…
Vad är min allra värsta rädsla?
Har du ställt dig själv den frågan nån gång, och svarat med hjärtat?
Jag gör det då och då, jag har gjort det länge, och svaret är i sin kärna bara för mig. För det är en avgörande fråga, för att inte låta sig bli styrd till den milda grad att det knappt finns något egentligt ”jag” att tala om.
Då och då, halkar jag till i min strävan att inte låta mig påverkas. Och då måste jag först identifiera situationen, tillfället som jag KÄNNER mig nedslagen, nedtryckt. Sedan ställa frågan vad det var jag reagerade på. Och till sist ställa frågan, vad är det jag är mest rädd för ska hända, och sedan avdramatisera det, utan att ljuga för mig själv. Och för att lyckas med det måste jag bl.a. släppa tanken på kontroll, och jag måste komma närmre mina riktiga känslor. DET är inte många som kan idag. De flesta ägnar sin tid till att skylla på andra för sina känslor, sin kränkthetsgrad, och trycka ner de andra, förminska de andra, och ljuga för sig själv och för andra för att få ihop den ekvationen. I’ve been there, done that. Men inte nu längre.
För många, handlar det om döden, och för andra rädsla att förlora nära och kära, och för många andra rädslan att förlora kontrollen. Jag är inte rädd för döden, även om jag inte vill dö. Jag vet att det kommer ske, men det ligger till största del bortom min kontroll. Och ett ännu värre tanke-experiment som för mig vore ännu mer skrämmande, att aldrig kunna dö, leva för evigt. Och nära och kära har jag faktiskt redan förlorat tillräckligt många, på alla tänkbara sätt, för att bli rädd eller förvånad. Det finns alltid andra människor.
Och angående kontroll på ens liv och omgivning och känslor, så är det en stor fet illusion, som håller oss fångna. istället handlar det om en KÄNSLA av kontroll. Och är i vissa lägen, i mänskligheten ett av det farligaste som finns. Framförallt de som tror sig kunna skaffa sig den känslan av kontroll genom att försöka kontrollera alla människor runt om dem, och dessutom har makten att NÄSTAN åstadkomma det.
De tror sig kunna skydda sig genom att styra andra, men det är också en illusion, som genererar oerhört lidande för stora delar av mänskligheten. Historiskt sett, och även nu. Det tragiska är att de som är värst drabbade av detta, förstår det inte ens. De tror sig vara fria.
Och när jag ställer mig frågan vad jag är mest rädd för, så ställer jag följdfrågorna:
– Okej, vad är det absolut värsta som kan hända?
Och sen säger jag,
– ja då får jag väl ta det därifrån.
Och så ställer jag mig frågan,
– är det något jag kan påverka, om det är något som sker bortom min påverkan.
Och det är det ju nästan aldrig. Jag kan inte påverka någon enda människa, eller få dem att ändra beteende. Jag kan inte stoppa dem från att tycka illa om mig, sprida falska rykten, ljuga om mig. Jag kan bara påverka min reaktion, ignorerar dem, eller svara för mig, när något faktiskt sägs eller sker.
Så sent som härom dagen. lät jag mig tillfälligt påverkas, av vad jag trodde en fördomsfull krulltott, tyckte och tänkte om mig… och satte genast igång ett händelseförlopp i mitt huvud, som var diffust, och framförallt, inte ännu hänt. Jag lät honom döma mig, i mitt sinne. Men jag plockade ihop mig själv, och rätade till mina tankevurpor, och lät honom inte döma mig. Jag tänkte – vem fan är han att döma mig? ATT folk dömer andra människor i sitt sinne, råder det absolut inget tvivel om. Det är vanligare än det är ovanligt. Och orsakerna till det, är intressanta. Och kan många gånger leda till masspsykos, likt den under den påhittade/skapade Covid-pandemin.
Det är endast jag som kan befria mig, mitt hjärta och min själ. Och det är endast vi som kan befria OSS från den smygande ondska som redan skaffat sig ett grepp om många människor världen över. Det är faktiskt upp till OSS, om det ska bli bättre, det räcker inte med EN tvivlare. Ni har ett ansvar över vår värld ni oxå. Ni kan välja att göra ingenting. Men då har ni ingen rätt att kräva nånting av någon.
Att som jag tidigare, ständigt ägnade mig åt att distrahera mig från mina rädslor, fly genom förströelser, var ett effektivt sätt att fly från mig själv, vilket på ett vis innebar att det inte fanns något JAG. Iaf inte ett medvetet JAG som levde i nuet, utan ett undangömt jag, ett förtryckt jag, till synes förtryck av andra,. men som med hjälp av mig, såg till att det förblev så… mina rädslor, tillsatta av andra, och omvärlden… var det som hindrade mig från att leva. Rädsla är således ett oerhört starkt och farligt psykologiskt vapen, som makthavarna är OERHÖRT medvetna om. Och folket nästan inte alls medvetna om. Ett vapen som togs i bruk 2020 – 2022, och skapade massor av elände, onödiga dödsfall, massor av fysisk sjukdom, depressioner och oanade ekonomiska konsekvenser… som drabbar oss och eskalerar ännu.
intressant vore att förstå VARFÖR de känner behov av att styra andra. Jag skulle delvis säga att det beror på att de tror de kontrollerar livet, hoten, … att de skaffar sig en KÄNSLA av kontroll, som även den är en illusion. Ju mer du förtrycker, ju fler du förtrycker, desto mer skulle jag säga risken finns både att någon tillräckligt förtryckt och kuvad, med nothing left to lose, tar dig av daga. Alternativt någon med samma illusioner om kontroll, som vill ta den inbillade makten ifrån dig. Kontroll över livet och döden, är alltid en illusion, likaså trygghet… som de flesta av oss knarkar, med ödesdigra konsekvenser både för att kunna räkna sig till de levande, samt för mental och kroppslig hälsa, eftersom vi är byggda och skapade för risker och motstånd för att må bra.
Vem vilka har rätt att döma mig? Och vad har dom gjort för dåliga saker i sina liv? Vad döljer dom? Och HUR döljer de sina brister, synder och tillkortakommanden? Hur ofta attackerar de andra för att dölja sina egna dåliga sidor?
Apropå att vara perfekt eftersom ingen är det, så måste de som tror sig måsta vara perfekt, antingen ljuga både om sina egna goda sidor och andras dåliga sidor för att uppnå illusionen av kontroll, och överlägsenhet. Alternativt ständigt känna sig nerslagen och oduglig. I slutändan ett sätt att försöka kontrollera sin egen tillvaro genom att kontrollera andra människor eller försöka kontrollera andra människor
Den gamla paradoxen att ju mer kontroll du försöker skaffa dig, desto mindre kontroll har du Ju mer du släpper på kontroll, desto större acceptans desto större KÄNSLA av kontroll. och det är det de handlar om, känsla av kontroll, för de är väldigt lite i ditt liv du faktiskt kontrollerar