…
Jag är dyng-slut, och det är underbart. I morse tog jag tillfället i akt, o gick ut för att så blomfrön, i lotternas gemensamma blomlott. Ja, fast det är Jag och Staffan, och Björn som står för jobb och frön. Många frön tar vi frökapslar från året innan. Och jag lär mig mer och mer om just detta. Men det var skönt att få det där gjort, på morgonen innan det blivit för varmt att sitta och exponera sig för sol-gass. Nu är det ju äntligen så varmt att vi kan klaga på värmen igen. De orden, sa min vän Åsas far, var en bra låt-titel. Och vi provar på ett litet samarbete över en låt, där jag skriver text, och han ev musik. Han är duktig musiker, och gör många fantastiska texter. En låt skrev han om Mushrooms., som Åsa, jag och han sjöng trestämmigt i fjol. Och en låt gjorde han nyligt när Åsa dotter ”Nina” hävdade att ”barnsäkert lock” inte var nån match för henne.
Men sen, hux flux, när jag nån timme senare sått färdigt i blomlotten, och funderade vad jag måste så och odla nu, så insåg jag, att jag var i princip färdig. Ja i princip alltså. Som odlare, låtsasbonde, bondjävel, blir man ungeär lika färdig och klar, som husägare hävdar att de blir med huset, dvs inte alls. Det är ständigt nya göromål. Och det är väl tur, tänk så trist annars? Men iaf färdig för stunden, så pass att ingenting MÅSTE göras just då. Så jag gick helt sonika hem redan vid 10-tiden på fm, och tog det lugnt. Tog en espresso, och bloggar lite. Espresson har jag knappt hunnit dricka under några veckor, så extra gott nu.
Värsta med odling, tycker jag är oron för att insekter, sorkar, fåglar, väder eller människor ska ödelägga min skörd, mitt arbete. Jag vidtar ständigt nya åtgärder, i desperat hopp om att förhindra detta. Men är på det stora hela rätt maktlös inför sådant. Men jag gör vad jag kan. Och vad jag inte kan, men kanske lär mig.
En sak är säker, att om odling ska bli någorlunda lyckad, måste man lägga ner mycket arbete i det, och större delen av ens själ. De flesta är odlingsoptimister, som tänker sig att de bara behöver så, plantera, och komma ner till hösten och kunna förvänta sig resultat. Några inser inte ens att man måste så. Lite som livet i övrigt faktiskt. Och kanske kärleken. Men om det sistnämnda, vet jag ganska lite.
Jag tror det blir en liten tupplur nu.
Och sedan eventuellt ner på lotterna och tom-glo… lite halvstolt, och retfullt mallig.