Jag har utplanterings-ångest. Dvs när en lång stress av att sköta om saker kommer ut och blir sårbara för väder, djur och människor. Och nu kommer en mindre arbetsam period, och jag har fått levnadsutrymme i lägenheten… då kommer känslor fram som man trängt undan. Hädde över fiberduk på tomaterna igår… den ska bort först på fredag, som är sista kalla natten… (4 grader)
Nu dricker jag kaffe o äter gröt. Det är speciellt sådana tillfällen, när man är stressad eller har inre oro som man ska ta hand om sig. Sen ska jag ner och bli rofylld över det arbete jag gjort. Nu blir det en period av underhåll, fram till skörden. Rensa ogräs, vattna, luckra, gödsla… och njuta. Min växtbelysning avstängd nu. Växterna är ju ute. Fick en monsterräkning på el nu senast, trots att kyl o frys är avstängd. Den startas i mitten Juli kanske.
Jag har rädsla… det är en mänsklig egenskap/känsla , som initialt tjänade människan väl, när den varnade för omedelbara faror. När vi var människor, fanns bara omedelbara faror att skydda sig mot, nu upptas hjärna, hjärta och kropp av ett skyddssystem som är outdated, eftersom vi inte är människor i den benämningen längre, och inte har mänskliga faror att värja sig mot. Och då äter rädslorna upp oss inifrån, över oro vi inte kan påverka. När vi var människor, kunde vi undvika verkliga faror, som en orm, som en björn med ungar, som en vattenfors. Den typen av faror är vad våra mänskliga känslor är utrustade för, inte dagens faror, som inte går att se, och om vi drabbas av dem, oftast inte går att försvara sig mot. Så som lögner, förtal, överstatlighet, mediciner som dödar, skvaller, cancer, och sist men inte minst idioter. Det verkar som det pågår en outtalad idioti-pandemi.
Jag har traumatiska upplevelser från tidigare liv, upprepade sådana, som mitt varningssystem, via rädsla vill varna mig för. Men min hjärna vet att jag inte kan förebygga det hotet av idioter, skvaller, anklagelser, förtal. Ergo, finns inget jag kan göra för att undvika och försvara mig mot dylika attacker, som är vardagsmat i vår omänskliga värld. På tiden då orm och björn var potentiella hot, då vi var människor, så behövde man vara vaksam, men farorna var verkliga. Nu är de overkliga.
Vaknade inatt iskall, efter mardröm, som tog tid att somna om ifrån. Mitt varningssystem var igång, nu när jag kunnat slappna av nån dag, med organiserad lägenhet, utan att ha en djungel av plant. Om oro är befogad eller inte ? Ja det beror ju på hur man ser det. Julian Assange t ex, är ju oskyldig till brott, men har varit frihetsberövad över ett decennium av de ”goda” krafterna. Samma krafter som utlöste pandemin, och stängde ner världen, och tvingade på folk ett obeprövad experimentellt vaccin över hela världen, med följder som de inte vill att vi ska gräva i. Han har ju rent mjöl i påsen, och det räckte inte för honom. Han blev ett hot mot världens mäktigaste militärmakt, USA. Det är inte jag. Men jag är ett hot mot folk som utövar makt i den lilla världen, här omkring oss, med hjälp av lögner och skvaller. Människor vars egen otillräcklighet kompenseras genom att trycka ned andra, ljuga om andra, hitta på negativt skvaller om andra, osant skvaller, förstärkt skvaller, illasinnat skvaller.
Man ska inte bry sig om skvaller, säger många. Det kan vara sunt. Men det kan oxå vara osunt, om skvallret/lögnerna till slut etablerar sig som en verklighet för alla i ens omgivning. Så som var och är fallet med sanningen och osanningen kring massvaccineringen, nedstängning, nya totalitära lagar i sk västerländska demokratier likt Sverige. De flesta valde att inte bry sig… göra som tillsagda. Tusentals betalar idag i Sverige med sin hälsa. Och troligtvis finns många av dem inte kvar. Vi får inte veta, för det får inte pratas om, inte forskas kring… och det är så djupt infört i vårt samhälle, att biblioteket tvekar att låna ut böcker i ämnet som vill utreda hur det ligger till.
Det finns inga debatter längre. Debattpanelerna fylls av folk som tycker likadant, som tycker som den absoluta globala, icke demokratiskt tillsatta makten beordrar oss att tycka. T ex Nato.
Så man kan väl iofs hävda att det är osunt att oroa sig över det som man ändå inte kan påverka. Men det är även osunt, det visar ju mer än halva Sveriges befolkning i sitt beteende och dyrkan för auktoriteter. Jag måste ju efter att ha ventilerat min oro, naturligtvis skaka av mig, och fortsätta leva, inte fastna i oron. Men att be mig sluta oroa mig, är att be mig sluta bry mig. Och det kommer jag aldrig att göra. Allt för många har redan slutat bry sig.
Jag är inte i första hand rädd för att dö, det vet jag kommer ske. Jag går inte omkring och oroar mig mest över att bli sjuk, även om det sker, och inte är så konstigt med tanke på hur vi dagligen skräms till den oron genom myndigheters och medicinbolagens ”information”. Jag oroar mig mest för VÅR frihet, och för min frihet, att röra oss fritt, tänka fritt, yttra oss fritt. Något som tyvärr de flesta redan resignerat inför. DET oroar mig.
Nu ska jag bry mig om mina tomater. Kära medborgare, försök vara människa idag. Det ska jag försöka iaf.