...
Vad vi gör – inte vilka vi påstår vi är!
Jag tänker faktiskt inte rocka några sockor, det gör jag då och då, utan propagandasyfte ändå, bara för att jag inte hittar ett maka par. Men jag har, mest bara mörkgrått och svart, vad gäller strumpor, så det blir ingen direkt strumprevolution. Jag kan säga att min respekt för oliktänkande, och olika, är låååångt högre än alla som följer diktatet slaviskt. De mobbar uppenbart folk, om de blir beordrade till det. Så ha på er vilka sockor ni vill, men de betyder ingenting. Det är era handlingar, och ert agerande som visar vilka ni är. Folk i allmänhet har svårt med begreppet ”respekt”, och än svårare med ordet ”frihet” – de flesta förstår inte, och vad värre är, vill inte ens förstå!
Tänker va på lyset – DET är upplysthet !
Och inte kommer jag att på order uppifrån, visa min underdånighet, och vilja att låta sig kuvas genom att helt utomordentligt fånigt släcka lampan i en timme. Det kommer jag bara inte göra! Jag slösar mindre energi än de flesta, och de som vill vi ska göra detta, åker jorden runt i privat-jet. Nä så jag kommer inte släcka nå jävla lampor. Min växtbelysning ska lysa – så länge de inte tvingar oss. Tvinga ? det kan de väl inte göra ? Jo – det kan de! Många vill glömma att de hindrade sjuksköterskor och läkare att praktisera dina yrken bara för ett år sedan. Många vill glömma vad de sade och gjorde då, och hur det påverkar vårt liv, vår värld än idag, och troligtvis för långt tid framöver.
Hur tänkte folk? – Hur tänker folk egentligen ? – Tänker folk?
Nä jag ska inte rocka nå’ sockor. Jag ska tvätta sockor, i eftermiddag, med alla annan tvätt. Det är inte utan att man undrar över vad folk innerst inne tänker om allt detta.. nu… idag… mars… 2023. Det är inte utan att man undrar hur många EGNA tankar folk egentligen har? Och hur mycket av våra tankar som är programmerade? Jag har naturligtvis också varit del-programmerad… och det kom som en chock för mig, hur det faktiskt fungerar här i världen, när det gick upp för mig nån gång under 2022, att maktens män och kvinnor, i så kallade ”demokratier”, inte bara var villiga att införa ”undantagstillstånd”, för olydiga medborgare, som sedan föreslås att permanentas… i form av vaccinpass, som sedan ska bli medborgarpass, med all information om medborgarna … och att ni, folket … eller många av er backade upp den tanken. Att så många visade förståelse för Österrikes förslag, som faktiskt gick igenom deras riksdag, att ha OBLIGATORISK vaccinering, dvs INTE VALFRI! … med dryga, nästa obetalbara böter som följd vid vägran. Min kropp – mitt val ? Nä just de, bara när det gäller sex, och kvinnor ?
Någon liten självrannsakan?
Det är inte utan att man undrar, om de som tyckte det var bra då, tycker det idag? Det är inte utan att man undrar ifall de som tyckte att ovaccinerade inte skulle få vård, ångrar sig en aning? Om så, varför hör jag ingen uttala det? Och varför, om bouleklubben tyckte det var fel att stänga ute en betalande medlem från spel, utifrån vaccinstatus… varför har då ingen sagt det i efterhand, att det kanske blev lite tokigt det där, eller mycket tokigt… varför? Eller är det på det viset att de tyckte att det var riktigt beslut, och att de skulle vara villiga att göra det igen….Det är inte utan att man undrar?
Det ryktas om att rykten är sannare än sanningen
Utöver detta, så vet jag att illasinnade rykten, som levt sitt eget liv, i snart 35 år, fortfarande lever sitt eget liv, och har vid stunder påverkat hur folk beter sig mot mig, hur de pratar om mig, hur de tänker om mig. Och det är allvarliga rykten…. Jag brukar höra från folk som, när jag säger detta, vill peppa och säga att man inte ska bry sig om rykten. Det är förvisso sant… men om nån skvallrar och hittar på saker om min sexualitet, eller om jag varit tillsammans med nån eller inte, eller huruvida jag ev skulle vara en skitstövel,… det är rykten som jag faktiskt kan fnysa åt. Men det finns rykten som faktiskt når ända till myndighet och institutioner, rykten där ryktet isig, i deras hjärnor förvandlas till en sanning, fast det är i allra högsta grad osanning. Under 35 år, kära vänner och medborgare, under 35 år!
Rättfärdiga – kanske de mest groteska människor som finns?
Sånt bekommer inte ”rättfärdiga”… ”människor” som … jag troligtvis samma sorts människor som vill hänga Julian Assange, trots att han faktiskt bara har avslöjat krigsbrott, och haft frivillig sex med två svenska kvinnor. Det här vet alla vid det här laget, och trots att de vet att de blivit förda bakom ljuset i det här ärendet, så väljer de att ställa sig på lögnarnas och förtryckarnas sida… Mobbens makt är stor… flockmentaliteten ….
Det är inte utan att man undrar… över hur folk sover om nätterna, med allt detta i åtanke
Egna tankar?
