…
Kokade inuti igår, och vaknade lika morgon-ilsk som Karl-Bertil Jonssons fryntlige far Tyko, gjorde på juldagsmorgonen. Käftade med kusin på messenger,. allt rinner av honom. Ingenting kunde lugna mig. O nu när blåsten blåst sönder mina tomater, med deras blomning, så lägger sig vinden, det blir nära på 30 grader varmt, och hösnuvan sätter igång. De står liksom på kö, allt som irriterar och förstör. Men jag var förbannad, så jag snöt mig 10 ggr, tog cykeln och drog iväg på min Resele-runda, på 54 km. Och jag tänker inte ta nån jävla medicin för den snuvan. Det räcker nu!… det räcker med kemikalier i min kropp, utan att addera till fler.
Jag har bestämt mig för att Njut-cykla nu för tiden, eller gubb-cykla. Det får ta tid, jag kan se mig omkring, jag kan stanna o fika. Det gjorde jag strax efter stora järnvägsbron vid Forsmo. Gjorde kokkaffe, och njöt. Ville nästan inte lätta ankar därifrån, med fågelkvitter och göken som gol. En ekorre prasslade till bland torkade fjolårslöv, i ett dike. Tänkte för ett ögonblick svänga höger mot Selsjön, och ta vägen över Backsjön, Ållsjön, och till Ulf Palmer i Björksjön. Men kroppen tvekade. När jag cyklade in i Resele, svängde jag in till Gunnessons. Han jobbade, hon var hemma. Vidare in i byn, kändes det dom om jag cyklade rätt in i Astrid Lindgrens Bullerby med: Anna, Bosse, Lisa, Lasse, Britta, Kerstin, Olle, Norrgårds-Erik, Norrgårds-Greta, Mellangårds-Anders, Mellangårds-Maja, Sörgårds-Nisse, Sörgårds-Lisa skomakare Snäll och Johan i kvarnen. Små pojkar med fart i benen, och bus i ögonen, och små flickor i blommiga bomullsklänningar. Alldeles bedrövligt forn normal könsrolls-representation. Som ett uppgraderat gulnat fotografi från förr, då barn slapp fundera över om de var flicka eller pojke. Och var de ändå tveksamma, var några pojkflickaktiga, och det gick bra ändå. Det var så klart skolavslutning i Resöle också. Nåja, de kommer väl till sans även därute, och förvillar barnen i sin könsidentitet. Regnbågen når överallt till slut. Såg långhorning nötkreatur, och får efter vägen.
Nånstans innan Forsmo, på södersidan älven, ser jag två tranor. Jag tittade på dem, och de tittade på mig, fundersamt. Jag tror att de var på det klara om könsrolls-fördelningen. Det gick liksom naturligt, i naturen. Nu 80-årige Bengt, som jag en gång för 35 år sedan jobbat med en sommar, klippte gräs på sin gård i Forsmo. Stannade till o pratade lite om vägbygget, som han trodde aldrig skulle bli verklighet. De hade surrat om det där sen 70-talet. Sista milen har jag alltid ont i arslet, och tittar mest ner i asfalten, och försöker pricka vägrenen. Flertalet flakbilar, i bilformat och lastbilsformat svischar förbi, alldeles för nära mig, och deras fastspänning på flaket, ser läskigt dåliga ut. Stannar till i parken o spelar boule med panschisarna. hem o slagga em-lur, helt slut av värme och cykling. Sen vattna på lotterna o klippa gräs. Björn hade ju klippt ena halvan idag… och Folkesson hade klippt stora området i morse, så det var bara lang-gräse på ”min sida”. Det var som att skriva en arbetsorder, utan att säga ett knyst. KLIPP GRÄSET PÅ DIN SIDA TOMAS! Jag gav tomaterna vatten, men inte mer. Jag blängde på dem, och tänkte ni kan få lite gödsel ikväll ev.
Och nu är det kväll