ledsen, är numer inte att fly den, utan att låta den finnas, vara i den, acceptera den, respektera den… men fortsätta med göromål, som får mig att må bra, som diska, laga mat, äta nyttigt, äta gott, odla, motionera. Dessa är inte att fly… Att skriva ner, sätta ord på sorg, är att vara i den, respektera den. Och när jag respekterar min sorg, respekterar jag mig.
Men varför ledsen nu på morgonen då? Inte helt klart. Ibland har man drömt något, men då är det ju ändå ett tecken på obearbetade känslor eller händelser. Jag skulle kunna sätta mig och gissa. I det förflutna finns det gått om kandidater, och det förflutna finns alltid med oss, även de ”duktiga människor” som påstår sig lämnat det förflutna bakom sig, eller om det var det förslutna de lämna bakom sig , och gått vidare. De har bara lurat sig själva, och en och annan lättlurad människa i omgivningen med ”fånga dagen” och ” ”Du väljer själv hur du mår” och andra ego-floskler.
Hittade kall gröt i kylen, som jag glömde salta. På med lite inte fullt mogna blåbär och lite pumpakärnor, och yoghurt naturell. Ätbart. Blir väl snart en espresso, det kan starta upp mig både njutningsmässigt och inspirationsmässigt. Märkligt, det är en njutning som jag gjort mig lite beroende av, men inte missbrukar, och inte har några problem att vara utan en dag. Men då B.S, har samma problem med kaffet, som jag hade, och får inse latent, ännu har med socker. J.P åkte söderut…nån slags semester för henne antar jag. Å.G.T har tystnat lite igen. Inte nån slags semester antar jag. Med Bredin är det brett mellan gångerna vi träffas. Jag plinkar oftare på piano nu för tiden, än spelar gitarr o sjunger. Passar väl sinneslaget bättre nu? Avklarat et möte… föreningsmöte igår.
Saknar pappa då och då. Min sista familjemedlem… nä min enda familjemedlem faktiskt. Med alla fina sidor, och alla problem defekter, precis som jag. Men han var människa. En sann människa. Det är ont om dom idag, är min känsla och uppfattning. Jag kanske skippar Urkult i år, jag cyklade ju dit i fjol, och skröt väldeliga över bedriften. Det hade kanske varit trevligt, men det är pengar också. Och kanske sämre kräm i påkarna i år… har bara cyklat 3 fem-milare, och de gick alla ganska trögt på sista milen. Enligt yr.no, regnar det inte nu. Men det ser farligt likt regn ut, det som är ute nu. Det ska börja regna vid 11, så då blir det väl uppehåll? Hmm… undra om jag just svalde en insekt, via blåbären… nå ja, extra protein isf, som med sniglar i sallad.
Ibland efter intensiva skeden, som tar slut efter en intensiv period, och luften går ur en, kan ledsenheten komma. Det är helt i sin ordning. Man stoppar nog undan den ibland, för att få gjort det man behöver få gjort, och då måste ju ledsenheten, få komma när man är klar. Inget konstigt alls. Jag är oerhört glad över min ledsenhet… den är en av de saker som gör mig till människa. Och aldrig mer ska de som lurar sig själv och andra på dekal-positivism, dra med mig i sina låtsaskänslor. Jag tänker inte fånga dagen….. jag tycker dagen har inte gjort mig nåt ont, så den får vara fri.
Är mitt upp i skördandet nu. Det är en ynnest. Men en ynnest som kostar energi. Men det ger energi också. Tog en ”proteindrink” nu på morgonen, gjord på ärtskidor enkom, som jag kört genom juicemaskinen. Och nu när jag gjort mitt morgonkökspass, tagit rätt på disken efter storkoket med den gudomliga tomatsoppan jag gör, så sätter jag mig ner med en espresson gjord på min favoritkaffe hemma, Zoega Blue Java. Gran Dia är oxå gott. Soppan var så god att jag igår längtade till att det skulle bli en ny dag, så jag fick äta mer av den.
Jag tror jag saknar passion i mitt liv. Jag tror jag saknar hänförelse, förälskelse, familj, gemenskap, alla de saker jag tror mig tvingats välja bort för att överleva själsligt och mentalt, men till ett pris … så klart.
Just nu betalar jag det priset, för att uppnå harmoni… som känns allra viktigast. men det är ändå inte utan att jag saknar lite mys-riv i hjärtat ibland. Men min erfarenhet är att det alltid lett till katastrofal depression för min del… so i’ll stick with harmony… for now…. och kaffe!