…
En vän sade en gång om mig att jag var en person som spred glädje, eller nåt i den stilen. Min vän, eller fd vän är mig ännu kär, men jag är nog inte henne lika kär, är min bedömning, utifrån att hon typ inte pratar med mig längre. Jag accepterar detta. Jag menar jag är ju ingen kul kille längre. Jag minns flera episoder från mitt liv som självutplånande, clown, samarit och osjälvisk glädjespridare. Det brukade komma med förväntningar på en. Förväntningar som blir omöjliga till slut. En av dem, var för många herrans år sedan, i ett sammanhang där jag till slut fick nog av att bli utnyttjad, och fräste till, sa ifrån, och fick som kommentar, ett förvånat och besviket:
– Men du som var så trevlig ???
Japp, så är det. Bara det att ”trevlig”, i det här och alla liknande fall, handlar om deras ordval, som bara gäller, så länge jag passar in för deras önskemål. Så, ”trevlig” är jag bara så länge jag är till nytta för dem, sen är jag ingen kul kille längre. Att råda bot på den fällan, är ett långt och gediget arbete. I slutändan handlar det bara om en sak, men som kan benämnas på olika vis. Att gilla att vara ensam, att tycka om sig själv, att lita på sig själv, att bygga upp självkänsla, mer än självförtroende. Se sitt värde, och veta att när parasiter försvinner ur ens liv, så öppnas möjligheten för äkta människor att ta plats i ens liv, eller i periferierna till ditt liv. Under tiden, hjälper det att trivas med sig själv. Jo – de kan göra dig illa, de kan iaf försöka … och de KOMMER försöka, om de får en chans. Sådana människor finns överallt i världen. But i wont go down without a fight – So go for it, give it your best shot – assholes! Jag finns inte till för er!
Nä jag är ingen kul kille, obekväma frågeställningar, tvivel och påståenden !
usch !!… och fy !
Ingen kul kille och det har jag fått jobba länge för att uppnå, och det ska ingen jävla positivist ta ifrån mig!