Jag nämnde ”egna tankar” här ovan, men hur ska man egentligen definiera det? Det är ju naturligtvis öppet för debatt… eller hade varit det om vi haft egna tankar iaf. Debattera har vi offentligt slutat med i t ex public service och till vardags… och ingen tycks reflektera över det ens. Ingen argsint Robert Aschberg i TV, eller programmet debatt, med personer med OLIKA ÅSIKTER … så kom inte här o tryck upp nå jävla socka i ansiktet på mig inte, förrän ni är villiga att debattera igen,… diskutera … Vi har slutat med det… och ni är okej med det? Bara man raggar sockar en gång om året, och släcker lampan, så har vi demokrati, och allt ordnar sig… det är inte utan att man undrar….
Inskränkning – utbildning?
Egna tankar – ja du… med tanke på att vi programmeras redan från det vi är små, i det vi kallar för grundutbildning, men kanske borde kallas inskränkning istället för utbildning. Så frågan är… vilka av våra tankar är våra egna? Och vilka har vi okritiskt bara adopterat, passivt accepterat? och desillusionerat och indignerat bara kapitulerat inför? Vad är en egen tanke då? Kan man ha egna tankar? Eller är allt i våra huvuden bara korvstoppat ifrån makten som stoppar in i våra huvuden, det som behöver vara där, för att de ska kunna behålla makten, och hålla folket lugnt och drogat?
Reflektion och tvivel
Jag skulle utifrån egna erfarenheter säga att reflektion, är en nyckel till att kunna kalla sina tankar för ens egna. Och de flesta vill inte, kan inte, orkar inte reflektera över någonting av sitt eget beteende… för de har aldrig varit tvungna till det… Min erfarenhet säger mig att människor som upplevt kris, personlig kris eller kris i krig, förtryck och dylikt… har på köpet fått förmågan att reflektera över saker och ting, och sitt eget beteende… Folk vars bubblor har spruckit big time, eller folk som aldrig haft den tveksamma ”ynnesten” att ha levt i en trygg bubbla. Personligen har ´jag parallellt konstigt nog aldrig haft den trygga bubblan, och samtidigt alltid haft den. Jag ska försöka förtydliga snart.
Duktig pojke – lydig pojke – arg man
Vad gäller information, utbildning, skolan, så har jag initialt vart en av de mest korvstoppade hjärnor som finns. Jag var nämligen duktig på det som barn, och när jag var ”duktig”, fick jag bekräftelse. Och bekräftelse är ett grundläggande mänskligt behov, vi inte kan vara utan. DÅ, var jag fast, jag överlevde, blev bekräftad utifrån min duktighet att göra som jag blev tillsagd, tro på rätt information. Jag skapade mig en tro, en övertygelse om rättvisa, och valde sida… politiskt … egentligen det enda val jag kunde göra som det socialfall jag blev utifrån min dysfunktionella familj och min kaosartade, ensamma, uppväxt. Mitt politiska val, mina värderingar utifrån det, var eg ren överlevnadsinstinkt, inte utifrån att jag var en god människa som gjorde goda val, och jobbade emot ondska.
.
Jag var inte god för att jag offrade min själ – Men nu blir jag glad
”Godheten”, kom också att bli illusionen som åt upp mig inifrån, och lockade till sig parasiter som tog vara på min självutplånande tjänstvillighet inför min nästa. Det som jag trodde var min livboj, sänkte mig i slutändan. Och extra tydligt blev det för mig vad gäller kärleken. Jag gav för att få finnas, jag gav för att få existera, jag gav för att bli godkänd, bli bekräftad, och följden av det blev att jag föll i djupa depressioner, för det fanns inget kvar av mig.
Lycka
Idag ger jag för att det gör mig lycklig, inte för att bli bekräftad. jag har fortfarande behovet av bekräftelse och kärlek. Men man kan inte skaffa sig bekräftelse utan att sälja ut sin själ. Man kan bara få bekräftelse, då människor vill ge dig den. Alltså oavhängigt vad jag presterar och/eller ger. Förstår ni skillnaden ?
Jag är
Jag är t ex inte längre vänsterpartist, bara för att jag vid det senaste valet röstade på vänsterpartiet. Det är inte min identitet. Min tilltro till politiker och makthavare, är sunt nog väldigt låg. Allt efter de insikter jag kommit till under de senaste skräck-åren för en som gillar transparens, yttrandefrihet, debatt och folkstyre. Nästa val kanske jag röstar på V igen, kanske på nåt annat parti (inte troligt) eller inte alls (troligt) Jag provar att tänka egna tankar! Jag försöker reflektera över eget beteende, och ifrågasätta och tvivla på de som dikterar ”sanningen” för oss, de som inte vill att vi ska opponera oss, inte vill ha debatt och transparens… de ifrågasätter jag, deras ord tvivlar jag på… hur gör du?
Egentligen – snack eller verkstad?
Nä jag tänker inte rocka nå sockor, jag tänker tvätta några sockor,
och växtbelysningen kommer på lördag att lysa över en delvis släkt stad på kvällen under en timme. Kommer lysa på plantor som inte bidrar till onödig export och import, som inte bidrar till jordbrukets monokultur som dödar snart allt levande vi är beroende av… dessa mina plant kommer min växtbelysning lysa över.
Vad gör era sockor och ert mörker för dessa frågor – EGENTLIGEN?