Så nu har jag några timmar över i regnet för att idka yttrandefrihet på, utan godkännande av stat, medmänniskor, motmänniskor eller stora globala företag och media. … än så länge. Det har börjat tokblåsa igen, efter att det var lite lugnare igår. Ja lugnare, bortsett från ett jävla liv på stan, där stackars svensktraditionella svenskar bullrar omkring i Amerikanska bilar, som slukar bensin… som är så dyrt att folk inte har råd att åka till jobbet. Och dricker öl och sprit, nu när maten blivit så dyr. Det är synd om svenskarne. Hade bara inte dessa övertidsarbetande invandrare startat egna företag inom den lågt prioriterade restaurang- och cafébranchen, och köpt egen bil, så kanske svenskarne hade haft det bättre ? De va ett jävla liv på stan igår, och på kvällen hade både butiken COOP och parkeringen utanför förvandlats till ungdomsgård för supande ungdomar, och supande förvuxna ungdomar. halleluja ! Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!. Att folk reder upp sin ekonomi under sådana bensinpriser och matpriser – folk har det svårt asså – usch och fy.
Jag har fått 7 nya gråa hårstrån, över oron över odlingarnas fiender, sork, kålmask och homo sapiens. Asså inte homo, som i homosexuell, eftersom det kan vara nedlåtande och kränkande utan homo, som i människa:
Det äldsta fossilet av släktet Homo är en 2,8 miljoner år gammal underkäke som presenterades i forskningspublikationer 2015.
Synonymer till homogen:
Enhetlig, ensartad, alltigenom lik, likartad, likformig, oblandad
motsatsord: heterogen
Alltså, Homo Sapiens, fiende till min odling i egenskap av egoism, tjuvasinne, hänsynslöshet och allmän idioti. Men det är bara att kämpa vidare mot de som vill äta upp min mat, och övriga nyttiga idioter i världen. Kliva upp varje morgon, och ta de fajter jag orkar med, och lämna vissa därhän.
Än så länge har grödorna inte varit under attack av annat än väder och vind. Framförallt vind. Men kalla nätter gör att mina tomater fortfarande är inneboende. Och det ser ut att vara kalla nätter även i början av Juni. Risken med inneboende är att de blir gängliga och fruktlösa. Men ute blir de döda, eller hårt ansatta och väderbitna. Vi verkar ha fått vinbärsrost på några buskar oxå. Kanske inte end of the world – MEN ÄNDÅÅÅÅÅ ! Tänkte igår kväll gå ut o va lite bland de där konstiga fattiga människorna som inte har råd med bensin till jobbet, och dricker dyr alkohol för att de inte har råd med mat. Men jag känner mig som en Alien i dessa sammanhang. Och jag var trött. Och jag hade redan sett de vackra svenska bilarna från Amerika.
Ska nog sätta mig på café på dan, idag, och låtsas vara viktig, genom att lägga en bok på fikabordet, som jag inte får möjlighet att läsa. Eller provocera omgivningen med att läsa Epoch times, som skriver saker, hör och häpna, ur två synvinklar, istället för den enda tillåtna. Skrämmande högerextremism är vad det är, att nyansera!!!!! Själv röstade jag på vänstern förra valet. Vi får se om de bryter sina löften kring grundlagsändringen eller inte. Det är verkligen svårt att säga nåt av vikt idag, av flera anledningar.
1 – Få orkar, ids. läsa nånting som inte är mindless förströelser som alla kan hålla med om.
2 – Läsförståelsen, och kunskapsnivån hos gemene man har sjunkit drastisk genom åren, fler idioter per capita.
3 – Risken att kränka någon, är i princip 100 % idag, och säger man inget, så blir nån kränkt av det oxå.
Man får passa sig, så man inte utifrån detta börjar självcensurera sig själ och sina tankar, i rädslan av att stöta sig med någon. Därav, är ett visst mått av provokation nödvändigt, för att konstant våga bryta gränser och självcensur, vilket må vara ett av det farligaste en människa kan utsätta sig för. Skrattade järnet åt Jimmy Dore. jag säger. It’s funny cause it’s true.
Mycket av det jag skriver, det mesta faktiskt, provocerar människor, utan att jag har för avsikt att provocera. Bara genom att ifrågasätta saker som påstås. Bara genom att ställa frågor, och bara genom att skämta och driva med i synnerhet beteenden, och tystnadskultur. Jag har börjat förstå, att en stor del av det upplevs provocerande, för att folk blivit påkomna med att ha blivit ordentligt lurade av de som de ombeds lita på. T ex massvaccineringspropagandan. Nä, självcensur, är bland det farligaste en människa kan utsätta sig för, om man inte gillar att vara en lydig robot förståss. Då är det bara bra med självcensur. Jag kom på mig vid dtt tillfälle, hur nära det var att jag självcensurerade mig själv, genom att bli rädd för vad andra ska tro om mig för att jag läser en viss sorts tidning, eller ifrågasätter vissa påstådda fakta. Men jag kom på mig, och sade till mig själv, att JAG ALLTID MÅSTE TILLÅTAS STÄLLA FRÅGOR!!! både inför mig själv, och offentligt. Men framför allt tillåta mig själv, inte självcensurera. Och gör man det, kan någon så klart bli offended, kränkt, eller sårad. Det kallas bland annat för att leva. VI MÅSTE FÅ YTTRA VAD VI TÄNKER OCH KÄNNER. jag kallade till ex en inkognito, okänd man för könlös i ett blogginlägg nyligt. Det borde jag inte gjort tyckte en vän, som ifrågasatte varför jag gjorde det. Utan att så klart svara på något av det jag undrade. Kontentan var ju att hon ville komma till att det inte finns något manligt. Vilket jag inte håller med om, TROTS att jag inte själv entydigt med enstaka ord kan eller har behov av att definiera VAD som är manligt. Käääänsligt sånt där!
Nä det är inte lätt att yttra sig i en hyperkränkt värld. Där dubbelmoralen är vanligare än moralen. Och självinsikten, är från en svunnen tid. Oftast handlar de flesta människors ”åsikter” som de hårdnackat vidhåller, än hur många bevis eller indicier om att det inte förhåller dig riktigt så… de flesta åsikter handlar om att försvara sin tro, och livsbubbla till varje pris, för den gynnar en själv… tror man.
Det Orwell fruktade var människor som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda böcker eftersom det inte skulle finnas någon som vill läsa dem. Orwell fruktade dem som skulle beröva oss information. Huxley fruktade dem som skulle ge oss så mycket information att vi blev passiviserade och självupptagna. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information. Orwell fruktade en fängelsekultur. Huxley fruktade att vi skulle bli en trivialkultur.
För mig ter det sig som vår samtid gett Huxley än mer rätt, än Orwell. Orwells mardröm, är mer sann i österländska diktaturer, som Kina, Ryssland, och Nordkorea. . Huxleys mer sann i våra västerländska, diktatur-demokratier som USA, Storbrittannien och Sverige.