Jag går i väntans tider, men inte grossess
Att leva Kompakt, i form av bostadsyta är något jag märkligt nog trivs med. Jag tror det är för att det är så jag utifrån ekonomi formats, och därför blivit en del av mig. Mitt tänkt har konstant varit kring praktiska lösningar, för att få upp möbler från golvet (praktiskt för städning) samt att fixa extra förvaringsutrymmen. Men hur jag än beter mig, tycks det bli trängre och trängre här hemma… och jag trivs med det. Det är omhuldande, tryggt på nåt vis. Jag riskerar nog att få Agorafobi /torgskräck i en 4-rummare… ja t o m i en 2-rummare… MED KÖÖÖÖÖK tom… usch ! Alla tomma ytor, fria golv??? Inget som man kan snubbla på ? Inget att slå huvudet i. Och städning utan att behöva möblera om lägenheten varje gång jag torkar golv?? Nej . tack ! Jag får ångest av sådana ytor!
Jag har även fått Loppis-sjukan, och kommer hem med diverse skrymmande saker, vissa katastrofinköp, andra geniala lösningar. Men o andra sida blev ju även badhuskortet ett katastrofinköp. Jag borde vetat bättre, än att som man, vistas i så socialt giftiga miljöer. Men, ingen skada skedd, utöver att jag sponsrade galenskaperna där uppe med 1500 kr. Nu är de luft för mig och de kan dra åt helvete!
Men tillbaka till loppis-sjukan. Härom dagen fick jag svåra symptom, när jag köpte gammal stereo. Förvisso bara för 300 kronor, och förvisso förstärkaren med ett enormt ljud. Men skrymmande. Fick bygga om halva lägenheten för att få plats. Hittade även Husmodern från 1925 och 1929. Annonserna är jätteroliga:
I hem beläget 1 timmes båtresa från Stockholm
Mottagas 10 unga flickor
som under skicklig ledning få lära fransk kokkonst, spetssöm , litteratur, Endast franska talas, Tillfälle till musiklektioner gives. Vidare uppgifter fås Tel, Rindö 133. Svar emotses tacksamt under sign ”fransk pension” Husmoderns Annonskontor, Goda referenser finnas.
Vidare fick jag erbjudande att gå på något som med allra största sannolikhet är en sorts propagandaföreläsning, för att fortsätta ta ur alla människor rätten, möjligheten och skyldigheten att IFRÅGASÄTTA offentlig ”information”.
Evenemang
Jag funderar på att gå dit, och ifrågasätta det mesta han säger, för att få honom ur balans, och för att ALL information, ska tålas att ifrågasättas. Och för att det är på sådana här evenemang folk ofta går för att förstärka sin religiösa övertygelse, och snärja åt bubblan i vilken de lever. Det är min/vår plikt att spräcka bubblor – om inte annat av rent humanitära skäl. Frågan är om det är välkommet att ifrågasätta i det forumet? Men om inte, så är ännu en poäng bevisad om hur galet de tänker.
Jag går som sagt i väntans tider, lättsam vardagsångest över om jag sått frön för tidigt. När kan man plantera ut? vilka växter ska jag ha och vart ? Min Zinnea Elegans drar iväg i höjden, hur ska det gå?
Ändå sådde jag enligt råd från påsen…
Igår gick jag 5 km, med 5 kg vikt i ryggsäck. Ulf frågade uppriktigt förvånat
– ”VARFÖR DÅ?”
Jag svarade att det var för att stärka kroppen, och fick til svar:
– ”Skyll dig själv!”
Och MTL, skrev: ”Låter som ett bra recept på ryggvärk imorgon”
Det är nämligen onormalt att utsätta kroppen för okonventionella påfrestningar, frivilligt, som kan stärka kropp och själ, på ett naturligt vis. Normalt anses det dock ändå att köpa gymkort, dyra kläder, och utrustning med lycrakläder o lyfta 200 kilo i marklyft. Har jag sagt att jag inte betraktar mig som normal ?
Att äta giftig mat, spruta in giftiga preparat i sitt blod på order av regering, anses också normalt, och nära på en medborgerlig plikt. Sitta still i soffan, äta chips och onyttigt godis och programmeras av reklam och statlig propaganda via TVn anses vara gott exempel på leverne. Har jag sagt att jag inte betraktar mig som normal ?
Jea L, såg ju även hon ut som ett stort frågetecken, nästan chockad, när jag sa att jag cyklat 5 mil.
– ”Men varför då???? , när man kan cykla några kilometer istället?”
Nu vill ju jag inte vara den som… för jag vet ju att även jag kan bli sjuk, ganska troligt kommer bli sjuk, kanske t o m kroniskt sjuk, och dö. Men för närvarande är jag i bättre form än de flesta som ser så förvånade ut över mina onormala sysselsättningar, som nästan ibland efterliknar … livet. Har jag sagt att jag inte betraktar mig som normal ?
Nä hörrni, nu ska jag ut i vädret… kanske gå nån mil … eller cykla några mil. Vi får se. så länge folk blir chockerade är jag nöjd