…
Genom hela mitt liv har jag hittat sätt att överleva, hittat sätt att finna ljus. jag har aldrig valt den lätta vägen, jag har alltid simmat motströms, det har kostat på, det kostar fortfarande på. Jag har aldrig vågat lita på människor, eftersom svek var det jag präglades av. Jag har aldrig vågat lita på kärlek. Därför står jag nu här trasig och äkta, jobbig, trotsig, liten, men stor. De flesta jag känner som varit nära att upplevt liknande, har valt att inte finnas kvar. men här är jag, dålig och bra, ynklig och klen, tjurig och envis… och äkta.
Idag sjönk jag ner i sorger och rädsla, tvivel på mitt värde. Jag föll, som vanligt hårt, och sträckte ut min hand efter ord och toner och hopp, och fann Lalehs konsert på Ullevi. Jag har aldrig tidigare gråtit mig igenom en hel konsert, där varje text har ord som helar, ger hopp, och utrymme åt sorg samtidigt. Helande tårar, och helande ord. Ord som ger styrka och tro. ”Det kommer bli bra”, sjunger Laleh… och vare sig det kommer bli sant eller inte, så vågar jag hoppas, när hon sjunger: ”Det kommer bli bra.
När jag var liten, och hade ingen, ingen, ingen…. så hade jag Astrid som tröstade och satte ord. När jag blev ung vuxen, lärde Tage mig tvivla, tänka och vara god… Nu när jag börjar bli gammal blir en flicka på 40 år, min själs terapeut, och vittne till mitt hjärtas nakenhet. Och visar Mod
”Åh, jag är bara en sten i havet
Det är inte värre än så Så, så, så Några ringar på ett hav Är allt vi lämnar kvar Du är bara en sten i havet
Det är inte värre än så Så, så, så”
”Och vi säger det var meningen Men kan man kalla det så? När det finns de som aldrig kom fram Ja vi säger, det var meningen Ja vi kallar det så Alla vi som står här på land”
Av med skalet Och låt det falla isär Håll inte kvar dig För du är mer än det där Ett hjärta som gråter Den bara växer Jag vet man måste gå sönder för att bli lite bättre
Tack för att du fyller våra hjärtan Laleh, tömmer våra tårar, och får oss att vilja vara äkta – tack – tack förlåt”