…
Hej – skål på er medborgare!
Har tyvärr ingen alkoholdryck hemma, får låtsas! Det sägs att alkohol ska vara farligt, i för stora mängder. Det sägs att det finns forskning på det. Mina egna efterforskningar på området stämmer, på flera plan överens med just det påståendet. Dock är det farligt att tänka själv också har jag hört. … (väldigt intensivt de tre senaste åren) Vi bör således lita på vetenskapen och forskningen. Jag undrade i min enfald ett tag VILKA forskare, och VILKEN forskning jag skulle lita på? De är mig ännu svaret skyldig, eftersom min näsvisa fråga antyder att det finns olika forskningsresultat. (JA- det var ironi, som syftade till den ovetenskapliga metod som anammats och förstärkts av mer än halva världen under en påstådd ”pandemi”)
Kanin-kanin-kanin-te sluta med det där?
Men skål på er!
Två medborgare som på ett personligt plan inte bara gjort verbala och läslig efterforskning utan även intensiv forskning om alkoholens effekter genom att själva vara försökskaninerna, för dessa effekter av alkoholförtäring. Dessa dök upp här i min port härom dagen, och det luktade gammal sprit och askkopp i trappuppgången i två dagar, efter deras vistelse där. Så pass rangliga voro de att på en plan markyta, uppvisade de klara bekymmer att både gå rakt fram, och hålla sig upprätt utan att falla med huvudet i marken. Försökskaninerna, de påstått frivilliga, voro en av manligt kön, och en av kvinnligt kön, av arten homo Sapiens, alltså inte Oryctolagus cuniculus (Kanin). Och för den icke språkligt insatte, innebär Homo i detta sammanhang ICKE en antydan om att de skulle vara Homosexuella. De hade mycket väl kunnat vara ett par, även om starka tvivel från min sida, finnes, för att de skulle vara kapabla att utföra en fortplantningsakt, utan vetenskapliga belägg, ifrån oberoende faktagranskare (Jo – ironi igen!)
Jävla män !
Detta med att gå rakt, blev ett ämne för konflikt mellan de bägge, som enligt min egen högst icke oberoende granskning (ironi igen), var lika illa ställt hos de båda. Ingen av dem klarade av testet att gå på en bred trottoar utan att ramla i diket eller ut på vägen. Men så klart, eftersom män är svin, retade han upp henne när han gentlemannamässig, eller utifrån den manliga snuskhummer-genen, höll henne i armkrok. Detta resulterade enligt mina högst icke trovärdiga visuella, ej av oberoende faktagranskare kontrollerade efterforskningar, i att deras vingel kom i osynk, och föranledde henne, som inte är av det otäcka könet, utan utav det täcka könet, att fräsa ifrån:
– Määä … hurru schhcärp dej… om dhu schka hålla i mig måschte du gå rakt!
Detta var precis vad hon sa, och hur det gick till, – JÄVLA MÄN!!
(Ja de sista två orden var ironi igen)
Men skål hörrni filifjonkor, hermuler och hattifnattar !
Jag kom härom dagen att tänka på komediserien ”Skål” (Cheers) Med bl Kirstie Alley, och Ted Danson, Woody Harrelson: ”Where everybody knows your name” . Jag fick den flashbacken när jag satt på mitt favoritcafé, och insåg att åtmonståne JAG, kände mer än hälften av de som kom in, och ofta med lite humor, hälsade alla välkomna till Café Petter, och sa ”välkommen åter” när de gick ut. Vare sig jag kände dem eller ej. På så vis kom jag oxå att känna fler och fler. Och i den komediserien, ropade alla, unisont, namnet på den som kom in genom entrén. Jag tycker det finns något gemytligt över det förfarandet, och den miljön. Men frågan ä’r om det är så bra att göra det utan alkohol? Så skål på er alla hattifnattar
En vän, lika mossig som jag
Jag pratade med en vän som på många plan är lika gammaldags, mossig, och moral-konservativ som jag är. Hon är dock inte lika välutbildad som konspirationsteorier som jag, hon tvivlar bara mest i mjugg, och knorrar för sig själv. Men under en promenad där jag frivilligt, i egenskap av påstådd vänskap, lät mig utnyttjas som bärare av paket. Samtalet gled in på att promenera, gå… nu och som barn. Samt på curling-föräldraskap, och bubbelplast-barn. Jag som icke professionell, föräldrar-teoretiker utan egen erfarenhet av PRAKTISK föräldraskap, borde ju inte ha rätt att ha egna tankar kring detta, så därför har jag det! Jag har ju åtminstone erfarenhet av egna föräldrar, och har en gång varit barn, sedan betraktar jag och funderar och resonerar, vardagsintervjuar och berömmer föräldrar… på riktigt! För samtidigt med den reflektion jag nu gör kring plastbubbel-barn och curlingföräldrar, är jag i mångt oerhört imponerad av de flesta. MEN !!!!
