…
Nu är det Maj, tid för hopp om sommaren, och kärleken, och evigt ljus, och bara 7 veckor tills det börjar bli mörkare igen! Syrenen nere på lotterna knoppar, och mina pärlhyacinter där ner lyser på tillsammans med liljor, sippor och penséer. Och min Döds-Covid-19, med dödlig utgång för 8e gången, har övergått till mysförkylning, där slemmet i halsen kommer upp i klumpar, likt virus-och bakterie-lik, som nu kroppen gör sig av med efter att besegrat dem….
Jag välte ut en karta med kål-plant på golvet på morgonen. Antingen för att jag bor för trångt, eller för att jag har för mycket växter o plant, alternativt för att jag har en stor fet rumpa. Bara att välja! – Det bekom mig inte nämnvärt, eftersom jag har så mycket plant. Fast lite svider det ju… mest i klantighets-ångest.
Orkar fortfarande inte så mycket efter förkylni… eh f’låt Covid-dödsdomen. Men lite mer än härom dan då jag hasade mig upp till COOP, och blev omkörd av 5 rullator-kärringar. Och fick tvär-lägga mig en timme direkt av utmattning. men NU går jag dubbelt så fort, och bara en Rullatorkärring i gamla badhusbacken, är för snabb för mig. Jag tror hon har en el-cykel-motor på kärran sin. Nä får väl snörvla, och masa mig några dagar till, innan det blir några 2-mila-promenader. Finns de som har det värre, trots eller pga att de är besprutade. Men vad vet jag? Ingenting” Utom det jag ser hör och tänker.
Fått tillbaka lite av rösten, har saknat den. Jag har ju så fin röst tycker jag, som yppar så mycket kloka ord, som gör ont i öronen på de som inte gitter höra på. Ska börja läsa Epoch Times nu på morgonen – underbart, börjar med kultursidorna. Men först måste jag vila, så jag kan sprinta om rullatorkärringen med hjälpmotor i eftermiddag – Sköna Maj välkommen Till vår bygd igen!