…
Genom att testa gränser för en själv, hur mycket man orkar med? Vad man trivs med? Hur mycket salt i maten är lagom för mig? Vilka vill jag umgås med? Och hur mycket. Hur mycket orkar jag lyfta, hur långt orkar jag gå? Hur ofta behöver jag tvätta mig? Vilken mat mår jag bra av? För mycket eller för lite? På så sätt… och endast på så sätt, kan jag bli viss om vad min hållning är, oavsett vad det gäller.
Det finns ju en berättelse om en chef, som aldrig anställde en person, om den saltade maten på tallriken hen blivit serverad, utan att smaka på den innan. Och även om det i sig kanske OCKSÅ, är alldeles för trångsynt av chefen, och exkluderar massor av eventuella förtjänster, så blir ändå sensmoralen, att det är korkat att salta maten innan du vet om det är för lite salt. Och det är korkat att förkasta kunskap om saker du ingenting vet.
Och tankemässigt är det samma sak. ENDAST om tanken sträcker sig längre än den brukar, och endast om du reflekterar … verkligen reflekterar över det som du tidigare aldrig vågat tänkt på, eller ens tänkt att det går att tänka på… endast då, kan du avväga och finna vad du tror är sanningen, eller rätt värderingar. Och väldigt få människor gör just detta… väldigt få, har jag blivit varse… och som tydligast för mig har det blivit de senaste tre åren.
”
Här skulle man kunna tillägga: ”Den högsta formen av okunskap, är när du accepterar nåt för sant, som du inte vet något om”
”Kännetecknet för ett bildat sinne, är att kunna hålla en tanke i sinnet utan att (’*nödvändigtvis) acceptera den”
Dessa två citat, hjälper till att beskriva det utbredda och för den fria människan, extremt farliga självcensuren. Speciellt Aristoteles citat, visar att om man vågar tänka färdigt en tanke, i likt ”tänk om det är på det här viset? Och i frågeställningen kunna gå hur långt som helst, reflektera över frågan man ställt, fundera kring svaret, och vad ens tidigare kunskap/vetskap eller tro i frågan var, och väga dem mot varandra.
Gärna låta den nya i sina tidigare värderingar totalt urflippade tanken, gro i ens sinne, likt ett frö… och se om den vill växa i ens trädgård/hjärna … Men framförallt, är ens tidigare tro, kunskap/vetskap ställt bort allt tvivel, och hur förhåller sig det nya input sig till det? Vad finns för klara tydliga bevis FÖR det nya? Om du inte hittar bevis… beror det på att det inte finns bevis, eller för att det finns ekonomiska intressen och totalitära intressen för att dölja dem?
Det finns vissa saker man kan påstå, eller ifrågasätta, eller bra ställa en fråga kring, som en absolut majoritet, omedelbart kommer ta avstånd ifrån, innan den likt hos Aristoteles håller tanken i hjärna för en sekund. Det är bara att experimentera, hitta på massa frågor, påståenden, kasta ur sig dem, och se till att börja med hur man själv REAGERAR inför dem, och sen kolla om man har modet att stanna en sekund och reflektera över det, eller inte. Man kan börja med milda frågeställningar, och påstående, ifrågasättanden etc etc… där man tror sig få LITE eller INGET mothugg, och sedan gradvis öka, för att se vart gränsen går för sig själv, och för majoriteten. 
Det är så klart olika, i olika ”kulturer, folkslag, geografiskt, klassmässigt, inkomstmässigt osv. Men i Sverige finns det en sak du alltid kan prata om och klaga på, och nästan alltid få medhåll, iaf inte argt mothugg och fiendskap, med rop på censur, eller total tystnad som respons, som var fallet med att ifrågasätta covid-vaccinets säkerhet och effektivitet. Det säkraste kortet ÄR att prata om och klaga på vädret i Sverige. Oftast funkar frågor om jobbet och semestern, eller sjukdomsklagande, likaså. Det är universellt, neutralt och accepterat. Så vida du inte påstår att du fått vaccinskada från covid-vaccinet… DET är en helt annan sak.
Se där, då har vi tangerat en gräns, för vad folk reagerar över. Och en gräns där risken för självcensur bara ökar och ökar för varje dag, eftersom du möts med en massiv tystnad kring frågan i allmänhet. Folk vågar inte ifrågasätta… folk vågar inte ens tänka tanken att det kanske inte är så som myndigheterna sagt åt dem, och ”vetenskapen”. Och de som vet bättre, att man ska ifrågasätta… måste vara OERHÖRT stark, om man ska framhärda i strävan efter transparens i ALL forskning, ALL media, ALL makt…
Jimmie Åkesson visade ju med ett enkelt ifrågasättande/uttalande, att det finns en gräns för alla och allt.
Här i debatten om transpersoner bör läsa sagor för barn, när de kallar sig ”skamlös vinhora”.
– Du tycker det finns en gräns, då låter det inte som att politiken ska hålla armlängds avstånd till kulturen?
– Alla här tyckte att det fanns en gräns, jag ställde frågan om en nazist kan läsa sagor från barn. Det är ett absurt exempel men det visar att det finns en gräns, sa Åkesson.
Det var förresten bra, att mina exemplifierande tankegångar kom in på Jimmie Åkesson. Det hjälper ytterligare att förklara och bevisa mina tankar kring självcensur. Och jag har tagit ytterligare ett steg i tankegångar, frågeställningar, som de flesta ryggar för att ens hålla dem i tanken för en tiondels sekund, eftersom det är Jimmie Åkesson som sagt det som sades. Min tanke är att man kan hålla med Jimmie Åkesson om att det finns en gränsdragning för alla i ämnet, utan att hålla med Jimmie Åkesson om hans syn på invandring och invandrare. Det är ett alldeles oerhört uttalande från mig, som de allra flesta tar avstånd ifrån, innan de ens tänkt tanken. Så fungerar fördummande självcensur. Och när man gör det, gör man jobbet ÅT de totalitära krafterna, vad de än låtsas framställa sig som, i vilken demokratisk utklädnad de än har. De andra partierna tyckte att det var olämpligt att en nazist satt och läste sagor för barn, vilket bevisar att det finns en gräns, alldeles oavsett o man håller med Jimmie om vart gränsen går eller inte.
