…
Kanske var det lika bra,
kanske jag bara likt resten passivt glida in i ingentinget
sluta leva, sluta tänka, sluta protestera, sluta ifrågasätta,
kanske är bäst så ändå, att bli robotiserad.
Ännu en som kämpat, tycks resignerat inför kampen
för frihet, yttrandefrihet… jag kan inte göra det här själv,…
ingen kan det…
Men hur ska man leva ´då, när man vet det man vet,
det som många anar men inte vill veta, det som
andra vet, men ändå inte agerar mot bättre vetande?
Hur ska man föra ett vanligt samtal, när man vet att de flesta
i de allra flesta fall, antingen har köpt hundratals destruktiva
livslögner, eller är för ointelligenta eller ointresserade för att förstå?
Vad ska jag prata med människor om? Vädret? ”The island Sverige”?
travhästar? ”Har du semester – hö hö hö”? ”jag förstår inte hur jag kan
va så sjuk trots att jag tagit 6 st sprutor nu, men hade jag inte tagit dem
hade jag varit död”?
Jag läser ju en del, det är bra, där får man iaf nåt slags intelligent utbyte,
Man stimulerar hjärnan, precis som korsord och pussel. Det närmaste
nån slags mening med livet, får jag inte med robotar, utan med växter
och djur. Mest med växter. Ännu en ”soldat” i kampen mot hjärntvätt
och global diktatur…. har lagt kampen åt sidan. Varför ska jag slåss för
alla miljoner som inte bryr sig om sina liv ens, och än mindre sina vänners
och sina barns liv… ??
Det liknar mer och mer min situation i föreningslivet, där jag till slut
tröttnade på att göra allt åt andra, för att kunna ha en fungerande förening.
Där det sades på mötena, år efter år att ”Ja men I ÅR ska vi hjälpas åt”
och sen var vi två st nere där på städdagarna, och ensamma vid varje
ideellt arbetstillfälle. De trodde inte på mig, gratisätarna, när jag till slut sa
upp mig, de trodde att jag skulle fortsätta låta dem ha kul, och snika till sig
fördelar, fika och middagar, utan att göra nåt själva. De hade fel !
Det liknar allt mer detta nu!
Varför ska jag slåss för de som skiter i allt och alla, inklusive sin egen hälsa?
Nu ruttnar banorna ner på Risön, när den siste ””soldaten” ”arbetsmyran”
till slut fick nog. Jag lutar allt mer mot att ge upp! Folk som inte ens värdesätter sina barns och sina barnbarns frihet och framtid, ska jag slåss för dem, när de slåss MOT MIG!??
Njä… jag skulle inte tro det
Kanske var det lika bra,
kanske jag bara likt resten passivt glida in i ingentinget
sluta leva, sluta tänka, sluta protestera, sluta ifrågasätta,
kanske är bäst så ändå, att bli robotiserad.
Ännu en som kämpat, tycks resignerat inför kampen
för frihet, yttrandefrihet… jag kan inte göra det här själv,…
ingen kan det…