…(Nu är inlägget färdigt)
Det är lätt att gripas tag över Olof Palmes smått geniala tal, inför Torbjörn Fälldin, där han förklarar varför han är ”demokratisk socialist” – retoriskt, är det lysande, det får en att känna som han står på det godas sida, och om man följer honom, tillhör man de goda, om man följer socialdemokratin, står man på de godas sida – eller gör man det?
1 – Min politiska resa
Efter allt som hänt under de tre senaste åren, när jag tvingats till insikter, jag nästan tycker är jobbigt att ha, och som raserade min världsbild nästan fullkomligt, min bild av hur *”vanliga människor” beter sig när de blir pressade. (Det finns anledning att återkomma till uttrycket ”vanliga människor”). Jag har aldrig någonsin röstat på Socialdemokratin… inte direkt, bara indirekt, genom Vänsterpartiet. Jag har vid ett tillfälle röstat på MP, stödröstat. Jag kommer aldrig igen stödrösta, oavsett vilket parti det gäller. Jag har som förstagångsväljare röstat på dåvarande Folkpartiet, och Bengt Westerberg.
2 – Insikter som svider
När det av politiker och Big farmaca skapades … jag återupprepar SKAPADES en global kris, under åren 2020 till 2022, och som vi nu dessutom drabbas av följderna till 2023, och gud vet hur många år framöver, När det kom att ske, med en majoritet av folkets godtycke och medhjälp. När jag insåg vad dessa vaccinbolag, läkemedelsföretag, myndigheter, organisationer, och folk omkring mig var redo att göra mot andra människor… så raserades min världsbild, och min bild av hur människor är och fungerar. Även många av de som man trodde man kände allra bäst, och de man trodde skulle stå upp för andra om det stormar. Oavsett om det stormar, eller om det är nån som skapar storm. För alltid … har min syn på omvärlden, politiken, och människorna förändrats. Den kan förändras igen så klart, eftersom jag alltid tvivlar. Men den kommer aldrig bli densamma som förut, och själva insikten är av godo, men gör ont…inuti.. när man tänker på det, blir påmind om det.
3 – Å andra sidan är jag inte heller
Med detta sagt, är jag än längre ifrån nuvarande konservativ-nationalistiska regering med moderater, kris-demokrater, Svärje-demoner— f’låt demokrater, och … vad hette det fjärde partiet nu igen ? … nästan ingen minns. Men han ledaren för de där som ingen minns vad de heter, konstaterade iaf ÖPPET om sig sina uttalanden, det de gjort sig skyldiga till, som även de andra gör men inte säger: ”Ja man säger ju en sak innan valet och en annan efter valet”. Nä jag vet inte vad som ska till för att jag ska rösta på något dylikt. Ganska massiva förändringar hos ALLA partier. Det finns många problem och illusioner kring demokrati. En av dem är att folk röstar delvis på partier hur de har varit för 20-30 år sen, och ovanpå det har de nästan aldrig varit det de utlovat sig för att vara …. ens då!
4 – Att ge ”blanka” fan
Det ligger närmare och närmare dock, att jag i protest avstår helt från att rösta, eller röstar blankt. Jag tycker bägge alternativen är legitima. Om de befintliga partierna och hela demokratin är så usel, att hela systemet måste underkännas av medborgaren, då är det fel enl mig att rösta blankt, och på så sätt ge dem att de iaf har högt valdeltagande.
5 – Finns inte
Det parti jag vill rösta på egentligen finns inte idag. Och det parti jag röstar på idag, utifrån fördelningspolitik och inget annat, är och dansar på gränsen på vad jag kan tolerera i avgörande frågor. Den mest avgörande är om även mitt nuvarande parti, tänker godta förslaget om ett europeiskt slags vaccinpass, där all information finns att tillgå om en, och de centralt kommer kunna stänga av en från delar av samhället, GODTYCKLIGT, NÄR HELST DE VILL.
6 – Detta sker nu… NU!!!