Reflektioner
Jag har reflekterat över hur långt upp i åldrarna man skjutsar, klemar, nattar barn, och ställer in hela sin verksamhet, hela sina liv, varje samtal, varje vaken sekund av sina liv efter barnens ”behov” och genom sk riskreducering, eller helst kanske riskeliminering. Ett klemande och daltande och beskyddande som ger mig djupa veck i pannan, och lätt illamående. I UR-programmet ifrågasätter man om man t o skadar barnens chanser att klara sig själva som vuxna. Jag skulle vilja ta upp en annan aspekt: Jag har reflekterat över hur långt upp i åldrarna man skjutsar, klemar, nattar barn, och ställer in hela sin verksamhet, hela sina liv, varje samtal, varje vaken sekund av sina liv efter barnens ”behov” och genom sk riskreducering, eller helst kanske riskeliminering. Ett klemande och daltande och beskyddande som ger mig djupa veck i pannan, och lätt illamående.
UR
I UR-programmet ifrågasätter man om man t o m skadar barnens chanser att klara sig själva som vuxna. Jag skulle vilja ta upp en annan aspekt: Den skada detta gör för hela vår värld, hela vårt samhälle NU! Hur allt annat får vänta, läggas åt sidan, hur vuxnas auktoritet och förmyndarskap åsidosätts och marginaliseras, som om barnen är de som ska uppfostra föräldrarna, sätta agendan… och hur denna ´bakvända livsstil även äventyrar rättssäkerheten, då minsta UPPLEVDA kränkning kan bli, och blir anmäld. Men det är illa nog, om vi förstör barnen. Och det undrar jag om vi kanske faktisk gör?
Toppen !
Naturligtvis förespråkar jag inte odelat den ”fria barnuppfostran” som jag råkade ut för, på 70-talet, vilken i princip innebar avsaknad av barnuppfostran, men så tillvida att ingen brydde sig om vart vi var, när vi skulle komma hem, eller frågade ens hur vi mådde. Men en sak var bra – vi gick och cyklade själva dit vi skulle – utan bubbelplast omkring oss. Vi gjorde illa oss, ramlade, utsattes för risker och faror – TOPPEN !!! Jag funderar, om dagens skjutsa-barnen-överallt-när-dom-vill-föräldrar skjutsar sina barn, och krockar med bilen, så barnen dör? Är det inte en risk ? Handlar det mer om föräldrars kontrollbehov, och rättfärdighets-iver, än om barnens säkerhet ? I would say yes!
vind för våg
Vi 60-talsbarn i storstaden blev lämnade vind för våg – inte hel idealiskt. Vi blev gränslösa inåt, lät folk göra saker med oss verbalt och gränsmässigt som skadade oss. Dagens barn blir genom detta bubbelplastande gränslösa UTÅT, vilket får liknande konsekvenser för barnen själva i slutända, men även för omgivningen, som likt hekla jävla samhället och jorden tycks ha kapitulerat inför vansinnet, känslo-maffian, och globala auktoriteter.
Obs!!: Denna text är inte kontrollerad av köpta forskare, ”oberoende faktagranskare”, eller Metoo!
Men skål på er!