Att för grupptryck, och betong-politisk tillhörighet vägra läsa vissa tidskrifter, tidningar, är exempel på det i detta blogginlägg översta citatet av Wayne Dyer. ”Den högsta formen av okunskap, är när du förkastar något, du inte vet något om”. Och en majoritet av folket gör precis så. Och det beteendet har blivit allt värre under och efter Metoo, och den påstådda pandemin. BRA – där kom nästa grej, som gör tvärhalt i människors hjärnor, när jag skriver: ”Den påstådda pandemin”. För folk i allmänhet är det som att ifrågasätta om jorden är rund, att ifrågasätta pandemin. Dvs ifrågasätta om det verkligen var SÅ STOR OMFATTNING på influensan, att den får/skall/bör kallas för just pandemi. Nu är det TVÄRSTOPP i er öppenhet för vad jag skriver va ? Bra – det visar precis på vad jag hävdar. att självcensuren slår till. Man vill inget mer veta, man vill inget mer läsa, om det, och sorterar allt detta, på order av de som ägde försäljningsrättigheterna till det lönsamma vaccinet… gemene man sorterar på order av dem, in det under”faktagranskning” av ”oberoende experter” som i sin tur inte får eller bör ifrågasättas, enligt de som tjänat miljarder på vaccinet.
Om vi för en sekund lämnar detta iofs oerhört viktiga och vanligt folks sinne uttjatade ämnet vaccin och tystnadskultur, och för resonemangets skull tar andra exempel. Bara ur luften. Låt säga att man säger nåt än mer urflippat, som frågeställningen:
”Är det verkligen fred vi vill ha”
eller:
Vart går gränsen för när vi ska ta till vapen, vilka orättvisor ska till för att vi ska försvara oss med vapen? vart går gränsen. Vi har väl redan konstaterat att det finns en gräns för alla ? För jag hoppas verkligen att det är mindre än en procent, som menar att de aldrig någonsin under några som helst omständigheter skulle ta till vapen mot makten. Jag menar inte att vi i dagsläge ska ta till vapen, men nånstans går väl gränsen? Och frågan är vart den går för dig…. och vart den går för mig? Hur mycket frihet ska de ta ifrån oss innan vi måste ta till våld? Hur många offer ska det till innan folk reser sig ? För det gäller samma sak inrikes som det gör internationellt, alla länder haren armé, sin egen eller någon annans. Och lagar är ingen garanti för ett rättvist samhälle, om lagarna används emot medborgarna! Som till ex den föreslagna grundlagsändringen som godtyckligt ger regering mandat att utlysa undantagstillstånd i vårt land, baserat på vilka de anser vara en risk, så som vaccinpassen, och som Socialdemokraten Farmanbar uttryckte det ”även vid andra kriser”
Vart går gränsen för mig? Vart går gränsen för dig? När de fängslar dina vuxna barn ?
När de fryser dina ekonomiska tillgångar ? När du blir övervakad i ett poängsystem som i Kina, och hindrar dig från att resa om du inte har tillräckligt bra poäng? Eller går gränsen vid tvångsmedicinering, likt Josef Mengele ? Om gränsen går nånstans i ovan nämnda för er, så har ni redan missat tåget, för detta har i olika grad redan skett under den påstådda pandemin.
Är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris ?
Tänk åtminstone tanken, vart går din gräns i sammanhanget?
Jag funderar ständigt på vart min gräns går, och vilka åtgärder, civil olydnad, protester och vägran går.
Är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
att det värsta av allt är krig?
Med freden kommer vänskapen, den knyts med starka band.
Och banden binder ont vid gott och knyter falskt vid sant.
Den börda som är tung för en bär två man oftast lätt;
och hellre gör man fel tillsammans än man ensam handlar rätt.
Så hand i hand, i en ändlös dans,
ja, som en kedja utan slut,
vågar ingen släppa sitt förscräckta grepp
trots att vi dansar mot ett stup.
Så är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
att det värsta av allt är krig?
Med lag ska landet byggas upp. Och lagen kräver fred,
så att dom som äger makt och guld ska kunna tjäna ännu mer.
Men om folket kräver mer betalt för smörte som dom sålt,
då är det brott mot fred och lag och det kallas för revolt.
Så är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
att det värsta av allt är krig?
Med freden kommer segraren och han som slogs och stred
får på böjda knän och med huv’et lågt ta emot den starkes fred.
Och när se’n tungan slitits ur hans mun och hans ögon skrapats ut
och när ben och armar bundits hop med övermaktens knut
och när han har fått en trasa i sin mun
så att ingen hör ett ljud
då har allting blivit normalt igen
och ett krig har tagit slut.
Men är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
att det värsta av allt är krig?
Och med freden kommer tystnaden: allt ordnas under hand
och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.
”Så tag du halva jorden bror och halva månen med
så tar jag andra halvan, så är vi bägge två tillfreds.”
Och om man då kämpar mot förtryck och hot
för den frihet som man valt,
då blir varje krig en segerstrid
och varje fred ett nederlag.
Så är det verkligen fred vi vill ha
till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
att det värsta av allt är krig?
Och framför allt, smaka på maten innan du saltar! 🙂