Det är faktiskt något som förbereds nu. Både nationellt och inom ”demokratiska” EU. Det finns som sagt var gränser, även för mig. Allt regnbågstjafs V håller på med, och Metoo, har jag nätt och jämt överseende med. Man kan inte få allt, men de viktigaste sakerna är medborgerlig yttrandefrihet, och frihet att röra sig överallt, det jobbar nu alla partier unisont, i tysthet med att reducera och inskränka, och inget parti har gett svar utåt till väljarna hur de tar ställning i frågan, utom S, som t o m driver frågan om att övervaka och styra medborgarna med ett sådant pass. Så NEJ, jag är INTE en demokratisk socialist, inte ens under Palme, och än mindre nu.
7 – Det SUNDA bakåtsträvandet
Det parti jag vill rösta på är FÖR decentralisering. De är FÖR att gå tillbaka till småskalighet, lokalt styre. De är emot all globalisering, som är en vidare form av socialnationalism (Nazism). Mitt önskeparti är emot förgiftning av naturen vi lever i och utav PÅ RIKTIGT (Inte som MP) Mitt önskeparti, vill på riktigt ta steg tillbaka i tiden, för att komma ifrån rovdriften av vår natur, monokulturen i jordbruk, och skogsbruk. Det ger mer ansvar och frihet till den lilla människan, som för större möjlighet att odla sin egen mat, hålla egna djur.
8 – Jag hade kunnat föreställa mig ….
Det partiet är FÖR yttrandefrihet på riktigt, riktiga journalister, och att gå tillbaka till när politikerna är anställda av FOLKET, som ju tanken med demokrati var och är. INTE som nu, anställda av Bill Gates, Klaus Schwab, Wallenbergarna, Blackrock, Pfizer etc etc. Jag är för det parti som tar tillbaka forskningen till det att forskning måste ALLTID kunna ifrågasättas, och ALLTID läggas fram bevis i det öppna. Det skedde INTE under den tid som politiker, medicinbolag, ANSTÄLLDE, och KÖPTE forskare, forskningsresultat efter egna kapitalistiska intressen, 2019-2023… och det är fortfarande lika illa med det. Jag hade kunnat föreställa mig Tage Danielsson for president – hade det inte varit för den lilla prekära detaljen att han inte längre är med oss. Annat än i allt han sagt och gjort. Som karaktären William Wallace sa i filmen, Braveheart:
”There’s a difference between us. You think people of this country exists to provide you with position. I think your position exists to provide those people with freedom. And I go to make sure that they have it”
9 – Anti-Ism-partiet ?
Jag vill inte namnge detta potentiella ”parti/rörelse” inte ge den en ism. Jag är emot ismer, jag är för fritt tänkande, och jag är i sanning en bakåtsträvare, på många punkter. Bakåt på de punkter där vi var närmare naturen, och inte skövlade vår jord. Men vad finns istället för det vi har nu? Vad finns istället för den i längden självdestruktiva tillika omöjliga tilltron till ständig tillväxt för alla? Vad finns istället för den typ av statsskick vi har nu, som vi kallar demokrati? Och vad är demokrati egentligen…EGENTLIGEN? Hur lurade är vi?
10 – Det finns fler frågor än svar. Och man måste drömma, ha visioner för hur man vill leva, för satt kunna förändra något. Man måste inte ha ”ambitioner” till en karriär som tar livet ur en, som gynnar de som sitter överst i den sk ”demokratin” och egentligen i praktiken inte är något annat än en annan FORM av diktatur, än den vi ser i Kina, Ryssland och Indien, Nordkorea.
Hur vill vi EGENTLIGEN leva? Och vilken värld vill vi lämna över till våra barn? Och vilka lärdomar och kunskaper vill vi ge dem? Jag vill framförallt ge dem färdigheten att ifrågasätta makten… ifrågasätta allt!
11 – Fel fokus ?
Lättjan, bekvämligheten, girigheten, oviljan att tänka, ta ansvar för vare sig själv eller nån slags gemenskap, genomsyrar och fräter sönder inte bara våra samhällen, utan i förlängningen hela vår värld, i förlängningen, hela vårt jordklot. Och det är knappast ”klimathotet” som är det som är akut när det kommer till miljöfrågor… men de har gjort oss blinda för allt annat. Så förgiftningen av vår jord och allt på den, inklusive oss själva kan fortsätta utan kritik, i skuggan av ”klimathotet” . Vi bryr oss helt enkelt inte. Inte ens om oss själva, i förlängningen.
