…
Även om jag är tacksam över mycket, det mesta faktiskt, så saknas mig något av det viktigaste. Något som jag är långt ifrån ensam med. En mening, ett syfte. Och det blir allt som oftast tydligast på vintern, när dagarna är korta, och man inte ser folk lika mycket. ´Det handlar inte så mycket om jul, som några självutnämnda självförhärligande ”jul-solidariska”, vill få det till,, det handlar om inaktivitet, kontra meningsfull aktivitet.
Den bit som är negativt julrelaterat handlar inte om ensamhet som självförhärligande ”julsolidariska” vill få det till, utan om exkluderande av människor, genom att delta i propagandan om solidaritet och gemenskap. Gemenskap som i sin essäns alltid är exkluderande. Man kan säga utan att ha en forskartitel, att Julen också är en av alla skapade kriser. Även för de som inbillar sig att man är inne i julgemenskapen, har en familj att fira med, har klappar under granen, som ett bevis på satt nån bryr sig om en, och julmat i mängder som nästan i sig inkluderar mer än hälften av de sju dödssynderna. Iaf Frosseri, girighet, lättja och avund. Undrar vad Jesus skulle tyckt om hur vi firar hans födelsedag. Inte mycket om det i hans budskap.
Det kan säkert från vissa självutnämnt gemenskaps-inkluderade vara tänkt som någon slags omtanke och medkänsla, men i själva verket får det motsatt verkan, nästan hur än man tar sig an uppgiften att idka fjärr-välgörenhet, som egentligen bara oftast förstärker den skapade, påhittade klyftan mellan ensamma människor och icke ensamma människor över jul. Och i grunden kan den självutnämnt gemenskaps-inkluderade fjärr-välgörenheten, vara helt egoistisk, för att känna sig lite bättre än andra. Och många som är i intvingade gemenskapsmönster, med släkt man inte kommer överens med, känner sig mer ensamma än de som tillbringar sin jul helt allena.
Så många ”kriser” nu för tiden är skapade uppifrån i samhället, och uppifrån från den sociala samhällsstegen. Det står allt mer klart för mig, och hur programmerade vi kontinuerligt blir, via det som man kallar för ”reklam”, eller än värre för ”konsumentinformation”, men i själva verket inte är något annat än ren propaganda, och som oftast inte står i relation till vad produkten levererar. Lika är det med reklamen, ”medborgarinformationen” som är statlig och global, det är inget annat än propaganda, som inte står i relation till vad de lovar. Men det upplever oftast inte den programmerade, den programmerade upplever det som ett sanningsministerium, som objektivt talar om för oss vad vi ska tycka.
Så allt detta falska spel som pågår dygnet runt varje dag, är det som får mig att tappa känslan för ett meningsfullt liv. Att känna sig exkluderad från ett liv, en värld som till större delen är ett falskt skådespel, och som man egentligen inte vill vara en del av. Men eftersom man är ett flockdjur, så behöver man människor omkring sig, fast människor som inte är allt för programmerade. Riktiga människor. Och den typen av gemenskap, där alla är välkomna, att skaka av sig programmeringen, och bli fler, gör de allsmäktiga dollar-gudarna allt de kan för att de inte ska kunna göra sig hörda, via algoritmer, censur, styrd information, ovch skuldbeläggning. Det är inte underligt att vi som reflekterar, känner en form av meningslöshet, då och då. Det är naturligt, i en galen värld, fullt med galna, styrda människor.
Några få saker, utöver den för människan så viktiga mänskliga närkontakten, i tanke, känsla och fysisk beröring, som vi ständigt, steg för steg berövas från, av myndigheter… en av de saker som ändå ger mening, är odlingen. Det har ett syfte, det är arbete som ger ett direkt resultat utifrån nedlagt arbete. Inte utifrån hur nån kapitalist värderar ditt arbete. Inte utifrån hur människor omkring dig placerar in dig i den sociala hierarkin… utan ifrån nedlagt arbete, omtanke och faktisk, naturlig balans och förståelse. Allt annat i livet är bara utfyllnad för mig, eftersom kärleken, den icke beräknande, den äkta aldrig hälsat på.
Så det faktum att jag tillbringar min jul själv påverkar inte mitt mående alls. De som tror det, har projicerat ihop det i sin självutnämnt gemenskaps-exkluderande-inkluderade fjärr-välgörenhet. Det är en skapad ”kris” en påhittad kris. När min verklighet är en helt annan. När min saknad av meningsfullhet inte alls hänger på huruvida jag blir inkluderad i en låtsas-högtid, med kapitalistiska, egoistiska förtecken. Min saknad, och mina suckar är de fakto skapad av det som man låtsas vilja inkludera mig i.
Om någon, mot förmodan skulle vilja bidra till min ökade känsla av harmoni och meningsfullhet, så kom tillbaka till den här världen i stället, den riktiga världen, och bli en tänkande människa, en riktig människa, där det inte finns någon märklig ”välgörenhet” med ovanifrånperspektiv. Där det finns öppen diskussion, från hjärtat. där RIKTIG tolerans till sina medmänniskor förekommer. En värld där vi blir ledarna över våra liv, istället för att dyrka, lyda, följa ”ledare” som inte själva går före med gott exempel. Istället för ”ledare” som gömmer sig bakom sina digitala förmögenheter, sina lögner till medborgarna, sin totalt sinnessjuka drift att styra och kontrollera människor världen över.
Så vill ni ge mig något… så ge mig meddelandet om era första steg mot frihet, när ni är mogna.. om ni blir mogna…