…
Så trött, i min själ….
Tids nog kommer jag få vila, tids nog.
Men nu är det bara att göra vad jag kan för att förändra mig
något litet steg till det bättre…. och låta folk se det.
Kan va lite svårt med motivation, med saker att se fram emot
Är glad för odlingen, så länge den möjligheten finns
Inget är för givet, inget är för alltid
Vi är fångar, vi är slavar,
och vi verkar vilja vara sådana
Vi är levande, vi är döda, vi är zombies,
och vi verkar vilja vara sådana
Minnen från förr, poppar upp,
oftast med en nostalgisk touch, men jag vet ju att
det inte var helt lätt då heller.
Tänk om jag vetat då, vad jag vet nu?
Då hade jag väl gått under,
kanske tur ändå?
Det blir ljusare dygn, men mörkare värld,
och ingen bryr sig. Varför vill folk som accepterar att
bli robotar och zombies ens leva?
What’s the fucking point?
Kanske är fläktproblemet löst?
Vi får se när det blir kallgrader, först då vet jag.
En vän har cancer, kraftigt försämrat, en annan dog nyligt,
en ska operera hjärtat och en har fått danssjukan, nästan alla
vänner har varit dåliga i influensor och dylikt…. alla vaccinerade,
och alla tänker de fortsätta vaccinera sig, utom den vän som dog…
hen slipper … kanske?
Ska vi fråga FHM? Och experterna?
Jag kommer så klart oxå bli sjuk och dö.
Alla dör, frågan är hur man lever….
Folk dog även innan covid, folk dog även
innan mRNA-vaccinet. Men överdödligheten nu är stor
i hela Europa, och inte ett ljud om det på nyheterna. Istället
smutskastar man människor i ”dokumentärer” .. människor
som vågar ifrågasätta. Allt för att folk som ser detta,
inte ska våga ifrågasätta, riskera att bli utfrusna.
Dåligt med inspiration och spontan livsglädje
Får slita för det
Tar hand om mig, fysiskt och själsligt
Tar hand om andra… oavsett vaccinstatus…
det skulle kanske va nåt för fler människor?
En vän, har antingen tagit bort mig från Facebook,
sånt är livet, hen svarar inte i telefon heller, kanske
är solidariskt… vet inte om hen lever,
kan inget göra ….
får acceptera