12 – Ett samtal i det offentliga
Ett samtal, med utbyte av tankar och idéer, igår kväll på restaurang Grillhouse, med vän av olik politisk mylla än mig, med utbyte av idéer, tankar erfarenheter. politik, frihet, anarki, globalism, Woke eller to be awake, vilket tycks vara varandras motpoler i den politiska ökenlandskapet. Jag gillar dessutom att prata öppenhjärtigt med människor, INFÖR i miljöer där andra kan höra, och ”tjuvlyssna”, vare sig de drar upp saker i näsan, eller får insikter och nya tankar. Vi läser och tar del av vår omvärld, lyssnar på poddar och ser på videos, även av det som av makten inte är tillåtet för att beskåda, betrakta, fundera kring (”oberoende” faktagranskning) Vi går FÖR långt i våra tankar och samtal, och vad vi lyssnar på och läser, för det är enda sättet att finna sanningen. (Albert Camus).
13 – Jag ÄR en konspirationsteoretiker, och jag behövs
Jag har t ex gjort det till en del av mig själv att VERKLIGEN bli en RIKTIG konspirationsteoretiker. Det innebär för mig att ta ordet på orden, att ha teorier om konspirationer. konspirationer som är av ondo, i ordets ursprungliga betydelse, medan avslöjandet av ondskefull maktfullkomlighet, knappast borde vara ondskefullt, därav är konspirationsteorier HELT nödvändiga för en demokrati, för folks frihet. Det innebär även att i tanken, bör du tillåta dig att ställa dig frågor kring saker och ting, som du lärt dig/blivit programmerad avfärda som nonsens. Så fort någon med makt, eller de som följer makten blint, anklagar dig för att vara konspirationsteoretiker, dvs använder det som ett skällsord, för att få dig att sluta tänka i dessa banor, sluta ställa dessa frågor, då bör du fråga dig VARFÖR de gör det?
14 – Varför? hur ? När ? Var? Är kanske världens och livets viktigaste ord
Varför de inte vill att du ska ställa frågor. Även de allra mest spejsade tankar… frågor, om hur det ligger till, hur makten samarbetar, med oss som offer, är alltid relevanta, alltid nödvändiga. För om du utesluter dessa frågeställningar, ger du makten grönt för de allra värsta former av förtryck, medan vi tjafsar om småsaker. Om du eller jag skulle vilja vara diktator, och härska enväldigt, vore inte detta utomordentliga förutsättningar för ett sådant styre? tänk själv? Om något verkar föööör galet för att vara sant, ”go to far, that’s where you’ll find the truth”
15 – Vidare i samtalet
Jag och min vän, pratade vidare om virus, forskning, och hur det på senare tid blivit kutym, att ”lita på vetenskapen”, och att beställa resultat av ”forskarna”, och betala dem för att ställa frågor och göra experiment som obönhörligen leder dit finansiärerna av forskningen, vill att det ska leda. Istället för att som förr, alltid ställa nya frågor,, alltid tvivla, och alltid ledas dit forskningen tar oss, ledas dit sanningen finns, i den mån den finns att finna. Vi samtalade om Anarki, ett ord som kommit enkom att användas i negativ mening, likt ordet kaos, men har ursprungligen en annan betydelse: Anarki · Ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt. Vi/Jag problematiserar alla lösningar, statsskick, ideologier, -ismer. Utan stat, utan härskare, låter i vissa öron trevligt. Men då bör man beakta det faktum att det alltid kommer finnas de som vill döda, mörda folk, för ens egendom, för ens partner, och för tillgångar. Är det värt priset av att inte ha någon härskare?
