…
Jag överväger på riktigt att sluta odla. Trots att det finns de jag högaktar. Likheterna med tidigare föreningsliv börjar bli för många, i odlandet. Även om detta inte är en förening med styrelse och möten. Utan mer som en av nöd påtvingad grannskapsförening. F-n om man fick tag på ett fallfärdigt torp ändå, med matjord på tomten, så man kan lämna den här jävla civilisationen bakom sig, och aldrig mer behöva vända sig om och se skiten. Om allt slit, och alla motgångar, och all belöning var helt och hållet mitt. En eller två grisar, ett gäng höns, och en eller två katter som jagar sork. Inget fruntimmer! – Och ingen hen heller för den delen, om nån nu fick den idén bara för att jag inte tänker gifta mig eller bli sambo med en kvinna. Här ”hennas” jävlar i mig ingenting!
Tomaterna, som jag slitit så kopiöst med, ser döende ut. Troligtvis har de blåst sönder och samman. Ett växthus vid torpet som jag drömmer om hade hindrat blåsten. Jag hade kunnat byggt det själv med stockar och byggplast. Inge jävla 30.000-kronors glashus. Jag är djupt ini själen sorgsen över mina döende tomater, snudd på gråt-ledsen. Men motgångar i odlingen är en sak. Och tungt, tungt, idogt fysiskt slit för både mina lotter och skötseln av området är oxå hanterbart. Men gnället och avundsjukan, missunnsamheten, och inte minns det faktum att det nästan alltid bara är den som gör nåt som får skäll och gnäll mot sig, och ju mer man ger av sig, desto mer gnälls det, och krävs det. Jag hade stökat ner i verktygsboden, och jag hade fått för många fördelar, men inte ett ord om allt positivt jag gjort där nere från en hel del av dem. Jag förväntar mig för helvete inget jävla beröm. Men ta me fan om jag ska stå o ta emot skit för det – så i helvete heller. Jag överväger på riktigt att sluta odla. Likheterna med tidigare föreningsliv börjar bli för många. Jag har gett av mig själv, i massor, och från min sådd – jag lär mig ALDRIG ! – Man ska fan inte ha med folk att göra.
Det blir väl en bra lösning på den stökiga boden? Om jag slutar göra allt jag gör för området, så använder jag inga-för-helvete-verktyg-redskap, och då blir det inte stökigt. Fasen va fint det kommer bli på området om jag slutar göra det jag gjort.
Jag har plockat sniglar från Tatsoi-kålen ikväll oxå. Jag gör gärna sånt.. men… det här börjar bli för mycket för mig
Och lika förbannad är jag på folks blindhet, dövhet, ignorans, diktaturälskande och dumhet inför allt som skett och sker med vaccineringen, och det omkring, övervakning och censur som folk tycks älska, och ingen jävel vill prata om det. Ge mig för helvete ett torp, så ska ni aldrig höra från mig igen. Annat än mina gallskrik från skogen, över sorkjävlar, och Homo Sapiens!
Få se om jag kan hålla mig från ett vredesutbrott i morrn, där jag går och river min tomatställning, och river upp buskarna – det är myyyycket nära.