…
Hjärtat hoppar utanpå ännu, efter stressen som byggts upp och kulminerat med ljudföroreningen ovan mitt tak, i form av bullrande fläktmotor. Uppbyggnaden har dock varit långvarig press utifrån tystnadskultur, folklig massmobbing mot minoriteter, och idioter i allmänhet. Jag är således ännu stresskänslig, och det känns som om mitt fysiska hjärta inte mår bra av det. Idioter KOMMER ALDRIG försvinna. Det kommer dessutom alltid uppstå nya, i tusende skepnader, hudfärger, ursprung, etniciteter… och numer även tusende antal olika könstillhörigheter.
Så allt jag har i min verktygslåda, är att hantera alla situationer som uppstår. Och då finns det olika möjligheter, som är olika bra i olika situationer, beroende på hur min ”stridsförmåga” är, eller min förmåga att ignorera. Det kan vara svårare ibland än ibland. Men en sak är säker, att reagera på idioter som mobbar och tjafsar, ger bara bensin på elden. Att undvika dem? Nja… om jag ställer om min tillvaro för att inte möta idioter, så får jag låsa in mig. Det är uteslutet.Egentligen är det bästa långsiktigt, att göra som med kroppen, och med plantor i jorden, bygga upp en så stark planta som möjligt, så har den motståndskraft mot parasiter som kommer och gnager på den. Och ibland plocka bort dem ur sin bekantskap. Trötta ut dem, om inget biter så kan de ibland lessna. Men ibland inte, och då gäller det att hitta inre frid att ignorera. Inte alltid jättelätt, men möjligt. Ihärdiga mobbare som oavsett reaktion livnär sig på att trakassera, är dock största utmaningen. Dessa är oftast totalt utan nån form av intelligens eller självkänsla, självförtroende. Det kan vara en tröst att de egentligen inte bara ur mina ögon är ingenting, utan i verkligheten ingenting heller.
Jag håller på att förbereda min inomhus-odlingsplats nu vid fönstret. Avstressande.