16 – Nattväktarstatens fall på eget grepp
Likaså ifrågasätter jag (så klart, eftersom jag ifrågasätter allt) de högermänniskor som vill ha ett samhälle nattväktarstaten, som enda statlig aktivitet. Denna bygger dock på en illusion om starkast överlever, om djungelns lag, där de själva betraktar sig som de starka, iom att de har ekonomiska tillgångar, titlar, status, som de tror gör dem starka och osårbara. Men isf, varför skulle de då behöva en polismakt, en arme/militär??… Det är en illusion även detta, det de förespråkar, en dimridå, som inte bara är omöjlig, orättvis och galen, utan dessutom är oärlig om deras påstådda osårbarhet och styrka.
17 – Är vi lyckliga nu?
”Staten blir aldrig en bra förälder”, sa min vän under samtalet. Jag finner inget argument mot det påståendet. Jag fann det tvärtom för att vara sunt och klokt. Innebär det att jag inte vill ha någon stat? Jag vet inte faktiskt. ALL makt kan missbrukas, och det görs – alltid. Hur finner vi balansen? Jag vet inte. Det sa min vän utifrån del av vårt samtal som berörde Familjens splittring, feminismen, Metoo, regnbågspropagandan, och priset vi betalar för allt detta, oavsett vad vi tycker är rätt och fel i frågan. Vi pratade om ”kärnfamiljen” som nästan är ett svärord i dagens samhällsdebatt, nästan lika mörkt och svart ord som ”manlighet” eller ”manlig könsroll”. ”Kvinnans frigörelse”, från vad? ställde vi oss frågan. Kvinnans frigörelse från sin familj ? Vad var priset för att bägge föräldrarna gick ut i yrkeslivet? Priset var kontakten med de egna barnen, uppfostran och närheten till de egna barnen, var vad vi gav upp där och då. Var det värt det? Ta en titt på hur ungdomar mår psykiskt idag, och hur många som knarkar olagligt knark, och hur många som knarkar lagligt knark (antidepressiva)
18 – En annan vy
En annan vän, från en annan kultur, lik den som vi hade för hundra år sedan, med kärnfamilj, och tydligare könsroller, traditionella, pratar oxå om just detta, och hur han upplever att hans familj slits itu av denna regnbågspropaganda. denna ”jämställdhets-hets, till vilket pris som helst. Är vi jämställda nu ? Är vi lyckliga nu. Är de frigjorda kvinnorna lyckliga nu ?
19 – Att läsa och lära – och att läsa kritiskt
Jag läser mer böcker än någonsin, Jag läser ingenting som om det vore sanning. Inte utan att först ifrågasätta vem som skriver, har denne en agenda, har denne gjort tillräckligt med research? Har den missat något i sitt resonemang? Men böcker med många frågetecken ifrån författaren, är jag särskilt förtjust i. Dessa har jag större tilltro till, än de med stora och många utropstecken. Jag är bla inne på Ulf Lundells 3e bok om ”vardagar”, och finner den läsningen avslappnande, brutalt uppriktig från honom, både om sig själv, och vad han tänker och tycker om omgivningen och omvärlden. ”Uppriktig” betyder inte nödvändigtvis sann, och absolut inte ”fakta”. Men det uppfriskande i läsandet är satt han inte censurerar sig själv. I mina ögon är det ingen stor samhällsanalytiker, eller någon stor researcher, trots att han är oerhört beläst. För han saknar verkligen färdigheten att ifrågasätta ALLa auktoriteter, och ALL media. Han är förlåten. hans språk, och hans ocensurerade penna, är dock toppklass. Och behållningen för mig.
20 – Andra böcker
Andra böcker som jag läser, som förvånat mig vad de gett mig, är ”Galen i insekter” och den jag läser nu, parallellt med Lundell, ”Bevingad intelligens”. I första hand är det inte så att jag blivit expert på fågelnamn, fjärilssorter, och deras beteenden, även om ett och annat fastnat även av detta. Men framförallt har bägge böckerna gett mig ett perspektiv hur RIKTIG FORSKNING ska bedrivas, och vad man kan dra slutsatser av, och hur viktiga frågetecknen är även här. ”Att lita på vetskapen, är det mest ovetenskapliga påstående jag hört” Att ifrågasätta vetenskap, är hur man bedriver forskning och vetenskap”. Tänk vad man kan lära sig om man läser och ständigt ifrågasätter.